Efter en mulen och kylig morgon tittade solen fram och jag förberedde mig såväl fysiskt som mentalt för att ta' en runda med gräsklipparen.
Men först skulle soptunnan fyllas på, och en del avklippta kvistar fraktas bort från gräsmattan. Innan kvistarna var borförda kom regnet. Nu är gräset vått och luktpionen slokar.
Om en stund tänker jag lyssna på Filosofiska rummet som i dag handlar om konsten att samtala. Det låter intressant, samtalar gör vi ju också här i bloggvärlden — om än i skrift.
Du bor så fint Margaretha. Synd att din del av Sverige inte hanns med när jag var på besök. Det ser så där väldigt svenskt, idylliskt ut. :)
SvaraRaderaAlla mina pioner luktar också på gräset... Intensivt.
SvaraRaderaNästa gång Anne-Marie!
SvaraRaderaRött hus med vita knutar, syréner, aklejor och pioner - ja, det är nog lite av den svenska drömmen.
Mira,
Jag tog just en sväng runt huset och såg att mina pioner rest sig - de står så nära huset att de inte blir alltför nedslagna av regnet.
Margaretha
Så härligt det ser ut där du bor! Som på sommarstället på landet där jag bodde när jag var liten...
SvaraRaderaIngrid
Ingrid,
SvaraRaderaJa, det är en lummig idyll.
Margaretha