smick`ra verb ~de ~t
ORDLED: smickr-ar SUBST.: smickrande; smicker
• göra (ngn) till föremål för smicker: ~ honom, be honom om råd; det säger du bara för att ~
BET.NYANS: göra glad och stolt: det ~r mig att så många har kommit för att höra mig
KONSTR.: ~ (ngn)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. smikra; nord. ord, besl. med no. smika'stryka' och med 1smeka
ORDLED: smickr-ar SUBST.: smickrande; smicker
• göra (ngn) till föremål för smicker: ~ honom, be honom om råd; det säger du bara för att ~
BET.NYANS: göra glad och stolt: det ~r mig att så många har kommit för att höra mig
KONSTR.: ~ (ngn)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. smikra; nord. ord, besl. med no. smika'stryka' och med 1smeka
När Anne-Marie berättade om hur en okänd kvinna gav henne en komplimang, började jag fundera över skillnaden mellan komplimang och smicker. Min första tanke var att smicker inte är lika uppriktigt — men ju mer jag tänker på det, ju osäkrare blir jag. För visst är det positivt att känna sig smickrad?
Vilket ord vi än använder oss av, så är ju det uppriktigt menade smickret något som gör oss alla glada. Den spontana komplimangen från en främling, som ju faktiskt är rätt vanlig, kan man leva på i flera dagar.
Så finns det komplimangen, som man först efteråt fattar var en komplimang, och den maliciösa där det kanske tar en stund att inse hur elak den var. Den sistnämnda kan man åtminstone bli förbannad över, och ge svar på tal (om givaren in avlägsnat sig). Då tycker jag den nedlåtande är värre — när vuxna människor bemöter jämlikar som småungar. "Vad duktig du är" eller "så fint du ritar" hör den sortens fantasilösa smicker, som både barn och vuxna kan vara utan. Specificera, utan att klappa på huvudet!
Ett annat intressant fenomen är att så många inte kan ta emot en komplimang. När jag en gång mötte en känd person på Konsum, och tackade för det intressanta föredraget hon nyligen hållit, och som jag bevistat, blev hon alldeles stirrig och började ondgöra sig över att de hade byggt om Konsum.
Och somligt smicker ska man kanske behålla för sig själv, om man inte vill betraktad som en skrytmåns.
En gång i en avlägsen tid hade en jag en snacksalig kurskamrat på engelskan. Hon och jag kom att sitta vid samma bord som vår mycket skickliga lärare, vid en fikapaus, och hon började genast berätta om hur en man i England hade talat om för henne att hon talade engelska som en inföding. "Ja, engelsmän är så artiga", var vår lärares enda kommentar.
komplimang´ subst. ~en ~er
ORDLED: kom-pli-mang-en
• (det att framföra) artigt beröm särsk. för utseende e.d. {→smicker}: han strödde ~er omkring sig; tacka för ~en; hon tog hans uttalande som en ~
KONSTR.: en ~ (av el. från ngn) (till ngn) (för ngn el. ngt)HIST.: sedan 1632; av fra. compliment 'högtidligt tilltal; smicker'; ur lat.complementum 'uppfyllande (av hövlighetskrav)'; jfr komplement
ORDLED: kom-pli-mang-en
• (det att framföra) artigt beröm särsk. för utseende e.d. {→smicker}: han strödde ~er omkring sig; tacka för ~en; hon tog hans uttalande som en ~
KONSTR.: en ~ (av el. från ngn) (till ngn) (för ngn el. ngt)HIST.: sedan 1632; av fra. compliment 'högtidligt tilltal; smicker'; ur lat.complementum 'uppfyllande (av hövlighetskrav)'; jfr komplement
för några dagar sedan kom en dam fram till mig och sa att min halsduk hade samma färg som mina ögon, och att det var så vackert. jag är fortfarande glad när jag tänker på det.
SvaraRaderaDebbie, jag vet inte ens vad du har för färg på ögonen - gröna?
