lördag 25 juli 2015

Lördag med Gutenberg

Efter att ha varit "avkopplad" i flera veckor har jag mycket att ta igen hos Gutenberg. Dags att brodera bårder på min "prettycoat" till exempel
EMBROIDERY FOR PETTICOATS.

 och jag hur i all världen jag klarat mig så länge utan frukostmössor, är mer än jag förstår.  Det måste åtgärdas omgående!




Fig. 5 is a breakfast cap of alternate Swiss muslin insertion, the frill and fall surrounding the face; an old style reintroduced. Coques of ribbon separate it, and there are strings of the same.


Fig. 6 has also an entire frill, though falling more behind the ear. It is relieved by knots of ribbon. Either of them is suitable for a sick-room cap.

Det är från tidskriften Godey's Lady's Book,  Philadelphia V 48, January, 1854, som jag hämtat dessa kunskaper.
THE MERRY-GO-ROUND
THE machine is ready to start. The symbolic beasts grow resty, curveting where they stand at their places in the great blue circle of the year. The Showman’s voice rings out. “Montez, mesdames et messieurs, montez. You, sir, must bestride the Ram. You will take the Scorpion. Yours, madame, is the Goat. As for you there, blackguard boy, you must be content with the Fishes. I have allotted you the Virgin, mademoiselle.” . . . “Polisson!” “Pardon, pardon. Evidemment, c’est le Sagittaire qu’on demande. Ohé, les dards! The rest must take what comes. The Twins shall counterpoise one another in the Scales. So, so. Now away we go, away.”
Ha, what keen air. Wind of the upper spaces. Snuff it deep, drink in the intoxication of our speed. Hark how the music swells and rings. . . . sphery music, music of every vagabond planet, every rooted star; sound of winds and seas and all the simmering millions of life. Moving, singing . . . so with a roar and a rush round we go and round, for ever whirling on a ceaseless Bank Holiday of drunken life and speed.
But I happened to look inwards among the machinery of our roundabout, and there I saw a slobbering cretin grinding at a wheel and sweating as he ground, and grinding eternally. And when I perceived that he was the author of all our speed and that the music was of his making, that everything depended on his grinding wheel, I thought I would like to get off. But we were going too fast.
 
Om Aldous Huxely har jag skrivit tidigare, men då om hans prosa. Nu hittar jag hans Leda, poesi och korta texter. Eftersom det är hans födelsedag i morgon passar det väl bra att slå ett slag för denne författare som hade en sådan fantastisk språkkänsla. Vill du läsa om Aldous Huxely kan jag rekommendera 

Aldous Huxley, An English Intellectual, en biografi av Nicholas Murray.

OH, the maggots, the maggots in his brains!
Words, words and words.
A birth of rhymes and the strangest,
The most unlikely superfœtations—
New deep thoughts begot by a jingle upon a pun,
New worlds glimpsed through the window of a word
That has ceased, somehow, to be opaque.
All the muses buzzing in his head.
Autobiography crystallised under his pen, thus:
  “When I was young enough not to know youth,
  I was a Faun whose loves were Byzantine
  Among stiff trees. Before me naked Truth
  Creaked on her intellectual legs, divine
  In being inhuman, and was never caught
  By all my speed; for she could outrun thought.
  Now I am old enough to know I am young,
  I chase more plastic beauties, but inspire
  Life in their clay, purity in their dung
  With the creative breath of my desire.
  And utter truth is now made manifest
  When on a certain sleeping face and breast
  The moonlight dreams and silver chords are strung,
  And a god’s hand touches the aching lyre.”
  He read it through: a pretty, clinquant thing,
  Like bright spontaneous bird-song in the spring,
  Instinct with instinct, full of dewy freshness.
  Yes, he had genius, if he chose to use it;
  If he chose to—but it was too much trouble,
  And he preferred reading. He lit his pipe,
  Opened his book, plunged in and soon was drowned
  In pleasant seas . . . to rise again and find
  One o’clock struck and his unshaven face
  Still like a record in a musical box,
  And Auntie Loo miles off in Bloomsbury.

Tidigare inlägg om Aldous:

Grattis Aldous!

 


8 kommentarer:

  1. Teknikens o(under) eller frivillig paus? Vilket som, trevligt att du är tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Renée,
      Det var en skön och frivillig tid i en stuga utan uppkopplingsmöjligheter.
      Margaretha

      Radera
  2. Hej och välkommen åter från bloggsemestern!
    Kul läsning och jag blir såklart också lite bekymrad över att jag inte har någon frukostmössa och ännu mer bekymrad över att jag inte lär klara av att brodera någon heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Vi kan kanske desajna en enklare variant - köpa en toppluva och brodera på den, eller snörpa ihop en basker.
      För en frukostmössa är säkert smakförhöjande.
      Margaretha

      Radera
  3. Jag är glad att du har landat på bastmattan igen, och ännu gladare att du först lyckades komma därifrån!
    Broderi är inte min starka sida, jag tror jag nöjer mig med en toppluva utan broderier, och hoppas att kaffet blir gott ändå.
    Så bra du skrev om böcker och livet (de är som livet, de ger trygghet men med en gnutta oro på botten), jag minns att jag tyckte det var så fint när jag läste det första gången.
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Jag är övertygad om att kaffet smakar gott med en alldeles vanlig obroderad toppluva. Och en toppluva kan väl lysa upp vilket sjukrum som helst!
      Margaretha

      Radera
  4. En mössa "relieved" av bandknutar är väl vad varje frukostätare såväl som sjukling måste önska sig! När du sytt dig en vill jag se en selfie! Själv tar jag på mig lantmännens keps och går ut och lukar.

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    Blir yoghurten verkligen lika god med lantmännens keps som med en broderade frukostmössa?
    Jag måste ju väva tyget först, så det kommer att ta lite tid innan jag kan njuta av mina frukostar.
    Men visst kan jag ta ett självporträtt när mössan väl är färdig.
    Margaretha

    SvaraRadera