söndag 21 december 2014

Granen står så grön och grann

— men inte i stugan.
 Jag har sneglat på den här granen i flera år, och gjort den reflektionen att granar är snabbväxande. Den står nämligen på fel plats, och ska jag kunna fälla den, på egen hand, så är det hög tid att göra det nu. Sin Charlie Brown status till trots, är den ovanligt välväxt, och har allt jag kräver av en gran. Kraftiga grenar, som sitter tillräckligt glest för att kunna härbärgera, och bära upp levande ljus och äpplen. Kruxet är att jag inte har tänkt mig att plocka in en gran. Så här har jag gått och velat: ska jag, ska jag inte...
 Nu har jag ju ytterligare ett par dagar på mig, att vela — men kanske behöver jag inte ta ställning, livet sköter den saken åt mig, för jag har upptäckt att julgransfoten är trasig, och på konsum saluför man inte dylika nödvändighetsartiklar.
I stället för gran har jag beslutat mig för att det går precis lika bra med ett julris (ersätter även risgrynsgröt). Nu har jag plockat in björkris, som förhoppningsvis hinner bli grönt före tjugondag Knut, och utan några som helst estetiska ambitioner, hängt på det så många julgranspryttlar det orkar bära.
  Både Åskar och jag är nöjda — den senare så nöjd, att jag har flyttat riset till en mer svåråtkomlig plats
Min mormor hade förmodligen inte uppskattat mitt julpynt lika mycket. Så här smyckade hon sina granar. Det lär ha tagit timmar att hänga upp glittret.

8 kommentarer:

  1. Ja, jag har ju också mina små problem vad gäller granar, så i år blir det ingen som helst på insidan. Jag kanske gör som du, tar in lite blåbärsris och hänger någonting i det.

    Fin bild från förr i tiden. Och girlanger. Vilket jobb!

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Blåbärsris är ju lätt att driva, så då får du snart ett grönt och fint ris - fast det vill till att du har lätta saker att hänga i det!

      Ja, min mormor hon kunde hon - hon och hennes systrar kunde göra underverk av nästan ingenting, sägs det.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag har fixat en liten rumsgran i kruka med en ljusslinga. Att jag gnidit alla grentoppar med limesaft har hittills avskräckt missarna men det lär få upprepas när, den för dem så äckliga, doften avtar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Nu har jag ställt upp riset på den höga arbetsbänken, och det verkar inte som om Åskar bryr sig om det. Men skulle ha få så långtråkigt att han gör det, får jag väl ta fram lite limejuice, jag också.
      Margaretha
      bakom Åskars
      huvud, som
      skymmer
      skärmen

      Radera
  3. Kapa granen medan tid är! Om du vänder ryggen till kommer den att vara tre meter hög nästa gång du ser den och svårkapad. Den lilla bordsgranen som jag missade att ta in för några år sedan (fem-sex eller kanske tretton?) stod också på fel ställe, men nu blev jag tvungen att anlita en skogshuggare för att få ner den.

    Vilken osannolikt tjusig mormorsgran!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Eller också får jag låta bli att vända ryggen till!
      Funderade ett ögonblick på om jag skulle dra ut en förlängningssladd och illuminera granen. Men det känns som det är mycket pyssel, för en gran som jag knappast tittar på.

      Min mormor var både elegant och sofistikerad - det är inte jag.
      Margaretha

      Radera
  4. Mormors gran impar stort!
    Jag har inte koll om du är på facebook, där la jag ut min en i förrgår, med belysning runt krukan. Men det är nog inte ens en en utan något cypressaktigt. Jättesöt. Kommer inte att barra och går att plantera i trädgården när julen är över och marken är planterbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Nej, jag undviker fb till varje pris, så ditt julträd har jag missat.
      Tyvärr dog min mormor innan jag föddes - annars hade jag nog kunnat lära mig mycket av henne.
      Margaretha

      Radera