Vårtecken

En bil med nedfälld sufflett är väl 

ett vårtecken så gott som något‽

Do you like the wind in your hair
With the top down if you dare
A sports car for a bit of style
Will take you along for a smile

And you know where you will go
Through the hills and not slow
Then take it home and polish it well
Put it in the garage and the spell dwells.

                                  Paul Warren  

Så det skvalar

För första gången i år gick jag till brevlådan utan jacka — bara med en tjock, mycket tjock, ylletröja.

Inte en endaste liten blomknopp syns någonstans — där de brukar komma först har rörmokarna brett ut ett vadderat plastskynke för att skydda rören. Men det blir mindre is och snö för varje gång jag tittar ut.

I går såg jag fullt med lövavtryck i isen — idag är de alla borta. Inte lätt att registrera allt som händer, tycker huvet svänger runt i 360° hela tiden, ändå har det alltid tillkommit något nytt när varvet är fullbordat.

Min väninna i New England skriver att man börjat tappa lönnsaven nu och att snart får hon sluta mata småfåglarna, för när björnarna vaknar ur vintersömnen kan man inte ha något ätbart ute.

Kollektiva vårkänslor

En bloggrunda ger vid handen att oavsett var i Sverige vi bloggare bor, så talar så gott som alla om det det årliga miraklet — våren. Det rapporteras om vårblommor, slask och solsken. Jag vill ju inte vara sämre jag, för även om jag inte har några vårblommor att komma dragande med, så slaskar det på det mest hänförande vårlika vis här, och man kan ana marken under snön. (Påminn mig om min hänförelse, när jag börjar klaga över att vår uppfart är bottenlös!)

Uppfarten ja, på ena sidan av den finns en gräsmatta — eller kanske snarare äng — och på den andra ett dike. Ett dike där slyet frodas, jag försöker att hålla efter det men vägen är rätt lång och förra sommaren hann jag bara med att röja halva backen. Så jag ser med glädje att rådjuren hjälper mig med detta rätt tunga arbete. Naturligtvis vore det ännu bättre om de ville ta’ mer än de ytterst grenarna.

Såg spår efter älg också, men de är ju ännu mer obenägna att böja sig ned och göra ett grundligt jobb.

Utan strumpor och skor

dröjer det nog innan vi kan gå — men utan mössa och vantar har jag gått några dagar. Fast jag måste medge att det var förfärligt kallt om händerna att samla ihop tidningarna som skulle slängas.

Men våren finns där, precis utom räckhåll, fåglarna sjunger om den, takdroppet vittnar om den och ljuset — det lovande vårljuset finns där. Till och med när det är mulet och det känns som om jag vandrar runt under en jättestor, fuktig ylleluva, så känner jag i hela kroppen att våren ligger på lur i hallonbacken, tillsammans med nyckeln till alla hemligheter.

Och titta! Träden håller på att sparka bort snön kring fötterna — snart kan de vifta med tårna.

Vårrapport från 60:e breddgraden

Rödlönn

Bollviva

Julros

Backsippa

Aklejans knappnålsstora blad

Vitisppa

Trädpion

Och slutligen mahonian som inte klarat vintern,

jo, en liten del av den tycks leva.

Nu grönskar det

Vår långa och gamla spireahäck brukar grönska tidigt — men inte så här tidigt. I går när solen sken genom den, så såg jag att den var alldeles ljusgrön nere vid marken. I dag krälade jag in i den, blev fuktig om knäna, fick kvistar i håret och den här bilden.