torsdag 10 oktober 2019

Deckartips

Detective Story du Jour, c,1898

Häromdagen talade man i programmet "Vetenskapsradion historia" om "Seven Dials" i London. Det handlade om det som en gång var Londons skuggsida, vilket var intressant — tror jag. Men jag tappade tråden eftersom jag associerade till Agatha Christies bok "The Seven Dials Mystery", och började tänka på den. Dags att läsa om, tänkte jag, för även om jag minns att jag tyckte boken var rolig, och vet på ett ungefär vad den handlar om, så minns jag inte vem mördaren var. Nu med alla Agathas böcker på nätet, så var ju boken bara ett par klick bort.
Och rolig är den fortfarande, om man inte förväntar sig en modern triller med hårdföra skurkar och nattsvarta bovar. Hennes sätt att skildra överklassgossar med perfekta betjänter är i det närmaste satirer, helt i klass med Woodhouse.
Dessutom är nätupplagan försedd med ett lika lärorikt som spirituellt förord av Val McDermid, själv författare av kriminalromaner. Uppenbarligen en författare man bör känna till, med en stor produktion med många av sina böcker översatta till svenska. Jag kan inte ens påminna mig att jag hört hennes namn, förmodligen därför att jag sällan läser nutida böcker — och i synnerhet inte i kriminalgenren. Men efter att ha njutit av författarens sätt att uttrycka sig, i detta korta förord, är jag starkt betänkt på att låna någon av hennes böcker.
På tal om språk, så vill jag uppmana dig att läsa "The Seven Dials Mystery" på engelska — om du funderar på att läsa den, för den svenska översättningen är varken njutbar eller trogen originalet.
Vad sägs om de här översättningarna?
”That’s all right,” said Jimmy reassuringly. “I was going to suggest it myself. I’ll go and get the old bus cranked up.”
Ja, det kanske blir bäst, sade Jimmy lugnande. Jag tänkte just föreslå det. Vänta här, så går jag och styr om, att den gamla bilen blir tvättad.

 ”He got it out at last, and then, suddenly, his head fell back and his body went limp.”
 äntligen var det sagt, huvudet föll åt sidan och, kroppen styvnade.

4 kommentarer:

  1. Vi skrattade gott åt översättningarna.
    Nu ska jag välja ut någon tidig Agatha, att läsa när jag måste hålla mig stilla.
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Perfekt läsning för dagar då man inte orkar tänka!
      Margaretha

      Radera
  2. Tänk jag tyckte även om Agatha Christies deckare. I tonåren läste jag nog alla och tyckte de var både roliga och även spännande: det gällde ju att klura ut vem som var gärningsmannen. Någon enstaka gång gissade jag rätt innan lösningen kom i boken.
    Idag läser jag inte deckare; försökte för några år sedan läsa en av den här nya svenska "deckardrottninen" - jag läste några sidor... sedan tröttnade jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inkan,
      Nya deckare läser jag aldrig - fast nu sa en kompis att hon gillar Val McDermid, och med tanke på det välskrivna förordet funderar jag på om jag skulle titta på någon av hennes böcker.
      Men det finns så mycket annat som jag hellre läser.
      Margaretha

      Radera