Poppies, Near Argenteuil
Claude Monet
They drove through lovely country, a young wind racing beside them, stirring the grasses and the first poppies, red among the ripening wheat.
En mening (från Alice Grant Rosmans bok ”The Window”) som fick mig att minnas barndomens semesterresor i juni.
Nu för tiden har bönderna sett till att det varken växer vallmo eller blåklint i veteåkrarna — säker bra om man är bonde, men en förlust för oss ickebönder.
Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.
Älskar Monets målning som du valt att illustrera din mening med. Och om man råkar få se ett fält med vallmo blir man varm om hjärtat - eftersom man inte är bonde, alltså ...
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaVi är nog många som älskar Monets vallmoslänt — det dyker upp reproduktioner lite varstans.
Margaretha
Är du hemma? Har inte varit här för jag trodde du var i Torsby.
SvaraRaderaO ja, jag minns också åkrarna med valllmo och blåklint. Det var underbart!
Kram!
Maja,
RaderaJa, det var ju så att man saktade in och körde långsammare för att riktigt kunna njuta av prakten.
Kom just att tänka på rapsfälten som också fick oss att sakta in och veva ner bilrutorna för att njuta av honungsdoften.
De finns inte heller längre. Kanske för att många är allergiska mot dem, och man har manipulerat plantorna.
Jo, jag är både här och där — understundom lite kaotiskt.
Margaretha
Man tror ju att alla älskar vallmo, men jag hade en kurskamrat som tyckte de såg ”flamsiga” ut!
SvaraRaderaO, så länge sedan det var när man såg fälten med vallmo och blåklint! Nästan så jag blir nostalgisk.
Ta’re lugnt!
Du får börja ligga in som Flette-Mette, kanske löser det problemet. Fast det vete 17 — jag har också många M-vänner, och drabbas av samma problem.
RaderaSvårt att förstå att någon tycker att vallmo är flamsiga — vilken specialitet valde hen se’n? Obducent?
Påminner mig om en taxichaufför (när vi såg tranor på ett fält) sa att han tyckte tranor såg så slarviga och ovårdade ut!
Ack ja, så olika vi ser på saker och ting — och inte minst livet.
Allt gott!
Margaretha
Jag skriver så ofta till dig, Margareta och Merete att jag får se upp så att ute något av de namnen skriva in automatiskt.
SvaraRaderaFör att inte tala om att inte ens mitt eget namn alltid blir rätt!
MMMMMette
Ofattbart att någon inte gillar vallmo!
SvaraRaderaJag har aldrig sett åkrar med vallmo och blåklint, fast jag har ett svagt minne av att svärmor talade om det. Men hon babblade jämt om något så jag fattade aldrig att det var något fint.
Men tavlan gillar jag.
Kram, Debbie
Debbie,
SvaraRaderaVet inte när åkrarnas blomsterprakt upphörde, kanske när jag var i tonåren, och då hade du mig inte kommit till Sverige än.
Ni måste väl ha haft något liknande över där — i majsfälten tillexempel. Solrosfälten är ju underbara, men minns inte om det fanns obehöriga växter där.
Det är skillnad på mil:s & mil:s!
Margaretha
Vallmo och blåklint är så fina. /Robert W
SvaraRadera