lördag 14 februari 2015

Alla dessa ofrågade frågor

 Det är så mycket jag aldrig frågade mina föräldrar om. Jag trodde att jag visste mycket om dem, och kanske gör jag det, men det händer ofta att jag blir påmind om vad jag inte vet.
Det var när Karin visade ett par av sina tavlor, som jag kom att tänka på några av de tavlor far köpt innan han gifte sig.  (Tavlorna har inte något annat än att de är tavlor, gemensamt). 
På 40-talet, när fars arbetsplats låg mitt i sta'n, höll han till i Klarakvarteren, där vännerna var många och fattiga. Både vännerna, och de mer tillfälliga bekanskaperna, strök runt på kontor och redaktioner, där de försökte sälja både dikter och tavlor. När det gäller tavlorna, önskar jag att jag hade haft vett att fråga mer om konstnärerna. Tavlan här ovan föreställer "En spelmans jordafärd", så  mycket visste jag, men om konstnären visste jag inget, så när jag läst Karins inlägg, knallade jag upp på övre våningen, och hakade ned tavlan. 

På baksidan sitter ett kuvert fasttejpat — ett kuvert som innehåller ett tidningsurklipp om konstnären. Ett klipp från 1985, alltså bra mycket yngre än tavlan. Hade inte klippet funnits där, så hade det inte varit lätt att hitta information om H. Johnsson, nu fick jag lite mer att gå på, som att han finns representerad på Moderna museet. På nätet ser jag att han fanns med på en utställning i Maglehem förra året, jag förstår att det är rätt man eftersom jag i klippet lärt mig att han hade ett sommarboende där. Och i ett par artiklar hos DN, får jag ytterligare lite kött på benen.
Kunde jag nu bara tyda namnteckningen på den tavlan som lär vara gjord i Spanien under inbördeskriget, vore jag glad.
Tack för tavelinspirationen Karin!

7 kommentarer:

  1. Fin tavla! Har inget bättre ord, den är inte vacker, den är fin!
    Jag vet precis vad du menar, det finns så mycket jag aldrig frågade om, när jag hade kunnat. Far har en kusin som fortfarande lever, jag brukar fråga honom, men vi träffas inte så ofta och när vi träffas, finns det så mycket annat att tala om att jag glömmer bort vad jag tänkt fråga.
    Flette-Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Intressant, det där med hur man beskriver något - fint, vackert, uttrycksfullt... skulle kunna bli ett eget inlägg.
      Skriv ned, vad du ska fråga om - kanske rent av fråga per brev, då har du det kvar i hans ord.
      Margaretha

      Radera
  2. Så väl jag förstår dig! Jag har suttit hela kvällen och läst gamla brev som berättar saker jag aldrig har vetat och känt till om mina föräldrar. Gång på gång får jag en aha-känsla.
    Tavlan är fin, jag håller med Mette!
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det är något vi alla upptäcker, när vi blivit föräldralösa.
      Jag har mängder med brev, papper och foton att gå igenom. Visst lär jag mig en del av det, men det väcker också massor med frågor.
      Margaretha

      Radera
  3. Åh vad roligt att det fanns provenienspapper på din tavla! Så skulle man alltid göra. Skriva några rader, sticka in en tidningsartikel innanför ramen på baksidan.

    Och alla dessa frågor, ja. Så ofta som jag undrar över något. Man får ge fantasin lite spelrum i stället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS. Här är en tavla som jag kanske inte vill veta vem som har gjort. Så länge jag inte vet kan jag fantisera!
      http://www.karinenglund.com/2013/05/det-har-var-val-ingen-konst/

      Radera
    2. Karin,
      Det händer att jag plitar ner information om tingen - men oftast blir det sällan mer än en tanke.
      Dessutom är jag inte säker på att allmänna arvsfonden bryr sig, varken om proveniens, dedikationer eller intressanta brev.
      margaretha

      Radera