söndag 10 juli 2011

I radions schangtila salar,


ingen buse svenskar talar


Bilden har jag snott från från
"the beyond organic show"

Jag undviker i görligaste mån radions matprogram — och det av många skäl. Förutom att jag tycker innehållet är trist, så är jag innerligt trött på radioprogram där man skrattar efter var och varannan mening — inte bara på radio är det jobbigt med allt fniss, men det blir värre i radion eftersom man ofta inte hör vad som sägs.
Och att stup i kvarten tala om att maten är SÅ god, verkar lite korkat — inte 17 skulle man laga en rätt, och tala om den i radio, om man inte gillar den. Men ska man nu säga att något är gott, kan man ju säga att “jag tycker” — inte påstå att det är gott, som om vore det en universell sanning.
Man kan inte heller beskylla dem för att tala god svenska, modeorden duggar lika tätt som modeingredienserna.
Att jag vet allt det här, och så kategoriskt kan fördöma detta program, beror på att jag ibland drabbas av de sista minuterna när jag avser att lyssna på nyheterna som följer.
I dag kom jag in i sändningen just som en pizza skulle färdigställas — då säger kvinnan att hon lägger på sillen lite busigt!
Detta fasansfulla modeord har jag aldrig hört i det sammanhanget förut — men hjärtligt trött är jag på ungar som är busig om de inte är charmtroll. Och det är ingen måtta på allt bus som ryms i reklam när det gäller barn och artiklar avsedda för barn. Lika missbrukat som orden mysigt och gulligt.

Fördelen med radioprogram om mat är ju att man slipper se både maten och programledarna.

8 kommentarer:

  1. Hahahaha, bra talat! Du är riktigt rolig.
    Jag känner ungefär likadant, orkar inte med dessa program... vare sig i radio eller TV.
    Du vet väl också att "bus" ofta handlar om sexdårar på nätet? De söker "bus"...
    Det är synd om människorna, som det så vackert heter.
    Trevlig söndag!

    SvaraRadera
  2. Det där med god svenska får man snart glömma...alla anammar alltmera alla nya ord. Ibland känner jag mig som en väderkvarn, jag fäktar på för svenskans skull men får veta att jag är uråldrig i mitt tänkande:). In till sista andetaget tänker jag vara en dinosaurie i mån av möjlighet
    Vi har ett trevligt matprogram i radion på Åland under vintertid som går någon gång nu och dåm där man kan känna att man nästan själv är delaktig vid spisen.

    Karin

    SvaraRadera
  3. dåm, tydligen ett nytt ord för dagen:)
    Där föll jag i min egen grop, haha

    Karin

    SvaraRadera
  4. Aila,
    Glad att det inte bara är jag, de finns de som blir stötta av att höra att jag inte uppskattar samma program som de.
    Ja, jag har förstått att man kan använda ordet bus i de flesta sammanhang när man vill framstå som skälmsk.
    Kanske menade programledaren att hon la på sillen lite sexigt!

    Jag gillar allitterationer så jag ska kanske erbjuda SR att bli programvärd för att program med den titeln. Vill du bli min första gäst så kan vi mysa, busa och gulla tillsammans?
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Nej men, delar av svaret försvann! Programtiteln skulle alltså vara "Sexiga sillar".
    Margaretha
    som har insett att
    lite bus kan leda
    till busungar

    Karin,
    Jag förbehåller mig rätten att slåss mot det språkliga förfallet till mitt sista andetag.
    Nya språkliga konstruktioner har jag inget emot - men jag uppreser mig mot att slentrianmässigt använda modeord, och jag är naturligtvis irriterad på halvengelskan.

