torsdag 16 juni 2011



Du måste börja med att lita på dig själv. Om du inte gör det, kommer du för alltid att lita till andra människor för att bekräfta dina egna meriter inför dig själv och du kommer aldrig att bli lycklig.
Du kommer alltid att fråga andra vad du ska göra samtidigt som du känner dig förbittrad över dem, vars hjälp du söker.
Jane Roberts

13 kommentarer:

  1. Sant, lite sidospår jag fick av inlägget... Tror trots allt att alla behöver någon form av bekräftelse av andra för de det gör. Men det är ju inte samma sak som att lita. Funderade också på att jag har haft det bakvända och får försöka tvärtom. Att faktiskt försöka fråga andra om hjälp ibland och inte alltid göra allt själv. Även om grunden måste vara att lita på sig själv. Kramar från Magdalena som fick lite spinn off tankar av inlägget

    SvaraRadera
  2. Magdalena,
    Jag började också fundera över olika varianter och kombinationer av att lita på sig själv OCH andra, och att be om råd och hjälp.
    Klart man ska lyssna till andra, som kanske har mer erfarenhet - i alla fall andra erfarenheter - men, som du säger, man måste nog ha någon slags grundtrygghet. Men det är en balansgång - man kan ju också bli självgod och tycka att man klarar vad som helst på egen hand.
    Margaretha
    som slutar innan
    kommentaren blir
    ett eget inlägg

    SvaraRadera
  3. Hm, det var nästan för mycket att ta in i en sittning. Tror jag hoppar över till andra bloggen och läser om Pollyanna innan jag försöker reda ut mina tankar.
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  4. Grundtryggheten, tilliten till sig själv utvecklas under ens fyra första år och det är den som man bär med sig resten av livet. Att man sedan utvecklas på olika sätt är en självklarhet men kärnan finns i de första åren av ens liv. Utgående från det kan man kanske förstå varför världen ser ut som den gör idag.
    Karin som väver ord som hon knappast själv förstår, har säkert med tiden för skrivandet att göra,
    godnatt önskas!

    SvaraRadera
  5. Det var tvärsäkert! Så säker är inte jag.

    SvaraRadera
  6. Så sant. Man behöver läsa och höra sådana saker då och då för att påmminna sig själv. Tack även för en vacker bild.

    SvaraRadera
  7. Flette-Mette,
    Vart tog du vägen - fastnade du hos Pollyanna. Väntar på sina kloka tankar om citatet!

    Karin,
    Din kommentar fick mig att försumma allt annat och att mentalt gå igenom olika vänners liv - vänner som avviker från "fyraårs-regeln".

    Renée,
    Jag gillar den här sortens "så-här är-det-punkt-slut" citat, därför att de alltid väcker känslor - och ofta startar en debatt.

    Anne-Marie,
    Ja, vare sig man håller med eller inte, så får citatet nog de flesta att tänka till.

    Margaretha
    som inte hade en aning om vem Jane Roberts var. En googling visade att hon var författare och medium. Hon har skrivit ett antal böcker om Seth, som genom Jane talade "från andra sidan".
    Kan mycket väl tänka mig att citatet kommer från en av dessa böcker.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Jane_Roberts

    http://www.sethlearningcenter.org/

    SvaraRadera
  8. UUh, det blev inga kloka tankar, glömde helt bort att tänka när jag letade rätt på Pollyanna på Gutenberg. Jag håller nog med om att den är rätt förfärlig fast jag minns att jag älskade den när jag lästen den och jag var ungefär 12 år.
    Nu ska jag läsa del 2.

    SvaraRadera
  9. Nog väcker det här citatet debattlust, alltid. Jag blir alltid väldigt misstänksam mot människor som vet hur det ÄR! Jag hade i många år en kollega som avslutade alla sina uttalanden med orden " Så ÄR det!" Det gav mig alltid kalla kårar och stort tvivel. Det ovanliga med det här citatet är att det är av en kvinna, män brukar uttala sig så här tvärsäkert. Kvinnor har oftare en något mera öppen inställning trots en egen åsikt. Åtminstone om man ska tro en del genusforskning. Se där, så öppet jag uttryckte mig, haha!

    SvaraRadera
  10. Får tacka Mette för att hon nämnde Pollyanna, jag hade inte hittat till andra bloggen annars. Jag älskade Pollyanna när jag var liten och vågar nästan inte läsa om boken eftersom jag förstår att jag nog kommer att bli besviken.
    Du kan väl hänvisa bättre till inläggen på andra bloggar, jag såg att jag missat det fina inlägget om Hundens och kattens äventyr också!

    Jag tycker nog att det här citatet har rätt, men som du säger blir man kanske lite provocerad av sättet det sägs.

    SvaraRadera
  11. Mette,
    Ingen idé att störa det, det hör jag. Återkom gärna och berätta vad du tycker!

    Olgakatt,
    Nu är det faktiskt så att...
    All forskning visar...
    Jo men visst blir man trött på alla som vet så bombsäkert hur allt förhåller sig.
    Men du har ju faktiskt rätt i att kvinnor inte uttrycker sig så kategoriskt - förutom en del kvinnor som beter sig som män, på sin väg till toppen.

    Siv,
    Men bloggen finns ju med i blogglistan.
    Om du läser om boken så berätta vad du tycker om den nu!

    Margaretha

    SvaraRadera
  12. I vissa sammanhang måste man ju obetingat lita på andra - när man flyger, åker tåg eller buss eller bara sitter bredvid när någon annan kör t.ex.

    Vid andra tillfällen när jag spelar t.ex. litar jag enbart på mig själv. Jag bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker - jag själv måste vara nöjd.

    Sen är det väl så att man många gånger frågar någon till råds fast man egentligen redan har bestämt sig för något. Håller med Olgakatt om att det är jobbigt med personer som alltid vet bäst...
    Ingrid

    SvaraRadera
  13. Ingrid,
    Jo, men jag tror att det kan vara svårt att lita på andra om man inte litar på sig själv.
    Det är nog vanligt att man vill att någon annan ska bekräfta att man fattat rätt beslut - fast det kan ju bli komplicerat om man inte får de råd man vill ha!
    Besserwissrar finns det nog överallt - ibland orkar jag småle och skita i vad de säger, andra gånger blir jag vansinnigt provocerad av dem.
    Margaretha

    SvaraRadera