”Tage ursäktar sig och lämnar sin dam för att bjuda upp ett oxygenolblont barn vid ett annat bord. Beslutsamt reser sig den mörke pojken, som har känt Violas ögon då och då under kvällens lopp, går fram till henne och bugar sig allvarligt och avmätt. De glider ut över golvet famn i famn, vaggade på vågor av äventyr och hetta. Kanske mitt öde ... Men genom sina långa svarta ögonfransar lägger Viola märke till att hans krage är en Meykrage ...”
ur ”Astarte”(1931), av Karin Boye
https://bastmattan.blogspot.com/2020/03/slumpstovel.html?m=1
Och jag undrar i mitt stilla sinne vad en Meykrage är. Jag behöver inte fundera länge, för samma dag roar jag mig med att titta på en årgång av Svenska Journalen från 1926, och hittar den här annonsen:
Senare på dagen söker jag på ordet Meykrage, och hittar några rader hos Sörmlands museum:
”Löskrage, nervikskrage av pressat papper, vitt. Knapphål mitt bak och på båda framsidorna. Storlek 38. Text: Sport Mey ED ICH Leipzig.
S.k. Meykragen - en engångskrage som inte tvättades utan slängdes efter användandet.”
https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/299371
Gillar ditt djupdykande i allehanda ord, tingestar och göromål. Samt det lärorika berättandet därom.
SvaraRaderaViola,
RaderaDet är gott att veta att jag inte är ensam om dessa mina aparta böjelser!
Margaretha
Meykrage ... nej vet ni vad! Då kan det ju inte bli tal om något fortsatt umgänge.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaDet vill ju till att man har en hemslavinna, eller tjänstefolk, om man alltid ska kunna visa sig med nytvättad krage!
Sorgligt om man skulle förlora intressanta vänner för en krages skull.
Margaretha