fredag 24 juni 2011

Att fånga dagen

eller bli fångad av dagen

An Impromptu Affair, 1999
Jonathan Barry


Tradition is a guide and not a jailer.
W. Somerset Maugham


“Och så ska vi äta gott och ha trevligt”, vet inte hur ofta jag hört uttrycket på sistone — och naturligtvis förstår jag vad folk menar, men visst låter det som de aldrig äter gott och har trevligt till vardags.
Personligen tycker jag att det är viktigare att göra vardagen trevlig än samla ihop sig till en kraftansträngning några gånger om året.
Och mest minnesvärda tycker jag de tillfällen är då vi “fångat dagen” och firat att vi inte har något att fira.

Delvis kommer sig de här tankarna av att en väninna ringde för några timmar se’n — hon var bara tvungen att avreagera sig. Efter dagar av planering och slit, matlagning och städning orkade hon inte med släkten, som hade en annan uppfattning om hur helgen skulle firas. Och en halvtimme efter hennes samtal ringer hennes kusin och gråter av precis samma orsak. Tjejer som annars är de bästa vänner, men när man är trött och förväntningarna är för höga, kan det gå så.

7 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt! Vi missar ofta vardags-livet att det är det som är här och nu. De ögonblicken är viktigare än en massa fester och sammakomster. Som iofs ofta är trevliga, men kan upplevas som uppschåssat och tvång.

    Trevlig helg!!!

    SvaraRadera
  3. Karlavagnen,
    Jag vet att många tycker jag är jättetråkig som inte gillar fester - i synnerhet inte konventionella sådana - men jag har faktiskt inget behov av att fira, tycker mest att det är besvärligt. Däremot har vi det väldigt trevligt just nu, i regnet, på vår veranda, med Åskar på sin kudde mitt på bordet. Ingen sill, ingen potatis - inte ens jordgubbar, men ostmackan är just uppäten, frukt och böcker finns inom räckhåll.
    Hoppas du har det lika bra!
    Margaretha
    som helst umgås
    med en eller två
    personer åt gången

    SvaraRadera
  4. Ber att få sälla mig till tråkmånsarnas illustra sällskap. Konventionella fester är bara plågsamma...
    Här har vi haft en stillsam midsommarafton precis som vi brukar av slutats av en omgång TP. Vi var överens om att det var bra att spelet är från 1984 eftersom vi är så rysligt gamla alla fyra. Katterna har varit behjälpliga och försökt stjäla poängpjäserna och tärningen.

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    Ostmackans vänner kanske bara ska tillåta tråkmånsar att gå med (kanske bara de som vill gå med?) så får vi en förening som kombinerar två ädla saker.
    TP har jag nog bara spelat en gång, spel är ingen favoritsysselsättning, det var nog på 80-talet, och minns jag rätt gjorde jag inte särskilt väl ifrån mig. Bleve jag tvungen att spela det igen skulle jag nog välkomna katter som saboterade spelet.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Håller helt med dig. Bra skrivet och bra sagt. Vardagen har vi ju runtomkring oss 365 dagar om året. Det är ju den som måste vara trevlig. Folk gör ofta för mycket av fester tycker jag. Kanske ett svenskt fenomen? Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg i all enkelhet. :)

    SvaraRadera
  7. Anne-Marie,
    Har suttit en lång stund och funderat över om det är svenskt att festa. Vet inte. Titta på hur Frankrike, Norge och U.S.A. firar sin nationaldag (de enda länder jag har erfarenhet av firandet i). Och hur många mammor (nästan bara mammor) gråter inte innan, under och efter Thanksgiving av ren utmattning eller besvikelse över att allt inte gått efter planerna.
    Och tänker jag efter, har jag nog genomlidet fler fester i U.S.A. än någon annastans. Överraskningsfester har jag bara varit med om där - och överdådiga sådana, med temata och koordinerade färger på såväl mat som kläder. Detaljer som tagit månader att tänka ut.
    Jag trodde att svenska ungdomar var värst på att supa till på kvällen före stora helger, men när jag säger det till utländska vänner, menar de att det är ungefär samma sak i deras hemländer.
    Däremot kan jag tänka mig att man genom alla stora förväntningar på en enda dag överför en, inte alla gånger, så lyckad tradition av att omåttligt festande.
    Margaretha

    SvaraRadera