RaderaDin komplimang påminner mig om när jag hälsade på en väninna i Oslo. Vi var båda klädda i grönt, och besökte ett galleri, där utställningen också gick i grönt. då kom det in en dam, stannade innanför dörren, slog ihop händerna och sa: "nej men, så vackert - det ser ut som ni är en del av utställningen!".
Margaretha
Komplimang tycker jag är enbart positivt, medan smicker kan vara både bra och dåligt.
SvaraRaderaFör några veckor sedan stod det en vacker kvinna på ICA, och plockade apelsiner i en påse. Hon hade en så läcker jacka att jag frågade om hon hade sytt den själv. Hon blev så paff att hon tappade alla apelsinerna på golvet, och medan vi båda kröp runt och plockade apelsiner blev vi väldigt goda vänner. Hon hade sytt, vävt och stickat sin jacka själv och ska lära mig den väldigt speciella sticktekniken.
Kolja,
RaderaVi tycks ha samma känsla för dessa ords valör.
Det låter spännande, både en ny vän och en ny teknik!
Margaretha
Men han, läraren, var ju inte särskilt artig! Jag har tänkt liknande svar, men aldrig vågat säga det högt.
SvaraRaderaSå ofta får man väl inte komplimanger av okända, men det händer ibland. Jag tror faktiskt det beror mer på om man ser glad och vänlig ut, än om man verkligen är vacker, eller vad komplimangen gäller. Du borde veta!
kram från Mette
Mette,
RaderaNej, inte artig, men befriande uppriktig vilket kändes bra, för hon var bra på att framhålla sig själv.
Nej, det är ju inte vardagsmat, men några gånger om året händer det säkert. Tror att din teori håller streck - surpuppor får förmodligen inte lika många komplimanger, och tänker jag efter har jag nog aldrig blivit tilltalad när jag varit försjunken i mig själv.
Margaretha
Tack för länken! Och kul att mitt inlägg satte igång dina tankar.
SvaraRaderaJag har märkt att man i USA verkar ha litet lättare att faktiskt ta till sig och uppskatta komplimanger. Det du berättar om verkar vara rätt vanligt i Sverige, dvs man styr om samtalet till något annat i stället för att ta till sig det som sagts.
Anne-Marie,
RaderaDet behövs inte mycket för att en association ska förflytta mig i tid och rum.
Ändå tycker jag att svenskarna har blivit mycket bättre på att bemöta en komplimang. Kanske har vi inte lika många tillfällen att öva oss, eftersom amerikaner i allmänhet strör mer tomma komplimanger omkring sig än många svenskar.
Margaretha
Jag har märkt, att svenska har svårt för att graciöst acceptera komplimanger.. "Vilken snygg klänning!"
SvaraRaderaSvar: "Åh, den här gamla trasan." Spontana komplimanger fr okända personer är upplyftande.
Jag är ganska frikostig med såna, och det är lika
roligt att ge som att få.
Betr. din förra kurskamrat - Hon fick ett svar hon förtjänade. Självskryt bör få sej ett litet stick. :)
Ruth i Virginia
Välkommen till bastmattan Ruth,
RaderaRoligt att se dig här!
Som jag sa till Anne-Marie, har svenskarna nog blivit bättre på att ta emot komplimanger - alla är fortfarande inte bra på det, men "äsch-den-här-trasan" varianten, är nog på utdöende.
Säkert beror det på vilka föredömen man bär med sig från barndomen - jag hör mig så ofta säga/svara med min mors ord och tonfall.
Visst är det lika roligt att ge, som att få vänliga kommentarer.
Margaretha
En komplimang jag inte glömmer är en jag fick av en hemlös trashank i Stockholm som gillade min hatt. Han hade en gång själv haft en fin hatt som han saknade.... Vi hade ett trevligt samtal en lång stund. Att över huvud taget bära hatt renderar ofta komplimanger.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaFår kanske leta fram några gamla hattar - kanske Åskar ger mig fler komplimanger då.
A-lagare kan var mycket chevalereska - jag brukade tala med några som höll till vid Odenplan, och de var väldigt flinka med att se om jag hade andra kläder eller ny frisyr, och säga något positivt om det.
Margaretha