tisdag 28 januari 2014

Avslutning

 Det började med ett brev till Abby, häromdagen, och hennes svar.

DEAR ABBY: More and more I receive emails from people using the closing salutation Best. I feel this must be incorrect. Shouldn't it be Best Regards or Best Wishes? To say simply Best seems somehow lacking. Best what? What is accurate? -- TANDI IN NEW HAVEN

DEAR TANDI: Closing a communication using Best is a shorthand version of saying Best Wishes or Best Regards. It's acceptable in less-than-formal communications, and is sometimes used when someone feels that ending their email without it would seem too cold and abrupt.

Även jag har funderat över dessa best, men det finns ännu fler svenska avslutningsfraser som ger mig gåshud. Finaste, till exempel - bara ordet finaste, inget mer, och så namnet. För mina öron låter det väldigt rumphugget.
Så finnst både vänliga och varma hälsningar – men jag har lärt mig att man ska akta sig för kära hälsningar. Jag kan ju inte veta om mina hälsningar är kära.
Men värst av dem alla är Mvh – ids man inte skriva ut tre futtiga små ord, då kan det lika gärna vara. Och varför i all världen har man börjat hälsa genom sig själv? Det där snedstrecket bör man väl ändå spara till dess man verkligen representerar flera personer?  Alltså, hälsningar/Kajsa är ju bara korrekt om det är Kajsa som skriver ett brev som flera personer står bakom. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det har uppstått.
 Och på tal om att skriva, läser jag att skrivkunnigheten sjunker hos japanska barn:
Japanese children start out by memorizing 80 brush-stroke characters by second grade, going all the way to 2,000 characters to allow them to read a newspaper in high school. Still, only 16.3 percent of test takers pass a national kanji (writing Chinese characters) exam that requires mastering about 2,000 characters. These days, more Japanese children are choosing computers over calligraphy. Even teachers are losing the knack of writing Japanese characters.
 Jag är kanske ursäktad för att jag inte lärde mig japanska.

Har ägnat en del av dagen åt gamla brevställare och etikettsböcker (allt annat än svart bläck är vulgärt att använda till brevskrivning),  och blivit riktigt sugen på att skriva "riktiga" brev igen. Tänk om jag skulle återupprätta min skrivhörna, den med brevpapper, färgpennor, lackstänger, bläck (i flera färger), bokmärken och klistermärken. När jag tänker tillbaka på alla brev jag skrev och ritade, så undrar jag varifrån jag fick all tid till det. Inget bloggande och surfande förstås...

13 kommentarer:

  1. En djungel! Bästa må väl vara hänt (om än kryptiskt), Bästaste betyder något annat och kräver väl egentligen någon mottagare av superlativen(?), Finaste är obegripligt. Kan passera som affekterad inledningsfras, men inte som avslutning. För då utnämner man sig själv som finaste. Ju? Eller?

    Som sagt, en djungel. Själv tycker jag det norska "Ha det!!" är rätt vänligt och trevligt, eller det tyska "Alles Gute!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Bloggosfären kan nog understundom vara mycket affekterad, vilket inte bådar gott för framtiden - det lär bli mer av alla dessa förfärliga utrop.
      Ha det, är väl bara en variant på "ha en bra dag", som var väldigt populärt, i talspråk, ett tag. "Allt gott" är ju också ett alternativ.
      Lev väl!
      Margaretha

      Radera
  2. Jag har sett finaste på bloggar, men SÅ unga människor skriver inte till mig, så det slipper jag i privatpost. Det finns rätt mycket obegripligt där ute bland de unga!

