Associationer

THE SCOOLMASTER
The old schoolmaster is busy with his

pupils this afternoon, and is reading

something which they are writing out.

Some of the words puzzle little Joseph,

and he does not know how to spell them.

His tiny brother, who sits at his side,

is making straight strokes.

00000

Jag är fascinerad av hur man associerar — ibland omedvetet medan man andra gånger får fiska i sitt inre efter vad som satte igång kedjan. Här använder jag det utskällda ordet man, eftersom jag vet att jag inte är ensam om att kunna börja ett samtal eller tanke kring middagsmaten för att hamna i Söderhavet eller barndomens sommarlov.

Nu när vi ställt om klockorna (som jag tycker så illa om) och vi får tända lamporna tidigare på kvällen. Naturligtvis vet jag att vi inte tänder dem tidigare fast vi tänder dem en timme tidigare — klart som en dypöl? Så häromdagen när det gråtrista drog in i det tysta köket tidigt på eftermiddagen kom jag att tänka på tystnaden i ett klassrum så här års. Både lärare och elever är lite avslagna och jobbar med sitt. Det finns så många olika klassrumsstämmningar(vilket ord) särskilt dagens sista lektioner kan vara sömniga men ofta också hemtrevliga, man befinner sig liksom i en bubbla där världen är så oändligt avlägsen.

Från klassrum vandrade mina tankar iväg till klasskamrater jag tappat kontakten med och därifrån till vänner i största allmänhet och se'n....... Nej, det ska jag bespara er — i alla fall i dag.

Den gamla tvättgrytan som vi har ved i är nästan tom så nu ska jag ta' fram skottkärran och hämta mer.

Kanderade äpplen

I kvarteret bredvid oss på Södermannagatan fanns en gottaffär — fast jag tror inte att det hette gottaffär, möjligtvis Norrs karamellfabrik. Där kunde man inhandla knallröda kanderade äpplen. Vilket vi gjorde, om än ytterst sällan. Åren gick affären upphörde och jag glömde bort att det fanns något som hette kanderade äpplen. Så en dag i en liten kvartersbutik i U.S.A. Står jag plötsligt öga mot öga med en bricka kanderade äpplen. Som den goda värdinna min väninna är köpte hon oss givetvis varsitt äpple när jag berättade om barndomens äpplen.
Men det förhöll sig med äpplet som med Louis De Geers ord om Karl XV "Han är mig kärare såsom ett minne än han var under sin levnad." Jag tyckte det var äckligt sött och kladdigt — ett förstört äpple. Vilket inte har hindrat mig från att vid ett par tillfällen kandera äpplen åt gottegrisar i min bekantskap.
Så idag hittar jag recept på kanderade äpplen hos My Recipes. Med undantag av ett recept lät de alla sanslöst ohälsosamma och sliskiga. Kanske kommer jag att prova det som man bara ringlade lite smält choklad på.

Bilden har jag utan tillstånd snott från My Recipes

Grattis Ester!

Vill du läsa om Ester Ester Ringnér-Lundgren så klicka här.