Tror att jag redan talat om det nya infantila språk-bruket. Just nu kan jag inte koppla mig , så jag kan inte komma åt bloggen och se efter. Jag avvaktar och hoppas att felet ligger utanför min apparat. Under tiden kan jag ju skriva färdigt alla påbörjade inlägg.
Jag vet att jag nämt Carl Hamiltons bok "Det infan-tila samhället" en bok som går hårt åt dagens eviga tonåringar. Medan de vuxna kämpar för att bli en ny Dorian Grey, förväntas barnen snabbt lämna barn-domen för att även de bli passa in i tonårskulturen. Själv tycker jag mest att det är patetiskt att se hur vuxna människor krampaktigt håller fast vid en ungdom som de för lä'nge se'n lagt bakom sig.
När jag var i yngre tonåren, talade vi någon slags rotvälska där allt som kunde sluta på -is gjorde det. Vi köpte julisar, var puttis och gjorde våra perrisar (= periodhäften, som vi i bästa fall gjorde). Men livet gick vidare och förhoppningsvis gjorde också vi det.
Jag vet inte om dagens infantila språk är ett försök att visa de som är yngre, att vi kan minsan vi också — eller om det är ren tankelättja.
mellis
favvo
avis
kramiz
gratta
ratta
bebbe & bäbis
är bara några få ord från det barnspråk som flyter ur vuxna människors munnar. Egentligen är det inte så konstigt att unga människor inte vet vad otidig, åsamka, vedergälla, anförvant, över hövan, inskränkt och en hel hop andra tämligen vanliga ord, betyder — hör de aldrig orden kan vi inte förvånas och förfasas över att de inte känner till dem.
Jag vet att jag nämt Carl Hamiltons bok "Det infan-tila samhället" en bok som går hårt åt dagens eviga tonåringar. Medan de vuxna kämpar för att bli en ny Dorian Grey, förväntas barnen snabbt lämna barn-domen för att även de bli passa in i tonårskulturen. Själv tycker jag mest att det är patetiskt att se hur vuxna människor krampaktigt håller fast vid en ungdom som de för lä'nge se'n lagt bakom sig.
När jag var i yngre tonåren, talade vi någon slags rotvälska där allt som kunde sluta på -is gjorde det. Vi köpte julisar, var puttis och gjorde våra perrisar (= periodhäften, som vi i bästa fall gjorde). Men livet gick vidare och förhoppningsvis gjorde också vi det.
Jag vet inte om dagens infantila språk är ett försök att visa de som är yngre, att vi kan minsan vi också — eller om det är ren tankelättja.
mellis
favvo
avis
kramiz
gratta
ratta
bebbe & bäbis
är bara några få ord från det barnspråk som flyter ur vuxna människors munnar. Egentligen är det inte så konstigt att unga människor inte vet vad otidig, åsamka, vedergälla, anförvant, över hövan, inskränkt och en hel hop andra tämligen vanliga ord, betyder — hör de aldrig orden kan vi inte förvånas och förfasas över att de inte känner till dem.
Upp till kamp för det vuxna språket; håller med i kubik!
SvaraRaderaKarin
som gärna, efter bästa förmåga är språkförebild för dem som kommer efter oss. Tycker också att det vore bra om vuxna människor pratade riktig svenska med små barn, så de lär sig. Där kan vi mormödrar och farmödrar bli ohjälpligt fåniga ibland när vi duttar hit och duttar hit...
En företeelse som faktiskt hjälper till att hålla igång "glömda ord" är korsord. Där har jag dock på sistone även sett att man vill ha med slangvarianter som krubba för äta,
SvaraRaderat ex. Fast krubba är kanske redan ett glömt slangord. Jag minns flera ord från min barndom som de vuxna då hånade som är helt borta nu. Vet nån idag vad tönn betyder?
Jag blev nyfiken på "olgakatts" ord och sökte på nätet. Hittade svaret här: http://www.folkmun.se
SvaraRaderaJag tycker också att det är bra att hålla igång bra och gamla ord och uttryck, men tar ibland gärna till mig nyord också. Ju rikare språk dess bättre...
Aldrig att vi pratade barnspråk med våra barn. Så kom också vår dotter vid tre års ålder och sa att pojkarna provocerade henne - och hon visste precis vad hon sa.
SvaraRaderaAtt sedan språket är en rolig "leksak" är något helt annat...
ÅlandsKarin,
SvaraRaderaJa, nog behövs det förebilder! Som det nu är tycks de unga vara de äldres förebilder.
