för säkerhets skull

 

Four brooches, Early Iron Age, 600-100 BC 

Entreprenadsystemet visar sig äfven på andra områden. Att Svenska Folkets historia bland annat är dess flintsakers och säkerhetsnålars, har nyss blifvit ledt i bevis. Detta har blifvit en lätt sak, då svenska historien sedan urminnes tider varit ett kungligt monopol,  hvarigenom historieskrifningen blifvit öfverlemnad på entreprenad åt några pålitliga och handfasta personer. Våga ett försök att rita af en flintsak eller en säkerhetsnål och ni skall få se huru ni blir behandlad som en inbrottstjuf. Det vågar derför icke heller någon.

       ur ” Det nya riket. Skildringar från Attentatens och Jubelfesternas Tidehvarf” (1882)

   av August Strindberg

Vad han menar är jag inte säker på.  

Det vimlar inte av säkerhetsnålar i litteraturen, men jag har sett att det finns en deckare, skriven på 20-talet, av J. S. Fletcher som heter ”The Safety Pin”.

Det här med att vara först är viktigt i somliga kretsar, och när det kommer patent är det en vanlig orsak till strider. Men det tycks vara klarlagt att det var en herre vid namn Walter Hunt som den 10 april 1849 fick patent på säkerhetsnålen — han sålde rättigheterna för 400 dollar, och det var allt han tjänade på affären.

The Girl Virginia

Frida Kahlo

Säkerhetsnålar är väl inte avsedda att vara synliga — om man inte råkar äga säkerhetsnålar som är besatta av juveler — så det är rätt naturligt att man inte genast upptäcker var målningens säkerhetsnål sitter.

Vid ett tillfälle fick d:r Jackson till patient en gosse från Pennsylvania. Han hade sväljt en säkerhetsnål som emellertid afgått den naturliga vägen. Modern begärde ändå en undersökning, ty barnet klagade öfver smärtor och det kunde misstänkas att det satt i sig flera nålar. En röntgenfotografering lämnade till resultat att matstrupen härbärgerade ej mindre än fyra säkerhetsnålar, två smärre och ”säkrade” två stora och öppna. Till råga på olyckan boro alla nålarna inflätade i hvarandra. Efter mycket besvär lyckades det d:r J. att först särskilja nålarna och skjuta ned de bslutna så mycket att de kunde nås.

    Trelleborgs-Tidningen den 8 juni 1924

Nog blir man glad när man ser ord användas i sammanhang där man inte förväntar sig att att hitta dem!

SKATAN

mitt blåsiga lynnes fågel, 

flyger virvlande som en helikopter,

ett klot av vingar i vinden. 

Skatan, den glada änkan, skrattande 

trots sina oförsörjda barn, skrattande 

åt stölder hon begått och stölder hon planerar. 

Björkarnas egen svartvita fågel, 

hemma även i träd som står svart i snö. Höstens rönnbärsplockerska utan korg, 

med bröstet stålskimrande som en köldklar vinterhimmel.

Men gårdarna älskar hon mer än skogen, flyger genom skorstensröken som luktar stekt fläsk,

plockar en säkerhetsnål utkastad med spädbarnets badvatten,

sitter på träpumpen och lyssnar till separatorn i köket.

Skatan, den knepiga flickan med vippande stjärt,

 aldrig riktigt ung och oerfaren, 

mera lik en tattarjänta med silverslant i örat, lätt förförd i vårvinterns sista hö 

när fotterna är kalla av regn. 

Men heller aldrig knarrig gumma som kråkan

 eller hes som korpen, den kringflackande hästskojaren, 

med kniv under rocken och tobak i gapet . Nej, mest i släkt med den fattiga prästgårdsfröken 

som dansar på isen 

trots sina trasiga vantar. 

Skatan med risknippe och gnisslande mjölkhämtare, 

klädd i bortblåst äggvita, doppad i tjära från stuprören, 

bosatt i de vinterbonade trähusens land 

där hon vässar näbben mot slipstenen 

och skrattar sitt hån över pojkar som klättrar i träd.

            Artur Lundkvist

 I ”The Nine Tailors” säger lord Peter:

 ”He was so crooked, you could have used his spine for a  safety-pin.”