Jag vet att jag skrivit om tid förut — men jag hittar bara ett av inläggen, blogger är lite stönig när det gäller att plocka fram gamla inlägg. Så jag ber om ursäkt om jag upprepar mig.
Jag tror att jag var tämligen omedveten om tidens gång under hela min barndom — och jag var nog barn ovanligt länge. Även om jag försökte vara dam i ungefär ett år, med mascara och höga klackar, i tjugoårsåldern, så kan ingen beskylla mig för att ha lyckats med det. Men nå'n gång i den vevan gick det långsamt upp för mig att det inte fanns någon återvändo — barndomen var slut. Och jag insåg att i vuxenvärlden fanns något som kallas tid, något som jag aldrig lyckas få grepp om.
Men insikterna kommer långsamt, så när jag närmade mig de trettio, hade jag nyss accepterat att jag fyllt tjugo och lämnat barndomen bakom mig. Och så har det fortsatt, i fyrtioårsåldern hade jag fattat att jag hade fyllt trettio och nog var vuxen.
Jag ligger minst tio år efter min tid — och det är på samma sätt med årstiderna. Nu har syrénerna blommat över och det är dags att dansa runt midsommarstången — men jag tror fortfarande att det är vår och att jag har hela sommaren framför mig.
Jag tror att jag var tämligen omedveten om tidens gång under hela min barndom — och jag var nog barn ovanligt länge. Även om jag försökte vara dam i ungefär ett år, med mascara och höga klackar, i tjugoårsåldern, så kan ingen beskylla mig för att ha lyckats med det. Men nå'n gång i den vevan gick det långsamt upp för mig att det inte fanns någon återvändo — barndomen var slut. Och jag insåg att i vuxenvärlden fanns något som kallas tid, något som jag aldrig lyckas få grepp om.
Men insikterna kommer långsamt, så när jag närmade mig de trettio, hade jag nyss accepterat att jag fyllt tjugo och lämnat barndomen bakom mig. Och så har det fortsatt, i fyrtioårsåldern hade jag fattat att jag hade fyllt trettio och nog var vuxen.
Jag ligger minst tio år efter min tid — och det är på samma sätt med årstiderna. Nu har syrénerna blommat över och det är dags att dansa runt midsommarstången — men jag tror fortfarande att det är vår och att jag har hela sommaren framför mig.
Jag tyckte jag var alltid yngst på jobbet tills det en dag gick upp för mig att jag var äldst!
SvaraRaderaMen det är väl just det, som gör att man är ung! Det spelar ingen roll hur många år man är till synes, utan vad som känns på insidan. Tänk så många gamla med betoning på gamla årsmässigt, människor det finns, som aldrig blir gamla. Fortfarande tittar den unga flickan och pojken fram, sinnet är rörligt osv...
SvaraRaderaKarin
Jag känner igen det där med att vara barn länge. Bästisen och jag suckade och undrade vad gör man när man blir tonåring. Det verkade inte roligt alls. Vi brukade leka i skog och mark, samma lek under flera dagar. Det kunde handla om samer eller om pirater, eller Ivanho. På högstadiet blev vi retade av äldre flickor för att vi fortfarande hade linne och inte BH.
SvaraRaderaMargareta
Hallå! Är det någon som kan dra i handbromsen???
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaPrecis så är det!
Karin,
Det väsentliga är väl att vara ung i sinnet - fast det vore trevligt om kroppen var lika ung, och då menar jag inte utseendemässigt.
Maggan,
Trevlig att höra att det fanns fler! Jag trodde att Pippi Långstrump och jag var de enda som inte ville bli "stur".
Mira,
Undrar om det räcker med handbroms? Måste nog till rejälare doningar - plus lite magi.
Margaretha
en barnslig tant