Jag har sagt det förut

och jag säger det igen, hur skulle man klara sig utan vänner?

Inte nog med att de alltid finns där — på något egendomligt vis, vet de alltid när de behövs.

I dag var en extra strulig dag, med ett antal telefonsamtal — av den sorten som man ska trycka på knappar och vänta i det oändliga på en telefonist, medan ett bandat meddelande upprepar att de är så glada över att jag ringer och att jag är så hygglig och väntar på min tur. Vad 17 har jag för val? När deras fax inte funkar, och när jag mejlar får jag ett mejl tillbaka att jag ska ringa. Hur gör hörselskadade människor?

Och varje gång jag högg i med saneringen av köket ringde telefonen, en felringning, en försäljare och sist en vän som behövde hjälp med en sällsynt besvärlig översättning. Så hade en stor del av da'n susat förbi och det var dags att ta' itu med maten.

Se'n kunde jag på grund av kyla och hjälpmedel inte gå till postlådan förrän sent på eftermiddagen. Två vänner hade skickat te till mig! Det jättegoda Assam teet här ovan kom från Jodi.