tisdag 27 februari 2024

Trädgård, skog eller park

är dagen boktema som Ugglanoboken gett oss.


 


“If you have a garden and a library, you have everything you need.” 

               Cicero


Roses, or The Artists Wife in the Garden at Skagen 

Peder Severin Krøyer


När jag strövar runt bland bland nätets böcker får jag en känsla av att varenda författare, värd att läsa, har skrivit om sin trädgård. 

Naturligtvis är det roligt att det finns så många trädgårdsböcker kvar att läsa, även om det inte gör mitt val enklare.




”I går morgse blef du nästan öfvertygad om att du var blifven gammal, derför att du kände dig rörd, då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Hvad du fann dem vackra, dessa din ungdoms blomster, som stodo skyldrande för rabatternas öppna leder din faders trädgård! Men du skämdes också litet smått i går morgse öfver att du vågade tycka stockrosorna vackra, dessa omoderna pappersblommor, som du lärde dig förakta när du blef man, och som du förmådde inbilla dig att de voro fula!”


Det finns väl inte ett ämne som August Strindberg inte hade en åsikt om — och nog verkar det som han var kunnig i botaniken.

Hans ”Min trädgård”, ingår i ” Blomstermålningar och djurstycken”.




”Beatrix Potter's Gardening Life, the plants and places that inspired the classic children's tales” har jag skrivit om tidigare, men det är en bok som jag plockar fram då och då — och inte alltid ställer tillbaka, för just nu hittar jag den inte.

Här kan man läsa om trädgårdar som Beatrix anlagt, eller som hon bara råkat hamna i.



Willard Huntington Wright, och hans deckare Philo Vance har jag skrivit om flera gånger, så nu när jag ramlar över en av böckerna där den rätt stroppige Philo Vance löser ännu en mordgåta, kan jag inte låta bli att ta med den. Nu handlar det om hästkapplöpningar och hur man satsar pengar — stora pengar — hästar, något som inte intresserar mig ett smack. Och inte förstår jag terminologin, men insåg snart att man inte behöver förstå den.


The Garden Murder Case

av S. S. Van Dine

måndag 26 februari 2024

Namntakar

 

Why don't you remember my name

 Benny Arte


Att göra världen gripbar genom att namnge, åkalla, binda, finna lösenord och sammanhangsord. Ordlösa skulle vi vara helt och hållet oskyddade. Men det finns en vila, en märkvärdig trygghet i det motsatta, när vi uppger vår lystenhet efter ord och kunskap och betraktar världen 

med djurens tomma, enbart speglande ögon. ”Fattiga de människor som i sitt innersta tänker med ord”, heter det.

 Ur ”Motsägelser”

 av Werner Aspenström



Sophie Elkan har kommit i skymundan bakom väninnan Selma Lagerlöf, vilket är synd för hon är läsvärd. I helgen ägnade jag mig åt hennes första bok ”Dur och moll”, en novellsamling där novellen ”En liten historia utan namn” ingår. 

Den fascinerade mig, delvis för att jag har upplevt en liknande situation, men också därför att hennes kvinnosyn intresserar mig.


Jag inser nu att det finns många böcker där ”namn” ingår i titeln. Många av dem så intressanta att min läslista blivit ännu längre än den var i förra veckan.

Gott att veta att jag aldrig blir sysslolös!


Vad namnkunnig betyder tror jag vi alla vet, men att ordet ”onamnkunnig” existerar, visste jag inte. Fast det är markerat med (†) så det är nog en obrukbar kunskap.

Så här säger SAOB om ordet ”föga l. icke alls bekant l. känd; äv.: känd ss. otrevlig l. dålig o. d.; illa beryktad;” och ger som exempel:

Bedröfwelige och Onamnkunnige (tider).   Den lilla onamkunniga Ön. 

fredag 23 februari 2024

Moderiktiga tankar

 

Fashion window 

August Macke



THOUGHTS THOUGHT ON AN AVENUE


There would be far less masculine gaming and boozing.

But for the feminine approach to feminine fashions, which is distinctly confusing.

Please correct me if, although I don’t think I do, I err;

But it is a fact that a lady wants to be dressed exactly like everybody else but she gets pretty upset if she sees anybody else dressed exactly like her.

