tisdag 7 december 2021

Bara bröllop — inga begravningar

 DANSK GIFTAS

omkring 1/2 kg kryddlimpa

1 1/2 msk smör

2 dl hallon eller körsbärssylt 

1 hg sockrad choklad

4 dl grädde


Limpan rives samt fräses med smöret tills brödet är poröst och genomstekt. Chokladen rives och grädden vispas till hårt skum. I en glasskål lägges varvtals alla ingredienserna med brödet i botten, sylt, grädde och choklad. Överst skall vara gräddskum och detta garnerad med små klickar av sylt.

      ur Brogårds Receptsamling, (1938

     Dessert Still Life, 1855 
     John F. Francis


Bröllop och begravningar är denna tisdags tema, som Ugglan  anmodar oss att skriva om.

Som vanligt spårar jag ur när jag med August (Ågust, alltså) som utgångspunkt börjar fundera på ordet giftas — och kommer att tänka på den numera så sällsynta efterrätten giftas.




Annars visar det sig att det är gott om både bröllop och begravningar i den litterära världen, så det blev lika svårt som vanligt att bara välja tre böcker.

Sara Pfeiffer (1829-1913) var en, på sin tid uppskattad författare av underhållningslitteratur. Som så många kvinnor, på den tiden, tog hon till skrivandet, för att försörja sig, när maken kom på obestånd. Dessutom öppnade hon ett lånebibliotek på Hornsgatan, åtog sig renskrivningsarbeten och hade inneboende — det har aldrig varit enkelt att vara fattig!

1877 gav hon ut ett tunt häfte, med två korta berättelser: ”På Söder samt Onsdags-bröllopet”. Jag fastnar för den senare — och är så okunnig om vår svenska historia att det tog en stund innan jag fattade att det handlade om en historisk händelse. 

Här kan du läsa om det.



Mitt nästa val är även det en tunn liten bok  (93 sidor), så tunn att jag inte ens såg den när jag nyligen letade efter tunna böcker.

Jolanthas bröllop”, 1892, av Hermann Suderman — även han en populär författare på sin tid. Humoristisk berättelse kallas den — och är onekligen aningen sär.

Boken inleds med en begravning, det får kompensera att jag inte fick med någon av alla böcker som har begravningar i titeln.


Och så till slut ännu en bok av en i det närmaste bortglömd författare — Karl August Tavaststierna var en av sin tids mest framstående författare, och anses ha infört realismen i litteraturen. Lite osäker på hur realistisk hans ”Korta bref från en lång bröllopsresa”, 1893 är. Men jag tycker den är nöjsam och läser vidare om hur det nygifta paret börjar sin resa på en båt från Finland till Sverige, en gropig resa, visar det sig, där de båda blir rejält sjösjuka. 

Vi följer resan genom parets ögon, där den unga frun skriver brev till sin syster, medan hennes make redogör för deras resa i brev till en god vän.

Det som slår mig som anmärkningsvärt, med våra nutida ögon sett, är hur lite de tycks känna varandra när resan börjar. Men också hur självständig den unga frun är.


20 kommentarer:

  1. Intressant tolkning, bortglömda författare ska man lyfta, själv kom jag inte på bröllop....

    SvaraRadera
    Svar
    1. * Hannele,
      Det finns så oändligt många oförtjänt bortglömda författare, omöjligt att presentera ens en bråkdel av dem — men det är roligt om jag kan peka på några. Kanske kan någon av dem dem få en stunds uppmärksamhet, innan de åter faller i glömska..
      Margaretha

      Radera
  2. Jag kunde inte välja bok, så jag bytte bransch ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. * Klimakteriehäxan,
      Klokt, ingen idé att grunna ihjäl sig — då blir det ju inte längre roligt.
Margaretha

      Radera
  3. Tack för länken till Korta bref från en bröllopsresa

    SvaraRadera
    Svar
    1. * Maria,
      Du får berätta vad du tycker om den!
      Margaretha

      Radera
  4. Så intressant med onsdagsbröllopet. Den händelsen kände inte jag heller till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. * * Robert,
      Detta fantastiska nät, där så mycket lärorikt står att finna!.
      Margaretha

      Radera
  5. Det är så roligt att läsa hos dig och få en inblick i äldre litteratur och hur äldre författare kunde ha det. Kul med efterrätten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mösstanten,
      Ja, inte hade de ett lätt liv — förvånansvärt många av dem fick kämpa för att hålla svälten från dörren.
      Margaretha

      Radera
  6. tack för ditt intressanta inlägg. har kollat länkarna som naturligtvis ledde till ytterligare sökningande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mrs Calloway,
      Ett av nätets spännande biverkningar — om än tidsödande, precis som förr i världen när man gick vilse i uppslagsverken.
      Margaretha

      Radera
  7. Men om man ska spåra ur ska man göra det vid efterrätten, känner jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara,
      Till en god efterrätt kan man gott kosta på sig att spåra ur ordentligt.
      Margaretha

      Radera
  8. Svar
    1. Vargnatt,
      Hoppas du tycker det också när du tittat närmare på böckerna.
      Margaretha

      Radera
  9. Dansk giftas låter intressant, ska fråga min väninna om hon känner till det.

    SvaraRadera