Det börjar med en brödbit och slutar med ett slott

för outgrundliga äro Gutenbergs vägar.

Jag upptäcker Carl Jonas Love Almkqvists historiska roman ”Herrarne på Ekolsund”

Hur korrekt den är har jag inte lyckats lista ut — mest därför att mina kunskaper i historia inte är överväldigande, men också därför att en dag inte är nog för historisk forskning — i synnerhet inte om man startar med minimala kunskaper.

Jag kommer in i handlingen där fyra bröder Tott smider planer för hur de ska kunna återfå slottet Ekolsund.

Och uppriktigt sagt är det språket som fascinerar mig mer än handlingen.

Still life with plums, figs, bread and jug 

Luis Egidio Melendez

Jag kan tänka det. Men en sak, Robert, begriper jag icke hos dig: du har intet smör?”

Vänta bara –

”Hvar står det då? Jag ser ej till det inom hela din ekonomi?”

Smör, som står öppet, blir enfaldigt och härsket. Se här skall du få bli varse en den allranättaste lilla marmorask. Deri håller man sig frisk och färsk: kän på bara!

”Öfvernaturligt!”

Ja, jag tror det.

”Aldrig hade jag ett sådant begrepp om dig, Robert.”

Här är hvitt bröd, af den der nya sorten, som Tessin infört modet af och låtit oss smaka på, från Frankrike. Nu duger icke Svensk limpa mera; det skall vara ”Franskt bröd”, gudbevars! Nå ja, det är godt. Det är i sanning ypperligt. Du känner väl Franska bagaren i Clara Vattugränd, som Tessin inkallat?

”Jag tycker mera om våra Tyska bagare; och skulle också kung Fredrik aldrig hafva skaffat Stockholm något mera, så vill jag ändå prisa honom. Gif mig en bit surlimpa. Så grefve jag är, tycker jag mest om snut, när jag är hungrig.”

Men du skall få erfara, Tage, att våra Tyska bagare en dag blifva förviste till Ladugårdslandsbergen, och förbjudne att baka annorstädes än i trakten af sin Väderqvarn der. Det är likväl hårdt! Men dit går det, om Franska systemet får behålla öfvertaget.

”Lappri: det rör knaperborgare, och vi skola ej bekymra oss derom. Nu, Robert Thott! vet du hvad som har inträffat under tiden medan vi pratat?”

Har någonting händt? utropade Robert Augustin häpen.

”Ja, det har det,” svarade Tage, med säker röst, och aflägsnade sig från hörnskåpet. ”Jag har blifvit mätt.”

Aha, ingen värre händelse? Men hörpå, Tage Thott! du är icke mätt. Du skall smaka på mina Ostindiska fikon till efterrätt. För sådant måste man vara tacksam mot König & kompani.

”Hvad ser jag? insyltade? från Canton? – Robert! den, som nånsin kallar dig bornerad, skall möta mig i Carlbergs park, på stilett eller lodbössa.”

Ät ett par fikon till, så är du min bror!

”Jag säger, att jag skjuter den, som förtalar dig, min bror. Det sista och bästa, som alla dessa sockersöta fikon ändå fordrade ofvanpå – ty de äro horribelt sliskiga – skulle vara ett glas tallstrunt.”

Men jag har icke öl. Jag brukar det icke. Här ett desertglas fin ratafia! det är vida bättre.

”Hå ja; så här dags. Hvad har du der? Det ser också kinesiskt ut?”

Det är syltad ingefära. Den är ännu sötare.

”Ousch! den öfvergår allt begrepp. Jag förstår icke Kineserne, som älska så hiskeligt sött. De äro i alla fall några skurkar, som narra på Europeerna dylika kramsrätter.”

Vill du ej hafva ett glas mumma ofvanpå?

”Mumma? sådant de brygga i norra backen utanför St. Olofs kyrkoherdehage? Ack, om du viste huru jag brukar gå dit! Det är ett gudaställe.”

