Mer sträckläsning på balkongen

 

Frigga Carlberg var en av dessa kvinnor som gick i bräschen för att kvinnor skulle få både bättre villkor och rösträtt, och anses vara en av mest radikala och drivande i rösträttskampen.

Hon fick kämpa för att att fadern skulle låta henne studera vid läroverket hemma i Halmstad, varefter hon fortsatte att utbilda sig till lärare.

1918 kom hennes bok ”För rättfärdighets skull”,  det är en roman — en rolig sådan, fullt av kommentarer av den sort som somliga män skulle kalla gliringar, men jag, och många med mig betraktar som sorglustiga sanningar.  

Bokens huvudperson Märta Wander, ta'r plats hos en änkeman med två små barn. Där blir hon blir mycket populär men i mannens släkt förfasas man över hennes förfärliga idéer — som alla människors lika värde, kvinnas rätt att bestämma över sitt eget liv, och att lyssna till barnens åsikter.  ”Jaså, man ska respektera barns vilja, det var verkligen en ny uppfostringsmetod" säger en av släktingarna, när Märta ta'r hänsyn till barnens vilja.

Mycket av bokens händelser är säkerligen självupplevda — Frigga som satt i fattigvårdsnämnden och stred för utomäktenskapliga barns rättigheter, för att bara nämna ett par av hennes många uppdrag, visste precis hur gubbarna resonerade och hur de smålog och klappade de hårt arbetande kvinnorna på huvudet och förlöjligade dem, när de försökte få igenom något som skulle kunna rubba männens bekväma cirklar. Och kanske ännu värre att bli hånad av andra kvinnor som inte förstod vitsen med rösträttsarbetet.