While we read a novel, we are insane—bonkers. We believe in the existence of people who aren't there, we hear their voices... Sanity returns (in most cases) when the book is closed.”
― Ursula K. Le Guin
Study of a Countryman Reading
William Henry Hunt
Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.
För en tid sedan beslöt jag mig för att läsa George Eliots (Mary Anne Evans) ”Middlemarch” — visserligen hade jag läst den, men jag mindes inte mycket av den, och jag började undra om jag verkligen läst ut boken. Så häromdagen hade jag ett ärende till bokhyllan och blev påmind om att jag faktiskt har boken på svenska: ”Ur landsortslifvet”, den första översättningen från 1888 av Axel Gabriel Engberg. En mycket trogen översättning, men inte lättläst. Här kommer bokens första mening — en mening som inte står meningen av Engström, som Klimakteriehäxans valt i dag, långt efter, i märklig konstruktion.
(För att inte tala om mina egna mastodontmeningar).
Vill du jämföra med originalet, hittar du den hos Litteraturbanken.
Det skulle också vara intressant att jämföra de olika svenska översättningar.
Miss Brooke hade det slags skönhet, som tyckes blott vinna relief af en torftig drägt. Hennes händer och handleder voro så fint formade, att hon kunde begagna ärmar, ej mindre stillösa än de, i hvilka den heliga jungfrun uppenbarade sig för italienska målare; och hennes profil så väl som hennes växt och hållning tycktes vinna dess mera värdighet genom det enkla i hennes klädsel, hvilket i förening med dess landtliga snitt kom hennes företeelse att medföra intrycket av ett i någon tidningsuppsats för dagen inryckt vackert ställe ur bibeln eller någon af våra äldre skalder.
