torsdag 4 februari 2010

Alaska ligger strax till vänster om Striberg


Och Skåne ligger sisådär fyra centimeter under Striberg. Stockholm har jag till höger om datorn med Devon strax ovanför.
Förmodligen har jag nu visat hela världen (hela världen läser väl min blogg?) hur ologisk jag är. Jag har ingen aning om hur det kommer sig att jag placerat mina bloggkollegor som jag gjort. Eftersom jag för det mesta tittar norrut när jag bloggar, så har det inte med väderstrecken att göra — jo, Alaska har hamnat rätt i livet, men Striberg har kommit på avvägar (har du märkt det Christina?), och Devon borde jag i så fall ha en bit bakom vänster armbåge.
Vi gör oss väl alla bilder av det ogripbara — en väninna och jag jämförde våra inre bilder en gång, och jag insåg hur tidigt jag skapade dessa bilder. Och hur tokiga en del är.
Noll börjar i min mage (jag en nolla?) sen fortsätter talen framför mig, i en rak linje. Men vid hundra viker de plötsligt av till vänster.
Som för de flesta är mitt år en cirkel — det knepiga är att första juni ligger ungefär på klockan tre och första september på klockan fem. Det blir en lång höst och vinter eftersom nyåret inträffar klockan tolv.
Det här inre bilderna skapade jag redan i småskolan, men på vilka grunder vet jag inte.

8 kommentarer:

  1. När jag läser ditt inlägg kommer jag att tänka på Astrid Lindgren och hennes syskon. Astrid tänkte sig stigen till jordkällaren som Fader vår. Är du inte klok, sa Gunnar. Det är ju Gud som haver! Eller något liknande. A pro på inre bilder.

    SvaraRadera
  2. Intressant! Din årscirkel, står den eller ligger den? Om den står på högkant, är då vintern högst och sommarn lägst och klättrar man upp på hösten och ner på våren eller tvärtom?

    SvaraRadera
  3. Ibland är du så underfundig så jag hänger inte med riktigt ( Håkan tycker det här var holistiskt ) ;)

    Eftersom jag tycker att Striberg är världens mittpunkt så gillar jag att Alaska nämns i samband med metropolen i fråga :)

    Nä, jag har inte märkt att Striberg skulle ha hamnat på avvägar, inte då!

    SvaraRadera
  4. Året är fyrkantigt med vackert målade klisterlappar för varje månad. Vid varje skifte drar man loss en lapp och klistrar in i respektive månad. I mitten sitter en tjock liten bunt med siffror på, en för var dag som småskolefröken drar bort varje morgon.
    mvh R

    SvaraRadera
  5. Precis så är det! Jag har också min årscirkel. Men hur i all sin dar har du fått till den med en så stor bit av tårtan som höst??? Men det kanske är bra, jag kanske ska låna lite av din årscirkel eftersom jag tvärs emot vad de flesta tycker, älskar hösten Då får jag ju en rejäl bit höst! Bra så gör jag. Liksom Christina har jag också en alldeles egen medelpunkt. Skönt att det finns så många medelpunkter och så många väderstreck och så mycken förnöjsamhet!

    SvaraRadera
  6. Maggan,
    När du säger det minns jag att jag läst det. Det är så typiskt för hur olika vi tänker oss saker och ting.
     
    Mira,
    Jag har nyåret på klockan tolv, se'n bär det utför ända till i oktober, eller däromkring - då är hösten en lång uppförsbacke.
     
    Christina,
    Oj, kanske är jag inte underfundig (inte min avsikt i alla fall) utan mer "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".
    Jo men visst är vi alla centrum i vårt eget universum. Jag har en bild för det också: massor med diskar (ungefär som kompakt diskar) som flyter i universum, och överlappar varandra - och mitt i varje disk sticker ett huvud upp. Av någon anledning är diskarna röda.
     
    Renée,
    Aha, ni hade KFUK's almanacka i klassrummet.
     
    Lisette,
    Jag undrar också hur den blivit som den blivit, min cirkel.
    Visst kan du få lite av min höst - men inte allt, jag gillar också hösten.
    ibland har jag tänkt att jag skulle göra en bild av mitt år. Men jag har inte kunnat bestämma mig för tekniken, väv, broderi, lappar, målning, foto är väl vad jag vacklat mellan.
     
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Mitt år en linje med pucklar på! Pucklarna flyttar sig efter vad som förestår framöver och vad som redan hänt. På slutet trillar jag över kanten och hoppar på en ny linje!

    SvaraRadera
  8. Olgakatt,
    Puckelpist! Kan ju vara en träffande beskrivning av en del år.
    Modigt att falla över kanten och lita till att du landar som du ska på den nya linjen.
    Är den här bilden något du burit med dig se'n du var barn, eller har den vuxit fram se'n du blev vuxen?
    Margaretha

    SvaraRadera