lördag 18 februari 2012

Aldrig blir jag nöjd

Irresolute Clay, 2004

 Jag vet att jag i en tidigare post har ondgjort mig över uttrycket “vänta kvar”, som blivit så vanligt. Inspelade röster upprepar med en dåres envishet att man ska vänta kvar i telefonen. 
I går ringde jag en firma där en kvinna upprepade “vänligen väääääään-ta”, med samma tonfall man använder när man försöker lära sin hund att sitta still och vänta, sen fick jag veta att en agent snart skulle hjälpa mig. Det där med snart var nog att ta’ i, för jag fick höra samma budskap fem gånger i minuten i över tio minuter, varvat med den förfärligaste musik. Det är väl inte fel att kalla en försäljare och supporter för agent — men jag som är lättroad, associerar genast till “Agent 007 med rätt att döda”, och blir mest full i skratt.
Fast jag var inte så full i skratt när jag hade talat med agenten i några minuter. Jag ville bara få en förklaring till en av företagets tekniska beskrivningar. Det kunde han inte svara på, så istället fick jag veta att jag borde fråga en annan firma, som sålde företagets produkter. När jag sa’ att jag hade ringt dit först, men att de gett mig det här telefonnumret direkt till firman som tillverkade produkten. Då fick jag veta att det inte heller var bra — och min fråga kunde han inte svara på.
Så jag är precis lika klok som innan jag ställde frågan — dessutom är jag arg och villrådig.


7 kommentarer:

  1. Visst är detta typiskt!
    "Nån annan"-syndromet i sin prydno.
    Jag blir arg bara jag tänker på det.Skulle det nån gång funka som man vill blir man SÅ förvånad.

    SvaraRadera
  2. Ja, tänk så ofta man blir ivägslussad vidare och vidare för att åter hamna i första änden...en evighetsmaskin ungefär. Om man mot förmodan skulle få ett svar som man förstår och kan ta till sig så är himlen lovad, fastän man har svårt att tro att det är sant. Hur har det blivit så här?

    SvaraRadera
  3. Olgakatt,
    Ja, det är nog rätt typiskt. Den första killen jag talade med var trevlig och sa' på en gång "tyvärr har vi inte någon teknisk utbildning, så jag kan inte svara på din fråga, men du ska få telefonnumret till firman som gör dem.

    Karin,
    Ja, man kan undra hur det blivit så - dessutom undrar jag hur jag ska bete mig nu.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Usch så arg man blir!!! Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig, känner du ingen du kan fråga?

    Jag blir också galen på telefonmeddelanden som upprepas när man väntar. Men hundkommandot har jag aldrig hört!
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  5. Flette-Mette,
    Jag önskar också att du kunde hjälpa mig - jag orkar inte ens bli arg, jag blir bara ledsen och besviken. Ingenting blev bättre av att jag precis dessförinnan ringt vårdcentralen som skrivit ut fel medicin igen!
    Nej, jag har nog uttömt mina bekantas eventuella kunskaper i ämnet. Christer W, TRODDE liksom supporterkillana att det skulle funka - men ingen vet... Jag låter det vara ett tag. Har jag levt utan så här länge så går det väl i fortsättningen också.

    Ja, tänk att det blivit så krångligt att ringa till firmor, och vårdinrättningar att man dra'r sig för det.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. så typiskt! kan du inte be att få tala med chefen, fast det är en jättestor firma förstås. jag kan ju inte heller såna där saker. jag förstår hur du känner dig nu...
    love

    SvaraRadera
  7. Debbie,
    Det går över så småningom...
    M

    SvaraRadera