tisdag 21 juni 2011

Gräsmatteneuros

är inget jag lider av.


Lyssnar till ett trädgårdsprogram medan jag lagar mat. Många lyssnarne tycks ha frågor som rör gräsmattor. En dam hade en liten ogräsfläck på en stor gräsmatta — på beskrivningen lät det som brunört — som hon till varje pris ville bli av med. Experten rådde damen att gräva upp hela området och så ny gräsmatta — så gick hon i detalj in på hur man skulle bete sig för att inget annat än gräs skulle växa där.


De här människorna skulle förmodligen inte ens kalla mina gröna ytor för gräsmattor. Mina mjuka och oömma mossmattor med brunört, fibblor, smörblommor, veronica, förgät-mig-ej, groblad, aklejor och inte minst maskrosor förutom en mängd arter som jag inte ens kommer på just nu. Det här är gräsmattor som klippts regelbundet i över 30 år, ändå hinner det titta upp massvis med aspsly mellan varje klippning.
Ännu har ingen trädgårdsfanatiker fått ett nervsammanbrott när de besökt mig, men de finns de som ser lidande ut. Själv anväder jag mig av samma förträngningsmekanism som gör att jag inte längre ser dammtussarna innomhus — jag ser bara alla vackra blommor mitt i det frodiga och gröna.
Jag har besökt trädgårdsamatörers trädgårdar, där innehavaren av trädgården legat i rabatterna med ficklampa, och rensat ogräs natten innan busslasten med andra trädgårdsamatörer kommit. Jättefina trädgårdar, där amatörerna dreglar över ovanliga växter och försöker bräcka varandra med latinska namn. Men jag har ibland undrat om den sortens trädgårdsfantaster någonsin sitter i skuggan och läser en god bok eller bara tittar på molnen — eller låter ungar och hundar leka på sina med nagelsax klippta gräsmattor.


Vår mormorsros är en verklig mormorsros — den kommer från min mormorsmor, och skott av den har flyttats tvärs över landet flera gånger.



Så mycket knopp som våra ligustersyréner har i år, har de aldrig haft tidigare. Än är de inte riktigt utslagna — så det har vi att se fram emot.


Hur i all världen ett par iris hamnat i moraset bredvid garaget, har jag undrat över i flera år. Nu när jag besökte dem, såg jag att där finns ämnet till en julgran. Synd att den står lite för avsides för att bli bra som utomhusjulgran.


Rosenhallon och rönnsumak är lika mycket ogräs som asparna, men jag har inget större besvär av dem eftersom gräsklipparen mejar ned de som förirrat sig ut i gräsmattan vid varje klippning.

Visst finns det saker jag skulle vilja ha annorlunda i trädgården — men eftersom jag inte kan få till det , lönar det sig ju inte att deppa över det. Jag trivs i min vildvuxna oas — och jag hoppas att alla ogräsrensande trädgårdspedanter trivs lika bra i sina uppvisningsträdgårdar.


17 kommentarer:

  1. När det blir BARA mossa lägger jag på litet järnsulfat, lär inte vara miljöfarligt, annars blir det så jobbigt att dra den helt handdrivna klipparen. Annars håller jag helt med; här finns också gott om ogräs!

    SvaraRadera
  2. Här lagrar vi inte några neuroser heller. Folk får ta oss som vi är med vår blommiga gräsmatta. Uffe klipper den och låter öar av prästkragar, tusenskönor och vad som är för tillfället blomma färdigt.
    Öarna i sin tur brukar fungera som höjdhoppsribbor för barn med mycket spring i benen. De hoppar över blommorna för att inte förstöra dem
    Gulligt tycker jag:)
    Sumaken väntar fortfarande på att komma hit. Staketet står behjälpligt på plats, men lutar alltmera...
    Pittoreskt på min ära:)Bohemträdgård brukar dottern kalla det och le

    Karin som inte orkar klippa med nagelsax. Dessutom älskar de flesta turister som kommer hit vår vilda trädgård. Det finns så mycket att upptäcka

    SvaraRadera
  3. Olgakatt,
    Ja, det kan bli tungt till och med för en motorgräsklippare, med för mycket mossa. Men här skulle det gå åt tonvis med järnsulfat om det skulle ha någon verkan, så det får vara.

    Karin,
    Nordiska mästerskap i blomhöjdhopp - vore det inte en trevlig idrottsgren? Vi kan turas om att vara värda, du och jag!

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Jag kommer ihåg ett tv-program med en känd trädgårdsmästare från en av våra större offentliga trädgårdar, minns inte vilken. På frågan hur man skulle bli av med mossan i sin matta svarade han: -Tänker du spela fotboll på gräsmattan? -Eh... Näh! Dåså, då kan den va kvar! Sa han.

