söndag 25 december 2011

Apotek Hjärtlösa, något i hästväg

Interior of a Pharmacy  

Att gå till apoteket har blivit ett nödvändigt ont. Det tar i regel omkring en timme innan man kommer därifrån. Det sägs att det är det nya datorprogram-met som är orsaken till den långsamma expedieringen — men så värst nytt är ju inte systemet längre. Om det inte fungerar, så vore det kanske anledning att se över det, förbättra det eller skaffa ett nytt. En timme är en orimligt lång tid att tillbringa på ett apotek — i all synnerhet som man sällan kommer därifrån med sina mediciner. Förr, hade apoteket de mediciner hemma som kunderna regelbundet efterfrågade, så är det inte längre. Dessutom har de beställda medicinerna inte alltid kommit till det utlovade datumet.
Nu vill jag på en gång säga, att med enstaka undantag är personalen trevlig och hjälpsam — problemet ligger säkert inte på butiksnivå. 
Den långa väntetiden gör ju att vi kunder hinner utbyta våra åsikter med varandra, medan vi står där och stampar — alla utan undantag, saknar det gamla trevliga effektiva apoteket.
För lite sen fick jag betala hundra kronor i receptavgift, när jag hämtade ut min medicin — se’n tog det väl bara en vecka så kom en räkning från landstinget, en räkning som krävde hundra kronor för att en läkare skrivit ut just det receptet som jag redan betalat för på apoteket. Så jag ringer upp telefonnumret som jag hittar på räkningen, och den mycket trevliga personen jag talar med, berättar att apoteket ska inte ta’ ut den avgiften längre!
Nu hade det ju hunnit gå en tid sedan jag var på apoteket, så det var rena turen att det kvittot smugit sig emellan några papper och inte blivit bortslängt. På kvittot läser jag:
VETERINÄRARVODE! 
Kanske tyckte receptarien att jag såg hundlik ut, för någon veterinärmedicin var det inte frågan om.
På apoteket, förstod man ingenting, den receptarien, som tog ut den avgiften, hade bara ryckt in tillfälligt och var inte där nu. Jag fick mina hundra kronor tillbaka, utan att bli ifrågasatt. Men utan kvittot hade ingen trott på mig. Jag undrar bara hur ofta det händer — och vart de pengarna tar vägen.
Och vad det var för avgift jag fick betala en gång för länge sen, har jag fortfarande inte förstått.

2 kommentarer:

  1. Men... men, jag förstår ingenting. Hur kan de göra så, det måste väl bokföras och redovisas. Kan man stoppa pengarna på sig, eller var det bara ett misstag???
    Konstigt!
    Jag är glad att jag har andra alternativ än Hjärtat!
    kram från,
    Mette

    SvaraRadera
  2. Ja du Flette-Mette, det kan man verkligen fråga sig!
    Även personalen som jag talade med verkade helt oförstående.
    Jag önskar att jag inte hade tre mil till närmaste alternativa apotek.
    Margaretha

    SvaraRadera