Trivsel — ett inre tillstånd

 Det finns väl inte den tidning eller tidskrift, som inte presenterar de senaste desajnprylarna, som man blir lycklig av att äga. Personligen klarar jag mig utmärkt utan en teburk till det facila priset av 2800:-, och en liten mässingsskopa à 420:- att ösa upp tebladen med. Jag läser också om en teservering, i en fashionabel stadsdel där man kan njuta sitt eftermiddagste. Förstå mig rätt, jag unnar alla som vill inta sitt te på slika ställen, det — men när jag gör en mental inventering av teserveringar jag besökt, så slår det mig att minnesvärda testunder, inte har särskilt mycket med lokalerna att göra. Det är människorna som betyder något — både vännerna, som jag fikar med, och eventuell personal — och om jag själv mår bra. 

 Trevliga testunder jag minns, är när vi blivit tvungen att förtära vår matsäck i bilen, på en parkeringsplats, i ösregn, en suspekt sylta med hårda stolar och hårt lysrörsljus och den gången vi missade bussen en kall blåsig dag, och en mycket originell dam bjöd in oss på te i sitt kök, i väntan på nästa buss. Ett lindrigt rent kök där både en get och höns strövade fritt. Förmodligen ägde damen bara två koppar, för själv drack hon sitt te ur en konservburk. Möbler var det också ont om — men böckerna var desto fler.

Jag minns också den gången då välmenta vänner bjöd mig på ett mycket lyxigt te, i mycket exklusiv miljö. Det var vackert, hemtrevligt och gott — men jag var ledsen och hade fullt sjå att dölja hur ledsen jag var, och försöka visa en gnutta tacksamhet, för att de ville muntra upp mig.