Vad gör du egentligen Åskar?

li`pa verb ~de ~t 

ORDLED: lip-ar 

SUBST.: lipande; lip

• gråta ofta ljudligt och av relativt obetydlig anledning ?vard.?: de minsta barnen ~de när de fick sprutan

KONSTR.: ~

HIST.: sedan 1649; av lågty. lipen med samma bet., till lipe 'läpp'

 När jag såg den här bilden av älsklingen, kom jag att tänka på ordet lipa. Jag använder det nog enbart i betydelsen gråta — lipsill — ( om jag överhuvudtaget nyttjar det) men är medveten om att många använder det om att räcka ut tungan. NE har bara en betydelse, men att räcka ut tungan involverar ju läpparna, så jag anta’r att det har samma ursprung. 

Så här säger Elof Hellquist:

lipa, t. ex. Stiernhielm ==. sv. dial. lipa i betyd, ’göra grimaser’; jämte sbst. l i p, i ta till lipen, i uttr. hänga lipen 1610, jfr ä. sv. (t. ex. Bellman) o. sv. dial. lip, (under)läpp. Orden uppfattas väl vanl. som med grundbetyd, ’hänga läpp’ hörande till en germ. stam /fp-, läpp, rotvariant till den i läpp. Emellertid är verbets äldst uppvisade betydelse ’gråta, tjuta’, o. lip kan vara ett deverbativum härav med anslutning till likljudande ord för ’läpp’ (jfr sv. dial. slip, flip m. fl.); förbindelsen med ord för ’läpp’ är alltså oviss; knappast ej heller till lat. llbare, utgjuta, offra. Jfr Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 139. - Lip-sill, pip si 11, av Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 16 f. betraktat som en efterbildning av Ity. en piepen sielk, lipsill, om en flicka, el. möjl. som en självständig bildning till Silla, kortform till Cecilia, jfr lipsissa, piplisa, pipsiri osv., el. som en folketymologisk anslutning till sill av de även förekommande lipsil o. pipsil; jfr även Munthe Spr. o. st. 4: 120. 

Nu uppstår nästa fråga, varför heter det gråta?

grå`ta verb grät gråtit, pres. gråter 
ORDLED: gråt-er SUBST.: gråtande; gråt
• fälla tårar särsk. p.g.a. sorg el. smärta e.d. men äv. av andra orsaker, t.ex. av glädje{→hulka, skratta, snyfta}: storgråta; rösten bröts och han var nära att börja ~;~ sig till sömns; hon hade gråtit så att ögonen var röda; först när hon blev ensam kunde hon ~ ut ordentligt; hon skrattade så att hon grät; ~ av glädje
BET.NYANS: mer el. mindre bildligt: de lyckades ~ sig till en daghemsplats för lillan; en knapp förlust på bortaplan är inget att ~ över
IDIOM: (det är inte lönt att) ~ över spilld mjölk (det är inte lönt att) hålla på och beklaga det som redan hänt och inte kan ändrasKONSTR.: ~ (av el. för el. över ngt), ~ ut
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. grata; gemens. germ. ord; trol. urspr. ljudhärmande

Och varför i all världen betyder grina, både skratta och gråta?

gri`na verb ~de ~t 
ORDLED: grin-ar SUBST.: grinande; grin

1 gråta ⟨vard.⟩: lillan har ~t hela morgonen
KONSTR.: ~
HIST.: sedan 1639; jfr isl. grína, no. grine 'gråta', da. grine 'skratta'; gemens. germ. ord med grundbet. 'gapa'; jfr gren

2 skratta ⟨vard.⟩: de kunde inte låta bli att ~ åt barnen när de hade klätt ut sig
BET.NYANS: refl. (med partikeln upp) försöka se glad ut ofta trots att man inte är det:han ~de upp sig framför spegeln innan han gick in till chefen
KONSTR.: ~ (åt ngn el. ngt), ~ upp sig
HIST.: sedan ca 1655; se grina 1

3 förvrida ansiktet (särskilt munnen) särsk. som tecken på avsmak e.d.{→grimasera}: hon ~de illa åt den sura mjölken
BET.NYANS: utvidgat och bildligt: en ~nde dödskalle; oturen ~de dem i ansiktet
KONSTR.: ~ (åt ngn el. ngt)HIST.: sedan 1614; se grina 1

Får kanske sluta nu, innan jag har kopierat hela NE.