Det våras för boken



The Year's at the Spring, All's Right with the World, 1902 

Lawrence Alma Tadema

 STOCKHOLMS VÅREN

  Jag qväder dig du ljufva Vår!— — —

Dock nej, jag qväder ej, jag endast dig beskriver.

   Med stora steg du til oss går,

   Och stoppningen af kitt och blåe

   Jag från mit gamla fönster rifver.

   Jag ser väl inga Trän i knopp,

Jag ingen Fjäril ser och hör väl ingen Lärka:

Men sälla Vår! jag kan din ankomst deraf märka,

   At gickten flyger i min kropp 

   Och mina fötter börja värka.

Dit ljufva antog röjs af tecken utan tal , 

   Af Snufvans gångbarhet, af Febrarne och    

   Flussen, 

Af vandrarns bryderi på gatan i sit val 

   Emellan högarne och pussen. 

   Visst är du ej det minsta lik 

   Den Vår som Skalderne beskrifva , 

   På hälsa och på blomster rik . 

Jag hör ej annat af än getmjölk och hectik —  

   Hvad låfsång kan jag dig då gifva!

Det finns väl knappast en endaste författare eller poet som inte känt sig manad att dikta, i en eller annan form, om våren — vilket inte gör det helt enkelt att välja bara tre böcker.

Rachel Carsons ”Tyst vår” (”Silent Spring”) är tyvärr lika aktuell i dag, som när den kom 1962. En bok som det inte är något problem att få tag på, men som även finns att läsa på nätet hos FadedPage

Agatha Christie (under pseudonym Mary Westmacott

I nästan 20 år lyckades Agatha Christie hemlighålla att hon skrivit sex böcker under pseudonymen Mary Westmacott. Böcker som oftast beskrivs som romantiska romaner, vilket inte är helt korrekt om man med det förväntar sig kärleksromaner.

Titeln är lånad från Shakespeares sonett 98: ”From you have I been absent in the spring,...”

Det är flera evigheter sedan jag läste boken, och jag kan inte redogöra för handlingen, men minns att jag tyckte boken var välskriven men dyster. Hos Bokstugan hittade jag en redogörelse av handlingen.

 

Jag avslutar trion med en biografi.”Våren kommer så saktelig” av Kaj Munk, motståndsmannen som mördades av Gestapo 1944.

Behöver du muntra upp dig efter min rätt dystra vårtrio, så finns ju alltid Claque:

Majorskan satt i trädgården med ett gammalt hamsterfoder kring benen och betraktade våren, i den mån den står att upptäcka. Då och då hällde hon upp en mugg kaffe ur en termos och knaprade på en pepparkaka med persilja på.

     ur ”Våren” från Anna Lisa Wärnlöfs kåserisamling ”För läsarens skull”