Vår långa branta uppfart liknar mer en rodelbana än något annat. Jag tror mig varken om att komma ned eller upp med bilen. Mat har vi nog så det räcker för en längre belägring men färskvarorna är det värre med. Så mina planer är att ordna skjuts till byn innan veckan är slut. Då kan jag gå (kana) ned till brevlådan på egen fot (rumpa). Värre blir det att komma upp med maten och paketen som jag också ska hämta. Det är tunga paket, böcker bland annat — vad står man inte ut med för att få hem sina böcker!

Tog en tur till ett av uthusen för att leta rätt på min gamla kälke så jag kan dra upp paketen. Jag minns när jag fick den, en magkälke — detta var före tefaten och plastpulkornas tid. På barnkrubban — det hette faktiskt så — hade man inte så många kälkar så vi åkte på galonbyxorna vilket också gick bra. Men tanterna hade påpekat för föräldrarna att en magkälke skulle vara en lämplig present till barnet.