söndag 12 juni 2011

Dags att låta sig hänryckas


Lukpionen slår nog ut i dag.


En sval dag, när solen gör sitt bästa för att vinna över molnen.
På fars tid hade vi gott om olika sorters aklejor i trädgården. Efter några års vanvård har en del av dem gett upp andan och de gammaldags "vanliga" aklejorna har tagit över. De å andra sidan gör sitt bästa för att erövra hela trädgården och kommer upp på de mest oväntade ställen.



Jag har i flera da'r skymtat en ljus hög växt i gräset på en av terrasserna, men först för ett par da'r se'n gick jag för att undersöka vad det kunde vara.


En dubbel rosa akleja, som jag trodde övergett mig för länge se'n!

Kanske kommer det att bli glest mellan inläggen ett tag framöver.

8 kommentarer:

  1. Aklejor är individer som gör som de själv behagar. Jag har, mitt dumma nöt, försökt att få dem att göra som jag vill, nämligen befinna sig på en och samma plats med varandra. Nu har jag givit upp och det med en förvånande oväntad glädje. De är ju vackra och de är olika....och absolut inte en blomma som gör som man säger åt den att göra...den är som katten, lägger sig där den vill vara och ingen annanstans. Dessutom märker jag att vi har många flere färger än jag någonsin kan minnas att vi har haft.
    Karin
    som hoppas att dina inlägg inte blir alltför glesa...då blir det nämligen väldigt tomt,tomt, tomt, tom....det ekar redan vid tanken

    SvaraRadera
  2. Hoppas att den eventuella glesheten i bloggen beror på att du/ni ska göra något trevligt så att tiden inte räcker till. Men tomt skulle det bli!

    SvaraRadera
  3. Karin,
    Du har rätt i att aklejor är som katter - är månne därför vi tycker så mycket om dem? Promiskuösa är de också, viket är rätt trevligt eftersom det dyker upp nya varianter när man minst anar det.
    Ett och annat inlägg blir det säkert.

    Olgakatt,
    Jag har det alltid trevligt - men inga extra trevligheter är planerade. Eventuell tystnad inträder när jag samlar energi.

    Margaretha
    i den något svala
    kvällssolen

    SvaraRadera
  4. Aklejor hade vi många i vår gamla trädgård i Söderköping. I vår "nya" (sedan 20 år tillbaka) har vi bara lavendel och pelargoner i krukor...

    Jag har drivit upp solrosplantor (av fågelfröna) som tagit sig alldeles utmärkt sedan jag planterat om dem. Tyvärr var en av dem helt söndertuggad av en mördarsnigel när jag kom ut i morse. Har tidigare aldrig haft sådana i trädgården.

    Nu är jag ideligen ute och tittar efter om det finns fler - några har jag hittat och dränkt i outspädd spolarvätska - kan inte förmå mig att klippa av huvudet med en sax, som det stod på nätet att man skulle göra. Det stod (också på nätet) att spolarvätskan var omedelbart dödande...
    Ingrid som hoppas att slippa hitta fler sniglar :-(!

    SvaraRadera
  5. Aklejor är verkligen vackra. Vi hade många i mina föräldrars trädgård. De spred sig och vi lät dem växa. Jag som precis börjat komma ikapp och hade hoppats att läsa Margaretha-inlägg. Hoppas att de inte blir alltför glesa.

    SvaraRadera
  6. Akleja! En favorit! Samla energi du, så bidar vi... :)

    SvaraRadera
  7. jag älskar pioner! men nu blir jag lite förvirrad när du säger luktpion, är det samma sak som doftpion? lukt låter inte lika bra som doft men du brukar ju ha rätt!!!! fast doft låter bättre...
    ha det skönt och samla massor av energi! hörde förresten något om positiva nyheter, hoppas jag hörde rätt och allt ordnar sig!

    SvaraRadera
  8. Ingrid,
    Mördarsniglar har jag tack och lov inte träffat på här. Det är nog värre om man bor i ett villaområde där de små liven inte behöver kravla genom skog och moras för att komma till nästa näringsställe. Hoppas att de bara en enstaka snigel som förirrat sig till dina domäner. Att klippa dem mitt itu kan jag bara inte tänka mig!

    Anne-Marie,
    Aklejor hör till de gammaldags växter som jag blir lite lagom nostalgisk av.
    Det är svårt att få mig att hålla tyst, så det dyker nog upp ett och annat inlägg.

    Mira,
    Aklejor är underbara - liksom det hav av lupiner som jag ser ut över just nu (fast de blir väldigt skräpiga när de blommat ut).
    Min senaste hobby är att samla på energi!

    Debbie,
    Jag tycker också att doftpioner låter bättre, men jag har upptäckt att luktpioner är det korrekta namnet. Har också läst att alla luktpioner inte doftar en del luktar illa!
    Jaha, det susar i vinrankorna. Man ska inte ropa hej förrän man sitter på bäcken - vi får se hur det går.

    Margaretha

    SvaraRadera