    SvaraRadera
  5. Mira,
    Fotboll hör verkligen till det jag kan leva utan. Vi ska bara ha blomhöjdhoppstävlingar här.
    Margaretha
    som undrar varför
    man inte kan spela
    fotboll på mossa
    - för halt?

    SvaraRadera
  6. En dam klagade hos en trädgårdsmästare över sin mossiga gräsmatta: Vad ska jag göra?

    Ta av dej skorna och känn hur mjukt det är, sa han. :-)

    SvaraRadera
  7. Tycker att din bild är underbar! Jag gillar varken uppvisningsrum eller dito trädgårdar utan gillar det lite småslarviga och charmiga. Naturen får verka ganska fritt, jag bara styr lite varsamt. Brukar försvara mig med att det bara är "neurotiker" som måste ha det så perfekt.
    Jag gillar att ansa lite, men sedan unnar jag mig lååååånga stunder då jag bara sitter och njuter.

    SvaraRadera
  8. Solveig,
    Välkommen till bastmattan!
    Klok trädgårdsmästare.

    Ailas,
    Är man rastlös kan jag tänka mig att man hellre rensar ogräs eller gräver gropar åt sig själv och andra, än att man sitter i skuggan och läser.
    Jag skulle gärna vilja ha en trädgårdsmästare som såg till att trädgården inte vanvårdades - men ändå vilja ha en oväntad och vild trädgård.

    Margaretha

    SvaraRadera
  9. MM, som alltid klipper gräset gör som Karins Uffe, låter små öar med bellis etc. vara kvar. Håller också med Olgakatt om att det kan vara svårt att klippa om det BARA är mossa i mattan.

    Än så länge har vi kvar lite gräs i den så det blir inget gjort för att få bort mossan. Den enda invändningen man har mot en äng med högt gräs är väl att den kan gömma både fästingar och ormar. (Med tanke på barnbarnen...)

    Ingrid, som aldrig har klippt en gräsmatta utom med handjagare för mycket länge sen.

    SvaraRadera
  10. Låter bra att du inte har någon neuros. Här i USA verkar många ha en noja på att ha framsidan av tomten perfekt och sedan kan det se ut hur som helst på baksidan. Gillar din vildvuxna oas. :)

    SvaraRadera
  11. Håller med i allt. Själv skulle jag gladeligen odla lite äng med blommor så som de ser ut hemma. Men försöker hålla gräset någorlunda kort för att inte fästingar ska trivas för bra runt hundarna. Det enda som stör mig i gräsmatta är när den blir brun-gul, stickig under mina fötter och dör i fläckar. Mycket tristare än blomster. Kramar

    SvaraRadera
  12. Ja, men tack! Nu ska jag inte längre bry mig i mossan här hos oss! Bara njuta!

    SvaraRadera
  13. Ingrid,
    Jag är så blödig när det kommer till att meja ned vackra växter, så mina gräsmattor (mossmattor) ser rätt punkiga ut efter en klippning.
    Ängar är vackert, men de ska ju slås när säsongen är över - och det är jobbigt! Då spreinger jag hellre runt efter gräsklipparen med (o)jämna mellanrum under sommaren.
    Fästingar har vi inte fullt så gott om här som på ostkanten.

    Anne-Marie,
    Jag har sett fantastiska trädgårdar i Staterna - men det är förfärande hur många som sprutar sina gräsmattor. Och bakgårdar ska vi inte tala om!

    Magdalena,
    Ängar som som sagt inte helt underhållningsfria de heller - har man så stora ytor som jag har behöver man en gräsklippare som klarar av att slå det höga gräset på hösten. Men vackert är det! Du kanske kan sätta av ett stycke av tomten till äng?

    Elisabet,
    Klsrt att du bara ska njuta av den mjuka goa mossan! Ta av dig skorna...

    Margaretha

    SvaraRadera
  14. Jag har helt och hållet din inställning tillgräsmattor - mossa är fint och ängsblommor förskönar. jag skulle verkligen vilja ha rödfibblor i min äng.

    SvaraRadera
  15. Viola,
    Du är välkommen hit för att gräva upp några rödfibblor. Vi började med ett par tre fibblor i en jordklump (skrivit om det här http://bastmattan.blogspot.com/2009/06/hummel-mummel-och-blommiga-minnen.html) och nu finns de överallt!
    Margaretha

    SvaraRadera
  16. Vilket underbart inlägg! Och inte bara det här, hela sidan är bara SÅ bra!
    Jag läser alla gamla inlägg fast inte riktigt i ordning.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maja,
      Intressant att läsa sina gamla inlägg - när jag såg det, mindes jag det, men dessförinnan hade jag inte an aning om vad rubriken syftade på.
      Du är beundransvärd som ger dig i kast med över tretusen inlägg, när du kunde göra något vettigare.
      Kommer inte längre in på din blogg, har du ändrat något?
      Margaretha

      Radera