Nothing so infuriates her as a similar hat or dress.

Especially if bought for less.

Which brings up another point which I will attempt to discuss in my guttural masculine jargon;

Her ideal raiment is costlier than her or her dearest friend’s purse can buy, and at the same time her own exclusive and amazing bargain.

Psychologists claim that men are the dreamers and women are the realists,

But to my mind women are the starriest-eyed of idealists,

Though I am willing to withdraw this charge and gladlynt eat it uncomplaineously

If anyone can explain to me how a person can wear a costume that is different from other people’s and the same as other people’s, and more expensive than other people’s and cheaper than other people’s, simultaneously.

             Ogden Nash



Det är svårt att inte gilla Ogden  Nashs poesi — just den här dikten framkallar alltid ett minne från min barndom.

Det var sommar och vår familj promenerade mot Slussen på Katarinavägen när vi möter ett par.

Mor bar en färgglad sommarklänning, och damen vi möter bar en exakt likadan klänning, under en lätt kappa — mor som var en utåtriktad person, tyckte uppenbarligen att det var ett lusigt sammanträffande och log stort mot kvinnan. Men den damen var av en annan uppfattning och svepte sin kappa om sig, så att klänningen inte syntes, och snörpte på munnen.

tisdag 20 februari 2024

3 x Maria

  Be patient toward all that is unsolved in your heart and try to love the questions themselves, like locked rooms and like books that are now written in a very foreign tongue. Do not now seek the answers, which cannot be given you because you would not be able to live them. And the point is, to live everything. Live the questions now. Perhaps you will then gradually, without noticing it, live along some distant day into the answer. 

        Rainer Maria Rilke,  


Woman reading by candlelight, 1908  

Peter Vilhelm Ilsted



Mirjam (Maryam) anses vara den ursprungliga formen av Maria, som med alla sina varianter är det vanligaste kvinnonamnet i den kristna världen.

Inte underligt då att veckans tema har vållat mig — och säkert många av er andra — en hel del vånda när det kommer till att välja bara tre böcker.



Det är inte länge sedan jag upptäckte  Black Maria M. A. — en deckare (deckarinna) som sprungit ur John Fearns sanslöst produktiva fantasi. Han skrev, mest sf, under många olika pseudonymer, Men när han skrev om Maria använde han sig av pseudonymen John Slate, och höll sig (i stort sett) till en vedertagen deckarintrig. 

Här finns den klassiska något trögtänkta & trångsynta inspector Morgan, liksom den klassiska brittiska synen på den vulgära (men godhjärtade) amerikanen. 

Och så Maria förstås.

One Remained Seated 

 

 


”Vid det öppna fönstret uti ett prydligt hus straxt ofvanför Mosebacke och med den mest hänförande utsigt satt den aftonen ett fruntimmer med ett ädelt, allvarligt och skönt ansigte. Hon hade redan lemnat bakom sig ungdomens fröjder och illusioner. Hon kunde vara omkring fyratio år.”

marie sophie schwartz

Blad ur qvinnans lif (1859)



Så har vi Marie Sophie Schwartz — en intressant kvinna — och en oerhört produktiv romanförfattare.

Hon skrev om det som engagerade henne, kvinnosaksfrågor, aktuella samhällsfrågor och ståndsfrågor.


Hon var, som jag redan sagt, mycket produktiv och blev, delvis därför, naturligtvis inte tagen på allvar av de stora pojkarna — hon var ju bara en kvinna! (En fras som min mor fick höra på 30-talet när hon begärde löneförhöjning).


När jag var elva, eller kanske tolv år, fick jag, av en äldre släkting, en låda med väl lästa 25-öres romaner. Där var en blandning av Selma Lagerlöf, August Strindberg, Paul Bourget, Mrs. Hungerford, Zacharias Topelius, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Charles Dickens, Hedwig Courths-Mahler, Marie Sophie Schwartz med flera — som synes en sannskyldig författarpytt. Då svalde jag allt, utan tanke på varken kvalitet eller eventuella inlägg i samhällsdebatten. 

Den sortens tankar kom några år senare, och nu har jag precis börjat att läsa om

Emancipationsvurmen.





