Huvudsaken

 Det är svårt att inte fascineras av en fascinator — en huvudbonad som nämns i äldre böcker, men aldrig har en så framträdande roll att jag med gott samvete kan rekommendera en bok med en sådan i huvudrollen.

Vill du själv sticka en finns en beskrivning i "The self-instructor in silk knitting, crocheting and embroidery" av Belding Bros. & Co från 1884.

Fascinator

A lightweight scarf, usually knitted or crocheted out of lace, and used as a lady’s headgear.

Madame Guillaumin Reading in the Garden

Jean Baptiste Armand Guillaumin, 1895

Plommonstop, slurka, bahytt, huckle, keps, stormhatt, toppluva, bonnett, skolmössa, chapeau-claque, basker, hilka och så vidare i närapå det oändliga.

Sannerligen ett gigantiskt tema — det finns oräkneliga sorters huvudbonader, och skulle varje modell få ett eget inslag, skulle temat räcka bra länge.

”Plain Girl” är titeln på Virginia Sorensens bok, som i svensk översättning heter ”Flicka i vit kråka”. Boken handlar om amishflickan Esther som när hon blir tvungen att börja en ny skola, oroar sig för hur hon ska bli mottagen av kamraterna.

I dag skulle vi kanske säga solhätta istället för kråka. Fredrika Bremer beskriver den 1845, i sin bok ”Nya teckningar utur hvardagslifvet 7. I Dalarna” som ”en slags hufvudbonad midt emellan hatt och hufva , som liknar Dalkullornas ”flax”, och som allmänt nyttjas av unga flickor i Dalarna”.

Så värst mycket klokare blir man väl inte av den beskrivningen, om man inte vet hur en flax ser ut. Den enda beskrivningen jag hittar av en flax är att det är en ”vit, bred o. löst sittande fruntimmershuvudbonad av linne med nedhängande snibbar. 

I Selma Lagerlöfs ”Mårbacka” framgår det att Selma som barn bar en kråka:

”Johan hade blus och byxor av svart sammet, och Anna hade en hårdstärkt, blåprickig kattunsklänning och 

hatt och parasoll och krinolin, och Selma hade en likadan blåprickig, hårdstärkt kattunsklänning, men hon hade ingen hatt, utan en vit, hemsydd kråka på huvudet och varken parasoll eller krinolin.”

En helt annan sorts huvudbonad handlar det om i Arnold Bennetts novell ”The paper hat”, som ingår i novellsamlingen ”Elsie and the Child: A Tale of Riceyman Steps and Other Stories”

Och så en av barndomens favoriter: ”Anders nya mössa” av Anna Wahlenberg. Den finns i ”Min skattkammaren, del 2”, och jag har en känsla av att far var ganska trött på den, innan jag insåg att det var mycket trevligare att läsa själv, än att bli läst för.

Och nu har jag insett att berättelsen finns hos Litteraturbanken — men där som ett sagospel