lördag 22 mars 2014

Sol te

nu talar jag inte om te man brygger i solen, utan om det te jag intog i den obarmhärtiga vårsolen i går. För den den efterlängtade solen röjer skoningslöst hur brunt, risigt och trist landskapet är så här års — för att inte tala om hur den avslöjar slitna kläder, tappade knappar, geggiga skor och sist, men inte minst avslöjar solstrålarna, med förfärande uppriktighet, hur glåmig och musfärgad jag är.
 Men eftersom bara min älskling gjorde mig sällskap, så gjorde det senare inte så mycket,  jag parkerade mitt te under tehuvan, tog med en bok och en stol ut på trappen, i hopp om att glåmigheten snart ska ersättas av en mer klädsam färg. Det var i blåsigaste laget, halvvantarna hjälpte inte så mycket, så snart satt jag där med boken på bordet och händerna kring koppen och lät tankarna fara som de ville. 
En stund organiserade jag mina böcker — det är förunderligt hur mycket lättare det är att få ordning på saker och ting i tankarna, än när man ska få rum med riktiga böcker, i bokhyllor som inte finns. När alla böcker stod på plats i mina mentala bokhyllor, övergick jag till att fundera över böcker — då och nu. Tyvärr vet jag inte så mycket om hur det är nu, men många av mina barnböcker var kvalitetsböcker, och jag funderar varför inte fler av dem överlevt tidens gnagande. För jag har förstått att många, för att inte säga de flesta av mina gamla böcker är bortglömda i dag.
Så fortsätter tankarna att fnatta runt som loppor med en bokstavdiagnos. Det är dags att gå in, och jag tror inte att solen rått på min gröngråa ansiktsfärg. Lägger märke till att tehuvan blivit blekt med åren  hoppas det inte går så för mig också.
 Är inte säker på att det framgår av bilden, hur mycket oblektare insidan är.

5 kommentarer:

  1. Den tehuven är jättevacker och originell minsann. Du är det säkert du också Margareta, fastän du känner dig glåmig. Det är årstiden det handlar om. Jag är fullständigt säker på att den tar fram sidor som vi inte har..avslöjar osanningar. För inte kan alla fönster vara så smutsiga, inte alla skåpdörrar så märkligt randade, för att inte tala om dörrkarmar och som du själv säger kläder...jag tror vårsolen luras.
    Tehuven, är den stickad på strumpsticka eller ihopsydd? Härlig är den!

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Du menar att det är mars-mars-måne-jag-kan-lura-dig-till-skåne-syndromet. Det skulle ju vara trevligt om det vore så. I så fall ser jag fram emot rena fönster, skåpdörrar och karmar snart - för att inte tala om kläder som kommer att uppstå fräscha och i nyskick!
      Ja. min "T-hive" är stickad av effsingar, som en lång korv, och sedan hopsydd.
      Margaretha

      Radera
  2. Superfin färgglad tehuva, både utanpå och inuti! Och varm och värmande, skulle jag tro. Men visst känner jag igen din vårsolsnoja. Har jag någonsin varit så här sliten, dammig och färglös? Kommer det någonsin att bli bättre igen?

    Och eftersom jag genomgått det stadiet ett antal vårar nu, kan jag med viss tillförsikt säga (skriva) Jadå, i slutet av sommaren är du både piggare, färgstarkare och mindre orkeslös. Jag lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, den är effektiv, min huva - och kan vid behov nyttjas som huvudbonad.
      Jag ser fram emot att ditt löfte kommer att uppfyllas - men jag vill inte vänta ända till slutet av sommaren. Jag vill vara pigg och fräsch NU!
      Margaretha

      Radera