Nej, min mumma är icke från Norrbacka. Ja, dess värre! den är slut, ser jag. Tag då till valet ett halft glas osquebad af det här slaget, som är kung Fredriks mest älskade, när han reser ut på jagt. Vi kunna anse oss som på jagt i natt, Tage Thott, haha! icke sant?

En aning förvirrande att det förekommer både Thottar och Tottar.

Och såvitt jag förstår är det Nicodemus Tessin man talar om.

Att snut, bland mycket annat, kunde vara en brödbit, en snibb, visste jag inte:

SNUT d) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om ett slags spetsigt l. snibbformat (vete)bröd. Sahlstedt(1773). Hamnbusen .. framtog en qvartersbutelj bränvin, tvenne snutar, mellan hvilka en half sill låg inklämd, och spisade med den friskaste appetit i verlden. Blanche Våln. 122 (1847). (Pojkarna) sprang till bagarboden .. för att köpa snutar med sirap i. Blomberg JosephsonLiv 36 (1951).

Och vad beträffar alkoholhaltiga drycker är jag totalt okunnig om såväl dagens som gårdagens utbud:

OSQUEBAD stavas nu för tiden ASKVEBAD, sbst.

Ordformer

(asquebad Förordn. ang. consumtionsafgift 8 Maj 1739, s. A 3 a, Publ. handl. 9: 518 (1771); asquebade Förordn. ang. öfverflödsvaror 4 Nov. 1756, s. A 4 b. — oskvebad Bellman Skr. Ny saml. 1: 19 (c. 1770). oskobad Därs. 2: 125 (1781). — usquebagh Publ. handl. 9: 631 (1771). usquebah G. Dalin (1871). usquebaugh Dens.)

Etymologi

[af ä. eng. usquebath (nyeng. usquebaugh), af gael. uisgebeatha, eg. lifsvatten (jfr AKVAVIT), af uisge, vatten, som möjl. är besläktadt med VÄTSKA (jfr Fick 2: 269 (1894), Macbain Etym. dict. of the gael. language (1896)), o. beatha, lif, hvilket sistnämnda ord etym. sammanhänger med lat. vita (jfr VITAL) o. gr. βίος, lif (jfr BIOLOGI); jfr VISKY. Jfr Century dictionary (under usquebaugh)]

(†) benämning på ett slags skotskt l. irländskt brännvin; jfr VISKY. 

 

Inte heller visste jag att bornerad inte bara används om drycker:

BORNERA, v.1 -ade; jfr BORNERAD. vbalsbst. -ING.

Etymologi

[liksom holl. borneeren, t. bornieren, af fr. borner, afl. af fr. borne, rå- l. gränsmärke, ffr. bodne, af vulgärlat. bodina, af ovisst urspr.]

(†) begränsa, inskränka. Jordbrukaren (måste) .. bornera sitt arbete. Fennia XVI. 3: 41 (i handl. fr. 1761). En afsigtlig bornering till det enskilta. Boström 3: 466 (1856). — refl. Huru bornerar sig den inom .. stadgade gräntsor, som på Tryckfrihetens öpna fält qväljer något Stånds lagliga rättigheter, och välfångna Privilegier. SP 1780, s. 791. Boström 3: 467 (1856).

TALLSTRUNT är inte bara tallens årsskott:

om öl berett av l. kryddat med tallstrunt, tallstruntöl. Blodet tjocknar af den styrka, / Som vårt tallstrunt åt oss ger. 

Och till sist (äntligen) ratafia

RATAFIA rataf4ia l. –a4fia, l. 0302 (-áfia Dalin; rimmande med litania, Maria o. Uria

Etymologi

[jfr t. o. eng. ratafia; av fr. ratafia, av västindiskt urspr. — Jfr TAFFIA]

(i sht förr) ett slags (kryddad, ofta av rom framställd) likör smaksatt med fruktsafter (ofta av körsbär l. aprikoser) l. fruktkärnor; förr särsk. ss. generell benämning på likör erhållen gm extrahering av kryddor o. dyl. o. gm tillsats av fruktextrakt (utan destillation).