Om Mary Roberts Rinehart har jag skrivit tidigare — i dag har jag valt en av hennes kortaste noveller ”At the Foot of the Hill”, en rar historia om en äldre man som känner sig överflödig. Den visar på bredden av hennes författarskap, för hon är mest känd för sina deckare, som ibland räknas till de hårdkokta. För några år sedan skrev jag om en annan av hennes noveller.

The Prize Pumpkin Pie 


måndag 19 februari 2024

om att gråta



 A Weeping Woman   

Rembrandt


Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum!


Jag undrar om det inte finns mer skrivet om sorg och gråt, än om glädje och skratt.

Gustaf F. var verkligen inte ensam om att dikta om gråt. Bo Bergman, Fru Lenngren och Edith Södergran bland många andra, gjorde det också. 

För att inte, ännu en gång, behöva erkänna hur ointressant jag är, hoppar jag över dagens frågor (och i synnerhet svaren), och rekommenderar er att läsa Jolos kåseri ”Gråta på bio”, från boken ”Lösnummer”.


Födas, gråta, dij och lindas,  

   Jålra, krypa , ragla, gå,

Agas och till Lexan bindas,   

    Leka, stadgas, tankar få,

Älska, giftas och fullbordas,   

    Dras med Lycka, sinne, kropp, 

Sjukna, plågas, dö och jordas,   

    Det är alt wårt lefwnads lopp.

Olof von Dalin





torsdag 15 februari 2024

Slussen

 



              Straxt bredvid Slussen,

              Långt ner i pussen 

Där matronor går med tunna och stång,         

              Där menigheten 

              Rensar trumpeten, 

Satt' sig Bacchus ock en gång.

Spelverket gick och sjelfva röfven gret. Där satt en Doctor, där satt en poet. Pukorna gå: Bom bom bom bom bom bom           

               Skål för all den menighet!

                                     19/12 1767 


Vet inte när min far tog det här fotot, men det måste ha varit bortåt 200 år efter det att Bellman skrev den här versen.

Även om bilden togs innan jag föddes, är det ungefär så här jag minns Slussen, som jag under några år passerade dagligen på min väg till och från skolan.


Jag tror att nästan varenda författare som skrivit om Stockholm lyckats klämma in minst några rader om Slussen — och ofta betydligt mer.

Fogelström lät de flesta av sina personer passera Slussen, Harry Blomberg skrev en dikt ”Slussen, Kl. 6 e. m.”, och i Almkvists ”Smaragdbruden” får vi följa med Mannerskog på en promenad från Söder till Regeringsgatan.


”Kyrkogårdsportarne voro icke upplästa; och sådant kunde kanske ej väntas på en timme eller par. Han begaf sig derföre till den låga del af stenomgärdningen, som han i går aftons förmärkt på vestra sidan. Framkommen hit, såg han väl också nu det lilla röda huset, N:o 4, med sitt fönster, gent emot sig. Men rullgardinen var nedfälld för herr kyrkfogdens rutor.

     Utan all förlägenhet således, och det desto mera som han icke vidare bar något under armen, hoppade han först upp på muren och sedan ned derifrån på gatan, som här stryker utmed Catharinæ kyrkogård, och hvilken vänner emellan benämnes Oxgränden, ehuru den tillika lärer hafva ett bättre namn, hvilket likväl för Mannerskog var obekant, oaktadt han någongång hört, att ett sådant skulle gifvas. Vi anteckna tills vidare denna lilla omständighet.

Med raska fjät och muntert sinne gick han denna gränd upp till Högbergsgatan; men vek här icke af till venster, hvarigenom han 

skulle hafva kommit till Götgatan, utan till höger. Så anlände han ganska snart till Norra kyrkogatan, kom utföre den, och sedan till venster på vanlig väg, till grannskapet af Mosebacke. Hans afsigt var, att på kortaste sätt hinna ned till Slussen, och derifrån rakaste vägen 

genom Staden till Norr, hvarest han bodde vid Regeringsgatan.

    Men då han trädde förbi Mosebacke, fann han plankporten öppen, som ledde in till detta ställe. ”Så bittida?” tänkte han; ”det var besynnerligt!”