A Noble Poet - Scratching up his Ideas,
published by J. Johnston, 1823
Poem, vers, dikt, poesi, skaldestycke — terminologin är en aning snårig, och uppriktigt sagt, för min del får en vers gärna vara en dikt.
Vad Arvid Annell kallade sig själv har jag ingen aning om, och inte vet jag mycket om honom, för det finns inte mycket skrivet om honom. Jag vet bara att jag gillar hans jordnära verser, som ibland är roliga. Som den här om våndan över att få till ett vårpoem.
Det oundvikliga vårkvädet.
Nu tycker jag synd om en stackars poet,
ty snart kommer våren, och då skall han stränga
sin ostämda lyra, ja tackar för det,
fast hällre på väggen den borde få hänga .
Ty det är besvärligt och lönar sig skralt
att skrifva på vers, det ska gudarne veta,
och efter en skald som får hyggligt betaldt med ljus och med lykta minsann får man leta.
Men när vi ha’ kommit till slutet af Mars,
då sitter en fattig poet som på nålar,
ty då skall han sjunga så hänryckt bevars
om isen som smälter och solen som strålar.
Då skall han besjunga hvar knoppande kvist,
och »ärlan på åkern och orren i furen»
skall ha hvar sin rad, och så, kommer till sist
en lärka på dallrande vingarne buren.
Bevare mig väl hvad det där låter bra —
och tager han sedan en handfull med sippor och blandar alltsammans ihop i ett spa’
af blånande vatten vid grönskande klippor.
Då har han en soppa så doftande skön,
som sticks under näsan på herr redaktören, som blundar och smakar och finnner den grön,
men ger dock i gengäld ett par hundra ören.
Nu känner poeten sig rik som en kung,
och nu kommer turen till magen som svider af tomhet,
men snart är belåten och tung,
mens hjärnan allt tommare blir hvad det lider.
ur Höstlöf (1912)
Och nog finns det en pingstdikt med i boken:
Nu drager pingsten in i vår by,
hälsad af parkens lindar,
dräkten af sol och sommarsky fladdrar
för sommarvindar.
De resterande tre verserna hittar du i boken hos Litteraturbanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar