fredag 9 september 2011

Höstens vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.



.......................... Erik Axel Karlfeldt


Trots att kameran är uschlig, bär jag den med mig, och smått korkad som jag är, tror jag alltid att det ska bli bättre bilder än vad det blir. Jag raderar mycket mer än hälften av alla bilder, några för att jag schabblar men de flesta för att färgen är åt skogen och skärpan inte är den bästa. Kisa med ögonen så ser de bättre ut än vad de är!







Bara för några dagar se'n läste jag en intressant artikel om skuggfotingar — men tror nå'n att jag hittar den nu när den här svampen får mig att tänka på dessa intressanta varelser. Håll till godo med vad NE har att säga om dem:
skuggfoting, monoped, umbroped, skiapod, ett i den pseudovetenskapliga medeltida litteraturen förekommande väsen som sades ha ett enda ben och en enda fot, den senare så stor att vederbörande kunde använda den som parasoll. Skuggfotingarna förlades vanligen till Etiopien och förekom i de geografiska beskrivningarna ännu på 1500-talet.






Frågan är om älvorna någonsin kommer att få sin tvätt torr i det här vädret.

4 kommentarer:

  1. Hmm, Karlfeldt har uppehållit mig en längre stund idag:). Samma dikt har läst om och om igen och så gick jag ut för att försöka fånga den vår som de svage kalla höst...
    Tycker mycket om tanken på skuggfotingar och älvornas tvätt.

    En fin kväll önskar
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Vi är nog många som kommer att tänka på just den dikten så här års.
    Kanske kan skuggfotingarna hjälpa älvorna med tvätten. Om de håller sin stora fot över tvätten så blir den ju inte våt.
    Margaretha
    på trappen
    i 11 graders
    värme (värme?)

    SvaraRadera
  3. ...och den här gången förekom du mig en vecka....
    OK, be my guest, Margaretha! Trevligt att du är med i fredagstemat just nu!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Jag fattade inte vad du talade om förrän jag ilade över till dig och läste månadens temata.
    Margaretha

    SvaraRadera