Dags att klippa gräset vid verksta'n. Efter två rundor på ägorna slutar klipparen att klippa — en rem har gått av.Eftersom trädgårdstjänst hade lunchstängt, besiktigade jag ägorna innan jag åkte hem. Till min stora glädje ser jag en hög växt med skära blommor vaja på sluttningen ned mot älven. En aklejruta! När jag köpte huset fanns den där bland liljekonvaljerna, men så en dag några år senare var den borta — och det är nog minst tjugo år sedan jag såg den senast.
Tyvärr blåste det rätt ordentligt och det var lögn att få en bra bild av blomman.
Aklejrutan är sällsynt och finns bara i södra Sverige, så jag förmodar att någon för länge se'n odlat den som prydnadsväxt, och att den se'n gett sig iväg på egen rot.
Inte bara jag uppskattar rutan — ett antal olivgröna guldbaggar (tror jag) åt lunch på restaurang Rutan.
Milda limpa, så vacker kombination med aklejrutans rosa färg (inte grisrosa utan blomrosa-det går bra)
SvaraRaderaoch baggarna som sitter där som smycken. Naturen är storslagen!
Karin
Karin,
SvaraRaderaNaturen är oslagbar - även om den här färgen är långt ifrån någon favorit här.
Men naturen bjuder på många färger som jag aldrig skulle komma på tanken att använda fast jag gillar dem i naturen.
Margaretha
som ser ut över ett gulgrönt landskap
Livets triumf - liksom min clematis!
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaOch bevisar att gröna tummar inte har något med saken att göra.
Trädgårdsgudarna gillar oss!
Margaretha
som funderar på att klippa gräset innan regnet kommer