Det finns mycket jag är tacksam över — bland annat för att jag inte längre arbetar i skolan, och för att jag inte har barn som går i dagens skola.
Nu diskuterar man betyg — igen. Och jag borde nog hålla mun eftersom det är så länge se'n jag både gick i skolan och arbetade där. Men naturligtvis kan jag inte låta bli att upphäva min stämma, även om jag är medveten om att allt är så förändrat inom skol-världen att mina tankar i ämnet kanske inte är relevanta.
I den skolan jag gick hade vi inte betyg — vi hade utförliga omdömen. Det var alltså inga standardi-serade fraser, utan en detaljerad beskrivning av hur eleven klarade sig i skolan, både kunskapsmässigt och socialt.
Det kräver naturligtvis en hel del av lärarna att skriva den sortens personliga och utförliga omdömen, och hur omdömena i dagens skola ser ut vet jag inte, men jag vet att med den sortens omdömen jag talar om, kan det inte råda något tvivel om vad eleven kan. Därför har jag svårt att förstå dagens betygsdebatt.
När jag lämnade skolans trygga famn och började min utbildning var jag förfärligt blåögd, och hade ingen aning om hur man skulle bete sig för att få höga betyg. För mig var det kunskapen och inte betygen som var väsentliga — strategier och intriger för högre betyg var mig helt främmande. Att det var så, gick upp för mig när jag kom tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk och min kompis Anna sa' "Å, så skönt att du är tillbaka de andra i klassen vill inte hjälpa mig."
Vi brukade nämligen sitta bredvida varandra och när Anna inte fattade, så förklarade jag. Ändå trodde jag inte på Annas förklaring, att det var för att det var för det var lättare att få bra betyg om det fanns några som Anna, som inte var så duktiga. Men jag fick det bekräftat senare när en av tjejerna sa' till mig att jag var korkad som hjälpte Anna så mycket — eftersom det kunde sänka mitt betyg om Anna presterade lika bra som jag!
Då mindes jag hur jag hade fått hjälp av en klasskam-rat, när jag skolkat så mycket från skolan att jag höll på att köra i kemi. Anders stannade inne varenda frukostrast i ett par veckor för att plugga kemi med mig — och när dagen för min tenta kom, stannade han kvar efter skolan tills jag var färdig, för att höra hur det hade gått (jag klarde mig).
Alla visste att Anders hjälpte mig, alla tyckte att det var bussigt — men ingen tyckte att det var konstigt eller ens märkvärdigt.
"För mig var det kunskapen och inte betygen som var väsentliga"-
SvaraRaderadet är väl också det som borde vara det väsentliga. Jag tror att om man såg mera på den delen än på att få sifferbetyg så skulle tillvaron se betydligt annorlunda ut; läs bättre. Fastän allting är väl relativt, som vanligt:(
Karin
Karin,
SvaraRaderaDet går att få ungar att tycka att det är roligt att lära sig saker - men det kräver en hel del av lärarna - och i dagens skola där det är alldeles för glest mellan de vuxna, och lärarna måste vara någon slags kombinerad polis, psykolog, och pappersvändare finns det inte så mycket utrymme för att undervisa.
Margaretha
Jag fick faktiskt betyg som sade mer än en bokstav när jag gick på lågstadieti slutet av 60-talet. Det försvann sedan snabbt och efter det var det bara bokstavsbetygen som gällde. Jag tror det är mycket tufft att vara lärare i dagens skola och samhälle. Min mamma var lärare under många år, bland annat i förorten Rinkeby utanför Stockholm. Där var det ännu mer utmanande eftersom det talades kanske 50-60 olika språk.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaSkolan har verkligen förändrats mycket - och inte enbart till det bättre. Med mer och större problem i skolan och mindre resurser är det ingen sinekur att vara lärare idag.
Margaretha
Visste man vilken poäng det var för att komma vidare i studierna som manhett åstundade var det svårt att inte "plugga för skolan" istället för "för livet".
SvaraRaderaAnnars har du ju helt rätt. De s.k. relativa betygen ställde nog till mycket elände och missförstånd av den arten som dina klasskamrater gått på.
Olgakatt,
SvaraRaderaDet är inte lätt, det där med betyg. Olika system har avlöst varandra. Hur man än vänder sig så blir det fel för några.
Margaretha
Som du kanske sett har jag i olika inlägg berört betygsfrågan? Liksom så mycket annat i skolan, har även betygsfrågan urartat. Däremot inte de allt mer krävande diskussionerna, vilka dessvärre inte lär ge några som helst vettiga lösningar.
SvaraRaderaMin kunskapssyn skiljer ganska mycket från den rådande, på en rad punkter. Idag byggs det kulisser som ska SÄLJA och kunna visas och dokumenteras. Det är mycket långt från verklig kunskap.
Cynikern har talat. :)
Ailas,
SvaraRaderaJag bara suckar och känner en oändlig vanmakt.
Det är så sorgligt att man inte lär ungarna tidigt hur roligt det är att ta' reda på saker, för nöjet att lära sig - inte för betygens skull.
Jag saknar det genuina, det helgjutna - blir så trött på alla tjusiga fasader. Är närmast tacksam över att jag förmodligen inte finns med när allt rämnar - och pendeln slår tillbaka till något annat vi inte heller vill ha.
Margaretha
som inte tycker att
det är cyniskt att
säga som det är