De första afrikaböcker jag kom att tänka på är sådana man inte ska tänka på. Fick mig att fundera över värdering och gränser.
Presenterar mina förbjudna böcker sist.
”The Man in the Brown Suit” är en tidig Agatha — en bok som på engelska presenteras som en ”thriller”, snarare än en deckare. Jag hittar ingen bra översättning på thriller — finns det någon? Rysare, trillare, rafflande bok..
Hur som helst så är det en spännande bok som börjar i London, men snart fortsätter i Sydafrika.
”Scoop” av Evelyn Waugh är en rolig bok om hur William Boots skickas till Afrika för att bevaka ett, ännu inte utbrutet, inbördeskrig.
Problemet är bara det att William som skriver om småfåglar och grodor för sin tidning, har förväxlats med en utrikeskorrespondent.
Sen sätter beslutsvånda in i valet mellan en sann barnbok (”Följ med till Afrika” av Anny Marwig Rubin) och ”Vattenkriget”, en lika sann historia som utspelar sig i Sudan. En spännande bok om en biståndsarbetare som blir anklagad för mord — det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man vet hur det går.
”Vattenkriget” av Berthil Åkerlund.
Naturligtvis vimlar det av rasistiska uttryck och beskrivningar, både i äldre
barnböcker och böcker för vuxna.
Du hittar det i Lennart Hellsings böcker, liksom i Georges Remis (Herges) serier om Tintin.
Liksom i Edgar Rice Burroughs 25 böcker om Tarzan.
Böckerna om Babar av Jean de Brunhoff är inte heller oantastliga… Så kan man fortsätta i det oändliga, vilket jag inte tänker göra. Jag har skrivit om icke salongsfähiga böcker tidigare, så nu låter jag ämnet vila i några år.
Så har vi Helen Bannermans bok om ”Little Black Sambo”(Lille svarte Sambo), en bok som jag minns från barndomens barnkrubba. Den finns i ett otal olika varianter med illustrationer av varierande kvalitet.
Om den boken, och många andra har Margareta Rönnberg skrivit en mycket intressant artikel på sin blogg.
Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.
Agatha Christie var en berest kvinna, stt mest filmatiseringar. Barnböcker försöker man göra mer politiskt korrekta, inklusive Pippi.
SvaraRaderaÅh, om det vore någon ordning på mig skulle jag ansluta till denna temagrupp, men nu är det ingen ordning, så jag lämnar mitt bidrag här i stället, med citat ur "How to write about Africa" av Binyavanga Wainaina: "Man bör lämpligen behandla Afrika som om det vore ett enda land. Hett och dammigt, böljande landskap, långa magra afrikaner. Eller hett och fuktigt med små invånare som äter primater. Förlora dig inte i detaljer. Afrika är stort, mer än femtio länder och bortåt en miljard människor. Håll det hela ospecifikt och romantiskt. Betona hur mycket du älskar Afrika. Det är den enda kontinent man brukar älska. Ta tillvara det!"
SvaraRadera(https://www.karinenglund.com/2011/09/att-skriva-om-afrika/)
Fast jag borde ju ha börjat min kommentar med att ditt val av böcker är spännande och att Evelyn Waughs afrikaböcker är både roliga och träffande.
RaderaWainainas satir gäller främst Hemingway-epigoner (och kanske Hemingway himself) som på något sätt förvandlar Afrika till en dekorativ bakgrund.
Little Black Sambo fanns hos oss, jag och min bästis, som var svart, brukade läsa och leka den. Vi tvingade våra småsyskon att vara med och springa runt ett äppelträd, tills vi alla låg i en hög och låtsades vara smör!
SvaraRaderaRönnbladet artikel är väldigt intressant, jag både håller med och får nya insikter.
Debbie