    Margaretha
    som tycker att
    dåm är ett piffigt
    tillskott i språket

    SvaraRadera
  6. Haha, jag håller med lite grann. Gillar Meny när Karin Fransson är med, inte för att jag bryr mig om recepten så mycket utan lyssnar mest som ett trevligt sällskap. Reagerade faktiskt i veckan då det var ovanligt mycket fnitter och skratt och håller med dig vad gäller den saken.
    Däremot måste jag säga att jag föll pladask för Köksradion på P2 på fredagskvällar. De blandar mat, dryck och musik! Hur härligt som helst. Inte heller där är maten och själva recepten det allra viktigaste tycker jag men gillar idén om att måltiden även innehåller dryck och musik vilket jag personligen tycker är väldigt trevligt. Både under tiden jag lagar maten och när jag sitter till bords och äter upp den. (ibland också med tv:n som sällskap).

    SvaraRadera
  7. Jag tillåter mig också att tycka illa om de flesta matprogram, särskilt i TV (gillade dock de om Kinas mat i vintras) liksom om halvengelska. Allt oftare hör man dessutom felöversättningar när folk ibland anstränger sig att tala svenska. Eventually betyder faktiskt inte eventuellt..
    Ska man vara riktigt petig, Karin, så är nu och då också engelskans now and then. På svenska hette det i alla fall förr då och då. Kanske den Åländska varianten är annorlunda?
    Olgakatt
    som är en riktigt otäck ordmärkerska ända tills hon allt som oftast faller i sin egen grop.

    SvaraRadera
  8. Åsa,
    Vilken tur att vi tycker olika - tyckte alla som jag skulle det inte bli många radio program och Sveriges Radio skulle säkerligen gå i konkurs. Jag har väldigt svårt för Karin F och hennes gnäggande efter var och varannan mening.
    Jag såg någonstans att det finns ett radio program om mat, musik och dryck, och aktade mig nogsamt för att lyssna emedan jag var rädd att mitt blodtryck skulle skjuta i höjden. Den musik jag gillar är inte gångbar i den sortens program - och vad drycken beträffar vill jag haka på Ailas inlägg. Alla artiklar och program som i saklighetens namn propagerar för alkoholförtäring, bidrar till glorifieringen av drickandet och spär på den rätt utbredda njutningshysterin. OK, jag vet att det finns många som kan hantera alkohol, och väldigt många som tror att de kan hantera alkohol - men det finns förfärligt många som det går käpprätt åt skogen för om de använder alkohol. I synnerhet om de börjar i unga år. Varningskyltar om att alkohol kan ge bestående skador, ser man inte efter ett tag - om man inte vill se dem. Låt dem som klarar av det, nyttja alkoholen efter bästa förstånd - men i solidaritetens namn SKA inte den sortens smygreklam få förekomma i radio, TV och tidningar.
    Hm, jag är rädd för att det blev ett längre svar än du ville ha… Den här sortens pratstunder föredra’r jag att föra öga mot öga, eftersom nyanserna går förlorade i skrift - men jag kunde bara inte låta bli. Förhoppningsvis kan vi någongång fortsätta samtalet nå’n gång när vi sitter vid samma köksbord.

    Olgakatt,
    TV-program av alla de slag har jag så liten erfarenhet av, tror knappast att jag sett något matprogram i sin helhet. Jo! För en himla massa år se’n gick en vegetarisk matserie med Sara Brown, som jag såg. Minns inte mycket av maten, minns bara den pimpinetta Sara som lagade mat iklädd blusar med volanger, rysch och pysch, klingande armband och ett förbindligt leende. Fascinerande!
    Förmodligen har de som inte hör de språkliga grodorna det mycket lättare än vi arma språkpurister, som skvätter iväg som galavniserade grodor när någon misshandlar svenskan.
    Men visst ramlar vi alla i våra egna gropar ibland - och får dessutom kanske acceptera att vissa felaktigheter betraktas som dialektala varaianter. Fast där är gränserna luddiga, ska man tolerera “jag fråga han”, “vart är du”, “innan maten” och “att bo själv”, på en ort men inte en annan?

    Margaretha
    som får ge sig nu

    SvaraRadera