Om Nymans flora

Water Lilies 

 Constance Dutton Thompson, (1882–1952)

V

Paradiset som semesterort

är den mest enkelriktade trafikmiljö

man kan tänka sig

och påminner på så sätt om historien

eller om den vita näckrosen

i Nymans flora från 1867,

Kapitalets år:

” ’Vaknar’ kl. 7 på morgonen

(på mindre soliga ställen kl. 8–9),

reser blomstängeln

och höjer den öppnade blomman

något öfver vattnet

(’på det pollen må oskadadt kunna nå märket’)

sluter blomman,

men löst, kl. 3–4 e.m.

och sänker den åter

till vattenytan (’somnar’).

Icke sällan träffar man

neruti blommorna

smärre insekter döda,

hvilka troligen omkommit

genom den kolsyra,

som lärer ymnigt utvecklas

i densamma.”

Liknelser utvecklas lätt fel

ett ’som’ eller ett ’såsom’

med brister som förstoras

på omvägar som en återkommen lust

en fruktansvärd glädje

en kolsyrestorm

och för många cigarretter

eller tankar eller ord

VI

Varje pilgrimsled

eller dygdeväg

har sina opålitliga ställen

som är välbekanta

Det märkliga är att dysterhet

så lätt kan slå över

i skamlös fröjd

i diktade rader

och att det är så svårt

att kontrollera

när det sker

Det sker till exempel

inte just här

En sluttande väg håller

tröttheten borta

Det triviala och det ofattbara

håller jämna steg

                 Gunnar D Hansson

Lördag med Gutenberg

påminner mig om Bert, en klasskamrat jag hade på mellanstadiet. En tystlåten och vänlig kille som inte gjorde något väsen. I slutet av en termin hade han efter en träslöjdslektion med sig vad han producerat under terminen — en slags snurra, som man fick att snurra genom att dra med ett trästycke över dess, med hack försedda skaft (ja, jag vet det är svårt att förstå hur den såg ut och fungerade), och ett par hopfogade träbitar med ett antal spik indrivna med jämna mellanrum. Bert hade BC i slöjd, och inte helt oväntat tyckte han hjärtligt illa om ämnet — kanske var det därför han frågade mig om jag ville ha hans grejor. I sanningens namn hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med dem, men hade en känsla av att han skulle bli sårad om jag tackade nej, så jag accepterade gåvorna, och bar hem dem. Träbitarna med spikar i visste jag inte ens vad man skulle ha till, men väl hemma förklarade mor att man kunde sticka raka stycken på den — allra enklaste varianten av en stickmaskin, samma idé som trådrullarna med fyra små spikar runt hålet, som man kunde tillverka snoddar med.

Twins wearing rake knitted sweaters made 

by a patient at Kenilworth Hospital, Biltmore, N. 

Allt detta kom för mig när jag i dag hittade "Rake Knitting Patterns" från 1923, av Bertha Thompson, bland de nytillkomna böckerna.

Vad tekniken kallas för på svenska, har jag ingen aning om — men jag ser att den är i högsta grad levande, när jag söker på "rake-knitting". För den som inte vill slå in spikar i ett par brädor, finns det både runda och raka "rake-knitting looms" av plast att köpa. och för den hågade finns det både instruktioner och mönster på nätet.

Halsdukar är minsann inte det enda man kan göra, det finns mönster på både mössor, bäddjackor och koftor.

A Patient Wearing a Rake Knitted Sweater 

of Heavy Yarn Made by Himself.

Hittar ännu en bok i ämnet, "Rake knitting and its special adaptation to invalid workers" av Susan Elizabeth Tracy, som i början var med om att utveckla arbetsterapin i Staterna. I den boken kan den som behöver en "frukostjacka" hitta ett sådant mönster.

Breakfast Jacket

För den som tycker att det är tillräckligt att hålla reda på fyra spikar på en trådrulle finns en bok även om detta: "Spool Knitting", av Mary A. McCormack. 

I gamla barnböcker brukade storasyster alltid knåpa ihop ett par tömmar åt lillebror — något som storasyster måhända ångrar när hon inser att hon måsta köra med lillebror på juldagen, istället för att läsa sina julklappsböcker.