    Så till något helt annat (som det heter), har du inte skrivit om en site där man kan pricka i hur många länder och/eller stater man varit i? Hittar det inte, gör du?
    kram från Mette

    SvaraRadera
  3. Numera tycks folk kalla varandra "finaste" och "bästaste" (det ordet kan väl knappt vara ett korrekt ord?) till höger och vänster inom bloggvärlden. Måste erkänna att det tycks ha gått litet inflation i de orden.
    Här i USA skriver folk "Best" som avslutning. Att inte kunna skriva ut vad MVH betyder förstår jag inte riktigt. Intressant det där med hur man skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Huruvida något är korrekt eller ej, tycks inte bekymra somliga (många?) bloggare. Och den verbala inflationen skenar.
      Tejk kär,
      Margaretha

      Radera
  4. Bästa trodde jag var som inledning av ett brev, då följt av namnet. Förkortningar är ju inget nytt i och för sig. Jag brukade förr konsekvent lämna över remisser till min manlige chef om de började med BB!, dvs Bäste Broder!
    Gamla gubbläkare gjorde ofta så även om de visste att kliniken hade kvinnliga läkare. Men där gick min gräns, dem tog jag inte emot. Tvingades jag ändå göra konsulten var jag mycket amper i mitt svar.
    Vad gäller avslutningar folk skriver på dator så har många en standard som bara kräver en knapptryckning och jag har sett MVh som förslag i mallar. Skriver jag det här så korrigerar min dator mig till hela orden! Den är tydligen väluppfostrad....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag har faktiskt undrat om BB lever kvar. Fu får väl kontra med BS, i så fall.
      Förkortningar är en annan anledning till irritation från min sida - i synnerhet i privatbrev. Bloggar där inte bloggaren ids skriva ut ord som genom och mycket, får bara ett besök av mig.
      eder tillgivna
      väninna
      Margaretha

      Radera
  5. Jag har just fått två mejl från samma person, det ena med Välvilliga hälsningar och det andra med Iskalla hälsningar som avslutning . Det sistnämnda tyckte personen passade på grund av väderleken :-). Tycker att det är väldigt nyskapande!

    I min lilla värld skriver man ofta Sångarhälsningar eller ibland Gud välsigne dig!
    Jag förstår inte heller personer som skriver stenografiskt - skriver gärna ut etablerade förkortningar som "för övrigt", "till och med" och "det vill säga". En förkortning däremot som jag använder ibland är irl. Det finns ingen riktigt bra översättning.
    När det gäller bloggar är jag allergisk mot dem som har reklam...
    Intressant inlägg tycker
    Ingrid som hälsar och tackar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Känner man varandra väl, kan man ju skriva en hel del som man aldrig skulle kunna tänka sig att skriva till folk i allmänhet. Men det vill till att man associerar på samma vis - och har samma sorts humor.
      I levande livet eller i verkligheten, tycker jag är utmärkta alternativ till den engelska förkortningen.
      Vi har nog alla våra idiosynkrasier, som vi inte alltid kan förklara - inte ens för oss själva.
      Margaretha

      Radera
  6. Hej!
    Nybliven bloggare som far runt och besöker här och där för jag gillar också läsa. Intressant inlägg med ord och fraser som vi använder på det sätt vi själva tycker. Korrekt, ja, då blir det ju inte några missförstånd, men vad är 100% korrekt? Själv använder jag de goa orden som bästaste och finaste mm då jag hittar något jag tycker är så. Norska är mitt modersmål, och ha det avslutar vi med så det blir som ett hej då. Möjligen i nyare utgåva som ha en bra dag. För mig känns det bra att jag menar det jag uttrycker. Nyord och nybruk är vanliga nu för tiden.
    DU har en trevlig och i mina ögon spännande sida.
    Hälsningar Tove

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till bastmattan Tove,
      Vad som är korrekt, kan vi nog diskutera tills vi är blåa i ansiktet - och ändå inte vara ense. Det är lätt att tro att alla förstår något, bara för att jag gör det. Det gäller att tänka till innan man vräker ur sig vad som helst. Men det är ju roligt när man kan få igång en diskussion.
      Margaretha

      Radera
  7. Diskussion fint, dialog bra, vara ense, reflektera lite.. Tack Margaretha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tove,
      Ja, man kan alltid komma överens om att man inte kan enas.
      Att samtala med människor som har andra synpunkter är alltid intressant - så länge de kan redogöra för varför de tycker som de gör.
      Margaretha

      Radera