Det här med tid

Jag vet att jag skrivit om tid förut — men jag hittar bara ett av inläggen, blogger är lite stönig när det gäller att plocka fram gamla inlägg. Så jag ber om ursäkt om jag upprepar mig.
Jag tror att jag var tämligen omedveten om tidens gång under hela min barndom — och jag var nog barn ovanligt länge. Även om jag försökte vara dam i ungefär ett år, med mascara och höga klackar, i tjugoårsåldern, så kan ingen beskylla mig för att ha lyckats med det. Men nå'n gång i den vevan gick det långsamt upp för mig att det inte fanns någon återvändo — barndomen var slut. Och jag insåg att i vuxenvärlden fanns något som kallas tid, något som jag aldrig lyckas få grepp om.
Men insikterna kommer långsamt, så när jag närmade mig de trettio, hade jag nyss accepterat att jag fyllt tjugo och lämnat barndomen bakom mig. Och så har det fortsatt, i fyrtioårsåldern hade jag fattat att jag hade fyllt trettio och nog var vuxen.
Jag ligger minst tio år efter min tid — och det är på samma sätt med årstiderna. Nu har syrénerna blommat över och det är dags att dansa runt midsommarstången — men jag tror fortfarande att det är vår och att jag har hela sommaren framför mig.