Tre sekler

 “Books aren’t eggs, you know. Simply because a book has aged a bit doesn’t mean it’s gone bad.” There was now an edge to Monsieur Perdu’s voice too. “What is wrong with old? Age isn’t a disease. We all grow old, even books. But are you, is anyone, worth less, or less important, because they’ve been around for longer?” 

― Nina George

Böcker som utspelar sig under tre olika sekel är dagens tema, som Ugglan & boken gett oss i dag

Jag hade tänkt börja på 1700-talet, men så plötsligt, en tidig morgon, i glipan mellan sömn och vaken, dyker det upp ett minne från ett enskilt arbete jag gjorde under min utbildning.

Jag gjorde en kartong till ett arbete i valfri textil teknik, inspirerat av ett stycke i första kapitlet av ”Don Quixote af la Mancha”, av Miguel de Cervantes

Mitt exemplar som trycktes 1857, är så väl använd att jag måste binda ett snöre kring den, för att hålla pärmarna på plats. Illustrationerna är gjorda av F. Kjerrulf, som jag inte hittar något om på nätet.

Vad beträffar översättningen är jag konfunderad, jag läser att den översattes till svenska, första gången 1888-1892, men då fanns redan min svenska upplaga på marknaden.

 Boken som skrevs mellan 1605 och 1615, är förvånansvärt lättläst.

— —

DEN MÖDOSAMMA VERLDEN . 

Vår Prost jag häromdagen såg 

En morgon, då ännu han låg,

Matt utsträckt mellan tvänne lakan. 

Hans kinder hade rosens färg,

Hans runda armar hull och märg,

Och magen kullrig som ett berg 

Sig häfde up mot isterhakan.

Vid sängen stod et bord, der denne andans man 

Sin frukost redan färdig fann,

Af smör och kycklingar, så läcker och så härlig. 

Hans Vördighet grep saken an 

Och fann Liqueuren rätt begärlig.

Sen han nu visat mycken nit 

Med klunk för klunk och bit för bit, 

Han åter sänkte sig på mjuka hufvudgärden,

Och ropte: Store Gud! hvad är vårt usla lif? — 

En ständig kamp mot synd och flärden. 

O Herre mig Tin styrko gif 

I thenna mödosamma verlden! 

1790. 

Så roligt att få en anledning att (återigen) tala om en av mina favoriter Anna Maria Lenngren, 1754-1817.

Än i dag är man osäker på var hon stod i kvinnofrågan — uttryckte hon sin personliga uppfattning i ”Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon”, eller var det ironiskt menat? 

Hur än man tolkar hennes dikter, så är de roliga, och ofta tänkvärda.

Några av hennes mest kända dikter finns översatta till engelska av Philip Nelson:

Epigram

I bet you little Mister P

In time a lier he will be,

And I will sin. You know why, Laddie?

For when laid in hos sleeping space 

He saw his mother’s husband’s face

And called out: ”Daddy!”

Du hittar hennes verk hos Litteraturbanken — mest på vers, men där finns även några prosaberättelser.

Jag rekommenderar ”Thé-Conseilen”, en satir från 1777.

I första versen ger hon oss ett utmärkt råd i hur man ska ta’ sig igenom den här mörka årstiden:

Du kulna Magt, som Slägtet plågar,

Och vintren i Ditt sköte för!

Ditt välde djerft jag trotsa vågar,

Din ankomst intet qval mig gör.

När andra plötsligt modet fälla,

Och öfver dagens korthet gnälla,

Jag med et talgljus mig förser,

Med papper, bleckhorn och en penna,

Jag dervid kan det nöjet känna,

Som lif åt bildningskraften ger.

Det är en dikt med många verser — försök inte att snabbt dra’ igenom den, läs ett par verser år gången, och låt dem sjunka in, innan du fortsätter.

— —

Så ta’r vi steget in i 1800-talet, och där fastnar jag för Fredrika Runeberg.  Man hör ofta hur synd det var om henne, som fick sitta ensam, medan maken, Johan Ludvig, förde intellektuella samtal med sina författarkollegor — det hittar jag inget om nu, och vad som är sant vet jag inte. Men Fredrika framstår som en jordnära och begåvad kvinna som förmodligen framlevde sitt liv i skuggan av sin man — som de flesta kvinnor gjorde på den tiden.

Men av hennes texter förstår man att hon i allra högsta grad var medveten om hur problematisk kvinnans ställning var.

Jag väljer hennes ”Facetter af qvinnans lif” i novellsamlingen ”Teckningar och drömmar” från 1861.