onsdag 9 oktober 2013

Barnaga


När jag läser Musikantas tankar om barnuppfostran, dyker ett gammalt minne upp.
Kanske var det den sommaren jag fyllde fem, i alla fall inte senare, som vi fick besök av en mor med en dotter i min ålder. Jag minns att jag inte gillade den självsvåldiga ungen, som nödvändigtvis skulle leka med en dockskåpsstor servis i porslin. Jag var livrädd att den skulle gå sönder och försökte ta servisen ifrån gästen. Då ingrep barnets mor, och sa att hennes dotter visst skulle få leka med  min servis. Varvid jag talade om för den ohängda modern att när jag blev stor skulle jag skjuta henne. Något jag förmodligen lärt mig att hota med på barnkrubban — i vår pacifistiska familj var det något ohört (och oerhört)!
Detta upprörde den gästande modern så fruktansvärt, att hon krävde att jag skulle få stryk. Så mor drog in mig i sovrummet, väste "skrik", och klappade i händerna en stund.

10 kommentarer:

  1. Ge din fantastiska mamma en kram
    från Mette

    SvaraRadera
  2. En om dan från mig i minst en vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      den första är levererad, och togs emot med ett stort leende och tack!
      Margaretha

      Radera
  3. Helt underbar uppfostringsmetod! Som barn mår man bra av lojalitet från föräldrarnas sida och vad kan vara större tecken på förtroende än en liten konspiration. Riktad mot en annan vuxen dessutom. Kudos till din kloka mamma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Sunt förnuft och en osviklig insikt i hur det är att vara barn, var nog vad som gjorde henne till en fantastisk mamma och älskad lärare. Mina kompisar ville alltid komma till oss, och ofta försvann någon av dem för ett privatsamtal med mor.
      Margaretha

      Radera
  4. underbar berättelse!
    i vår lilla konservativa stad, fanns det nog inte en unge som aldrig fått stryk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Skillnaderna är nog fortfarande stora, mellan här och där.
      M

      Radera
  5. Vilken mamma. Såklart hon fick en sådan modig dotter som sade det hon tänkte, haha...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, trots en mycket konventionell fostran har mor alltid rakryggat gått sina egna vägar. Hon är mitt föredöme.
      Margaretha

      Radera