lördag 11 januari 2014

Söndagsmiddag

Det finns nog ingenting som Gutenberg inte kan hjälpa till med. Ingen aning om vad du ska servera till middagen i morgon — Gutenberg vet! Eller snarare Elizabeth O. Hiller, som 1913 skrev
 boken Fifty-Two Sunday Dinners, en bok som gör reklam för "Cottolene", ett matfett som fanns i handeln mellan 1868 och mitten på 1950-talet, tillverkat av talg från nötdjur och bomullsfröolja. Skulle jag mot förmodan prova något av recepten, skulle jag använda smör.



January
Second Sunday

Menu

Consommé with Egg Balls

Celery             Olives

Breaded Sea Bass—Sauce Tartare

Norwegian Potatoes             Stewed Tomatoes

Cabbage Relish

Lemon Pie             Cheese

Café Noir
Jag blev lite nyfiken på den norska potatisen, men sedan jag läst receptet insåg jag att det inte är något för mig — varken ingredienserna eller den kladdiga rätt omständiga tillagningsproceduren:
NORWEGIAN POTATOES
Wash, scrub and pare six medium size potatoes. Cook in boiling salted water until tender. Drain, pass through ricer. Add six anchovies drained from the oil in bottle and cut in one-fourth inch pieces, one-half teaspoon finely chopped parsley, one-half teaspoon French mustard, salt if necessary, one-eighth teaspoon pepper, a few grains nutmeg, two tablespoons butter, and yolks two eggs slightly beaten. Beat thoroughly, place on range and cook slowly three minutes, stirring constantly. Remove from range, spread mixture on plate to cool, then mold like small eggs. Roll in crumbs, egg and crumbs. Arrange in croquette basket and fry a golden brown in deep, hot Cottolene.
Boken fick mig att fundera över företeelsen söndagsmiddag. Så här står det i förordet:
The title of "52 Sunday Dinners" has been given the book because Sunday dinners as a rule are a little more elaborate than the other dinners of the week, but from these menus may be gleaned helpful hints for daily use.
Är söndagsmiddagen fortfarande något utöver den vanliga middagen? Har det bytts ut mot lördagsmys — eller är det fredagsmys? (en slump att mysa och rysa rimmar?). Jag har ingen aning, inte ens på den tiden det åts slottsstek med vinbärsgelé i stugorna på söndagarna, så ägnade vi åt sådant. 

10 kommentarer:

  1. Även jag funderade vad norsk potatis var. Det är nog enklare att koka potatisen som den är även om jag äter ansjovis osv.
    I mitt sinne och mitt minne är söndagsmiddagen någonting utöver den vardagliga, fastän det nog händer att anrättningen ändå stannar där vid den vardagliga.
    Synd nog, man borde ju göra söndagen till en festdag på sätt och vis. Nu går allt in i varandra och försvinner på något sätt. Det är lite som det är med traditionerna. Fastlagssemlan säljs för fullt redan nu, julen börjar i oktober osv....
    Dinosaurien Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Jag är lite kluven till att vi alltid tar till mat, när något ska firas - det blir ju sällan måttliga mängder, och vi vänjer oss vid att det måste vara något utöver det vanliga. Jag är nog mer för att äta som vanligt, men kanske duka festligare, eller om möjligt, i ett annat rum eller annan ort, picknick till exempel.
      När jag tänker tillbaka, inser jag att orsaken till att vi ägnade oss åt söndagsfrosseri, nog mes berodde på att vi för det mesta var ute i skärgården på helgerna. Eller när isen låg, gjorde vi söndagsutflykter - som ofta inkluderade långpromenader.
      Det finns många sätt att högtidlighålla helger!
      Margaretha
      även hon en
      medlem av
      dinosaurieklubben

      Radera
  2. Jag blev nyfiken och kollade recept på Gutenberg. Första söndagsmenyn fick mig att baxna. Den tar aldrig slut! Men så såg jag turligt nog författarinnans lilla brasklapp att den var "rather more elaborately" utformad, med tanke på att det skulle kunna vara nyårsmiddag. Ja kära nån. Lite ostron till att börja med och sedan nibblar man på lite mango, oliver och salta nötter innan man tar itu med consommé med "imperial sticks". Nästa rätt är krabbtimbal och sedan blir det gåsastek, fylld med potatis och nötter. Äppelmoset får en egen rad, men jag tror det var till gåsen, liksom den gratinerade löken. Så lite sallad på det. Vaniljglass med chokladsås till efterrätt. Med mera. Samt ost.

    Här hemma blir det ibland långkok på söndagen och eventuellt något efterrättsaktigt för att markera att det är söndag. Men lika ofta märks det ingen skillnad alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Misstänker att recepten nog var avsedda för familjer med åtminstone en tjänsteande.
      Ja, ska man äta ihjäl sig ska det ske med stil!
      Men som du påpekar är inte alla menyer så påkostade.
      Margaretha
      som nyss tagit
      ut en tjiskejk
      ur ugnen

      Radera
  3. Svar
    1. Karin,
      Tack det samma - eller Dank der gleiche, som google säger att det heter på tyska.
      Margaretha

      Radera
    2. Men vad ÄR en en tjiskejk – kanske en nysning när allt kommer omkring?

      Radera
    3. Karin,
      Enkel som en nysning, ja. Men en gnutta förvirrande att tjiskejk och ostkaka inte är detsamma. Därav utrikiskan.
      http://bastmattan.blogspot.se/2009/09/tjiskejk.html
      Men av någon anledning blev den inte som den skulle, den här gången - så jag gjorde en traditionell smet och hällde ovanpå, och gräddade i vanlig ugn. Den blev god men mäktig.
      Margaretha

      Radera
  4. Tror att söndagsmiddagen nu har ersatts av "fredagsmys". Och jag är fortfarande fascinerad av att ett helt land kan anamma en företeelse.
    Just det, slottsstek med vinbärssylt. Det var länge seda jag åt. Tror att denna rätt till och med serverades i min skola.
    Norwegian potatoes har jag aldrig hört talas om. Man lär sig alltid något nytt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Vi är faktiskt ett par tre stycken som inte fredagsmyser! Personligen försöker jag ordna det trevligt för mig, så snart jag kan - oavsett veckodag.
      Undrar om jag inte ätit något liknande som dessa norska potäter, en gång för länge sedan när jag var i Norge. Ingen höjdare!
      Margaretha

      Radera