När jag läser “Den lille ljugaren” minns jag Kalle, en gosse i bekantskapskretsen. Han fick en bror när han var fyra år, det var väl inte så roligt alla gånger när lillebror fick all uppmärksamhet.
En dag när Kalle och hans mamma promenerade med lillebror i vagnen, mötte de några damer som genast började diskutera vem lillebror var lik. Efter att ha stått ut med tantpratet en stund, uphov Kalle sin stämma och sa’:
“Jag tycker tycker han är lik brevbäraren.”
Ur barnamun...:D.
SvaraRaderaKarin som ler stort
Haha! Fortsättningen?
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaFast den här gången var det nog inte sanningen man fick sig till livs!
Lisette,
Kalle fick den eftertraktade uppmärksamheten.
M
Små barn kan vara farliga.
SvaraRaderaNär kompisen, som är mycket kinkig med maten, häromdagen skulle komma på lunch med sin mamma gick barnbarnet genast fram till kompisens mamma och sa:"Min mammma har sagt att jag måste sitta still vid bordet och inte bråka för att L. ska äta upp maten".
Ingrid
Ingrid,
SvaraRaderaJa, barn kan vara förfärande - och uppfriskande - rakt på sak.
Margaretha