söndag 4 december 2011

Meddelande


Oroliga vänner som inte fått någon adventskalender, och som får sina mejl till mig i retur, börjar ringa nu. Naturligtvis är det i huvudsak alla de som inte besöker bastmattan — så jag ber de av er som vistas här, och som tror sig känna vänner som inte gör det, att sprida budskapet om min havererade dator!
Eftersom min överlevnadsstragi går ut på att ignorera allt jag inte kan göra något åt (och lite till) — och som går att ignorera — så kommer sakernas tillstånd inte att förändras på ett bra tag.
Pappersböcker och stearinljus kommer hädanefter att bli min melodi, och det är bara en tidsfråga innan jag kommer att skriva mina brev med en gåspenna doppad i hemgjort bläck.

7 kommentarer:

  1. Behöver du gåsfjäder så kan jag bistå. Torde ha ett gäng i någon vas på vinden:)

    Karin som är glad över de livstecken du lyckas åstadkomma trots kraschandet

    SvaraRadera
  2. Tack Karin,
    Det får väl bli i mina "riktiga brev" till dig jag nyttjar gåspennorna.
    Jo, blogga kan jag nog (om jag får till det) från den här datorn - men så mycket annat som inte går utan den andra datorn.
    Margaretha
    den uppgivna

    SvaraRadera
  3. Eftersom jag aldrig varit med om någon adventskalender vet jag ju inte vad jag gått miste om. Men det låter ju spännande.

    Hoppas att det ordnar sig för dig så småningom. Ny dator, kanske? Bloggen har ju i alla fall inte tagit någon skada, och det är ju huvudsaken för oss som är dina bloggvänner!

    Ingrid, som kommer att bli väckt vid halvsjutiden i morgon bitti av två små gossar som förkunnar att det är morron och att mormor därför ska stiga upp.

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig och hoppas att det ska ordna sig.
    love,
    Q

    SvaraRadera
  5. Ingrid,
    För min personliga del är det nog inte bloggeriet som är det väsentliga - SÅ intressant är inte min blogg. Och så länge inte blogger schabblar så kommer bloggen förmodligen att överleva mig. Det som bekymrar mig är alla vänner som blir oroliga när de inte hör ifrån mig och inte kan nå mig.

    Taqq Q,
    Hoppas kan man alltid.

    Margaretha

    SvaraRadera
  6. I know the feeling! Jag bar nyligen hem kvarlevorna av min trotjänare i en urna - eller plåtask, då - från Macdoktorn. Dödsorsaken var svår att fastställa eftersom den led av tarmvred, hjärnskada och panikångest (dvs svullet batteri, trasigt logikkort och kernel panic). Allt på en gång. Här kan man läsa om hur det började: http://www.karinenglund.com/2011/09/ont-i-mac-magen/
    Hoppas verkligen din dator kan räddas. Vilken sjukdom har den drabbats av?

    SvaraRadera
  7. Karin,
    Läste med intresse om att ha ont i "maccen" - så typiskt med unga oengagerade gossar som inte tror tanter om att kunna starta en dator utan att den havererar.
    Anamnesen är lång och invecklad. För ett år se'n, någon månad efter det att garantin upphört slutade datorn att ladda. Telefonkonsulterade kunniga vänner trodde att det kunde vara något dyrt, moderkortet eller glapp i vital kroppsdel. Fick rådet att tala med firman där jag köpt apparaten, för det kunde vara ett dolt fel. Tyvärr var tidpunkten den sämsta tänkbara, firman hade sålts till ett större opersonligare företag som inte servade privatpersoner - dessutom var det semester, med bara en kille på firman. Nej, nej, inga dolda fel där inte! Ny dyr sladd (laddare) införskaffades och allt var frid och fröjd ett tag. Så började allt om igen. Förmodligen är sjukan någon av de kostsamma.
    Ett av mina problem är att jag har sex mil till närmaste serviceställe - och jag kan inte ta' mig hemifrån. Så att jag inte har några pengar spelar strängt taget ingen roll.
    Margaretha

    SvaraRadera