onsdag 23 juli 2014

Läsvärt

I tonåren läste jag otaliga böcker som skildrade livet i koncentrationsläger, krigets fasor och inte minst om efterkrigstidens svårigheter. Det kändes oändligt avlägset, och så hemskt att jag var säker på att det aldrig skulle kunna hända igen. Men så mindes jag, att jag ju så sent som i slutet av 50-talet såg, på väg genom Tyskland, spår av kriget. Det fanns fortfarande stadskvarter som inte var återuppbyggda, och jag började så smått inse att det kanske inte var så avlägset som jag först inbillat mig.
Jag tror att det var Margot Benary-Isberts böcker (som "Slottet vid gränsen", "Arken" och "Rönngården") som fick mig att verkligen inse att problemen inte var över, bara för att kriget var det.


Samma känslor som då fyllde mig — maktlöshet, glädje över den godhet som ändå finns och ilska över vad krig gör med människor — fyller mig åter när jag läser "Little Girl Lost" av Barbie Probert-Wright. Författaren var sju år 1945, och berättar här om den vandring hon och hennes nittonåriga syster gjorde i krigets slutskede. De gick från södra Tyskland till Hamburg, i hopp om att återförenas med sin mor. De upplever saker som ingen människa, varken barn eller vuxna, borde uppleva — men de möter även värme och medmänsklighet.
Kanske har jag missat något, men jag måste tillstå att jag inte förstår bokens titel — och de sista kapitlen finner jag tröttsamma i sin pratighet, när författaren vill berätta vad som hände sedan och hur hon har det nu. 

6 kommentarer:

  1. Då, när kriget var så nära inpå, var det som om alla bara ville lämna det bakom sig. "Nu är allt bra igen." Vilket det ju inte var. Och nu upptäcker jag att många ungdomar och unga vuxna vet ungefär lika lite som vi en gång. Tips om böcker som berättar om detta är alltid välkomna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Karin,
      Historieundervisning i all ära, men det som berör är nog skildringar av enskilda individers liv. Därför är böcker om barn och ungdomars upplevelser så viktiga för att dagens unga ska fatta vad kriget gör med privatpersoner. Det är synd att Benary-Isberts böcker försvunnit. Bibban kan kanske skaka fram dem, om man iinte hittar dem antikvariskt. Så finns det ju böcker om krigsbarn, i Sverige, och hur djävulskt många av dem hade det. många av dessa böcker borde ingå i skolundervisningen, för de kan vara svåra att hitta på egen hand.
      Margaretha

      Radera
  2. Barn behöver böcker, bra böcker och ibland kan det duga med halvbra och sämre. Barn ska läsa. Om det slinker med någon som berättar om umbäranden under kriget så är väl inte det så illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo,
      En del ungar hittar ju till god litteratur, genom att börja i skräphörnan. Men det är inte lätt för ovana läsare att hitta rätt i böckernas värld – man skulle önska att det alltid fanns vuxna i närheten som kunde diskutera det lästa med barnen – och kanske peka i en annan riktning.
      margaretha

      Radera
  3. Den boken har jag läst! Det är ju i våra trakter som vandringen började. Gripande. jag har gett bort den till minst tio vänner, tror jag.
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Hemma igen?
      Gripande, ja! och jag beundrar storasyster, som tog ett så enormt ansvar.
      Margaretha

      Radera