att vi aldrig slänger något.
En annan sorts skyltsöndag
2 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
God Jul 20244 timmar sedan
-
Skyltsöndag 502/ 22.12-2410 timmar sedan
-
21 december - God Jul och ett Gott Nytt År!23 timmar sedan
-
Dan före dan före dan före dan...2 dagar sedan
-
Om farorna vid gränsen...1 vecka sedan
-
Kanske skulle testa i alla fall?1 vecka sedan
-
Reda glasskäppor1 vecka sedan
-
I Nobel-tider1 vecka sedan
-
November 20242 veckor sedan
-
-
2007 Den broderande barnbibliotekarien på Stinsen3 månader sedan
-
Nya villkor för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning5 månader sedan
-
Behöver växa en liten bit till6 månader sedan
-
-
Långban - Svens bio1 år sedan
-
Nytt år igen!1 år sedan
-
Julvantar1 år sedan
-
Lägger bloggen på is tills vidare4 år sedan
-
Inlägg i miljödebatten5 år sedan
-
Furry Friday!5 år sedan
-
Vilcabamba6 år sedan
-
När kontrollen blinkar blå6 år sedan
-
Veckans rubrik: Lopp6 år sedan
-
Franska Akademien7 år sedan
-
trastullarsi7 år sedan
-
Vägs ände7 år sedan
-
En färg till7 år sedan
-
-
Nytt är året (2016)8 år sedan
-
-
5-5-159 år sedan
-
Nu drar jag igång igen9 år sedan
-
På nyordslistan!9 år sedan
-
Blyinfattat glas, del 310 år sedan
-
Samma vy som förut10 år sedan
-
Det är vår!10 år sedan
-
-
Jag håller mig på mattan11 år sedan
-
Gåvor12 år sedan
Kan vara bra att ha, man vet aldrig......
SvaraRaderaRenée,
RaderaAspolut!
Men jag var tvungen att slå upp zaponlack, för att se vad man har det till.
Margaretha
Det tog slut i dunken med dilutin förra sommaren, så jag gick till färghandeln i den närbelägna staden för att köpa mer. "Dilutin!" utbrast färghandlaren, "Det har ingen frågat efter de senaste trettio åren. Och det var det länge sedan man slutade tillverka." Så, som du förstår, slängs det inget här heller. Men förvånansvärt mycket kommer till användning, förr eller senare.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaVisst är det så - och skulle man efter 33 år slänga något, kan man ge sig på att man behöver det i nästa vecka.
Och tänk, vilka fina plåtaskar- och burkar man gjorde förr. Beundrade några nyligen och var glad att mina förfäder använt dem till skruvar och småpryttlar, istället för att slänga dem.
Margaretha
Känner igen "syndromet" att spara. Min pappa var en samlare av enorma mått. Jag är, som du vet, en minimalist.
SvaraRaderaAnne-Marie,
RaderaFördelen med att tillhöra en släkt där man aldrig slängt något, är att jag inte behöver köpa annat än mat. Det är mycket länge se'n jag förutom dagligvarorna köpte annat än böcker. Och så kan jag nog leva resten av livet - en klar fördel när pengar är det minsta man har.
Margaretha