Olgakatt,
krubba är nog urgammalt - nej, kanske inte urgammalt, jag kikade just in hos NE, det är tillräckligt gammal för att finnas med där:
2krubb`a verb ~de ~t
ORDLED: krubb-ar
SUBST.: krubbande, krubbning
• äta ⟨vard.⟩: han satt och ~de; hon ~de i sig allt
KONSTR.: ~ (ngt)
HIST.: sedan 1937; till krubb
krubb subst. ~et
ORDLED: krubb-et
• mat ⟨vard.⟩
HIST.: sedan 1918; till 1krubba
1krubb`a subst. ~n krubbor
ORDLED: krubb-an
1 långsträckt, ngt rundad behållare för utfodring av nötkreatur och hästar
BET.NYANS: spec. om den behållare där Jesusbarnet enl. traditionen lades el. om sentida återgivning av denna: julkrubba; Jesusbarnet i ~n
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. krubba; av lågty. krubbe med samma bet.
2 typ av daghem för små barn ⟨föråldr.⟩: barnkrubba
HIST.: sedan 1854; se 1krubba 1
Jag associerade genast till tönt och det var tydligen inte så fel. såg jag när jag följde Karins länk. Slang blir nog snabbt föråldrat - vem använder vajet, smarra på slumpen, skira burrig, frulle och dinka i dag? Inte så värst många skulle jag tro. Jag känner några stockholmare som vinnlägger sig om att bevara, och helst sprida, den gamla stockholmskan. Men de jobbar i motlut.
FOXKarin,
Jag uppskattar innovativ svenska, men de orden jag räknade upp kan knappast räknas dit. Och nu har vi ju kommit dithän att de gamla orden, de som åtminstone jag, tycker är självklara, uttrycksfulla och talande, betraktas som nya av många!
Ninna,
Heder åt en sådan språkfostran!
Det man lär sig i den åldern, det finns där som en naturlig del av livet och språket.
Margaretha
Intressant. Konstigt nog använder jag faktiskt flera av de ord du nämner - med andra jämnåriga (snart 40) snarare än med barn. I förskolan åt vi t ex alltid mellanmål och aldrig mellis (vilket fö i mina öron är mer stockholmska än "barnspråk"). Kanske tvingas vi korta ner oss och förenkla språket pga allt vårt smsande, chattande och andra korta snabba meddelanden. Där finns varken tid eller rum för långa meningar eller utläggningar. Jag vet också en del bekanta och arbetskontakter som inte ens bryr sig om att läsa mail om det är längre än ett par rader.
SvaraRaderaEn parentes i det hela är också "missbruket" med diverse skrivtecken. Själv är jag långt ifrån fullärd i svenska skrivspråket men när jag igår skulle korrläsa en text av en journalist (!) använde hon tankstreck (talstreck) istället för bindestreck. Exempelvis skrev hon hälso - och sjukvård istället för hälso- och sjukvård. "Vilken språkpolis du är" var hennes ord och googlade genast googlade ... och ändrade sedan i texten.
Åsa,
SvaraRaderaJag tror också att det är alla korta meddelanden som utarmar språket. En del förkortningar kan vara roliga, men jag tycker att man ska använda dem där de hör hemma och inte i vanlig text. Jag kan reta mig ordentligt på privatmejl och brev som innehåller förkortningar, mvh, iofs, mkt och allt vad det nu är. SÅ slö får man väl ändå inte vara att man inte kan skriva ut vanliga ord.
När det gäller barn är jag ju av den uppfattningen att man ska använda ord som de inte förstår - i lagom mängd och rätt nivå - hur 17 ska de annars lära sig nya ord?
Ett outtömligt ämne!
Margaretha
Oups! Det blev visst ett för mycket "googlande" i förra inlägget.
SvaraRaderaJa, jag håller med - outtömligt är vad det är. Och, hur ska de annars lära sig?
Jag har renskrivit (eller skrivit rent?) några hundra utvärderingar för flera halvdagskurser under våren. De kryllar av förkortningar. En del enkla och "vanliga" men där finns en hel del som jag inte kan begripa eller ens klura ut av sammanhanget. Och stavningen ska vi inte ens gå in på...
Åsa,
SvaraRaderaMan borde väl inte förvånas - eller bli upprörd - men jag kan inte låta bli att reagera när jag inte förstår en en text, därför att den är så illa skriven.
Margaretha