måndag 5 september 2011

Effektivt att vara effektiv?

Lyssnade som vanligt på söndagar, till filosofiska rummet. Det handlade om “den effektiva människan”. Intressant, och väl värt att lyssna till. Inte för att det gjorde mig det minsta klokare — men därför att resonemanget satte i gång det egna tänkandet.
Varför ska man vara effektiv egentligen? Eller rättare sagt när ska man vara effektiv? Personligen ser jag inte effektivitet som ett självändamål, men visst kan jag vara effektiv om det kniper — vilket nästan alltid är när jag vill stöka undan något trist, för att kunna ägna mig åt trevligare saker.
Det fasansfulla nysvenska ordet multitasking, förekom ofta i samtalet, men här rådde nog delade meningar om hur effektivt det egentligen är.
Min personliga erfarenhet, både av att göra flera saker samtidigt, och att vara effektiv, är att jag inte får så värst mycket uträttat i längden när jag inbillar mig att jag ska skynda mig att göra mycket på så kort tid som möjligt. För det mesta resulterar det i att jag blir så uppskruvad att det blir svårt att hitta tillbaka till den naturliga rytmen och balansen.
Man spekulerade i att det är ett tidstypiskt fenomen att till varje pris vara effektiv — ett slags social press. En av personerna menar att alla vill ha en mobil annars är man konstig. Än se'n då. Är man konstig så är man, och det är inget mer med det. Är man inte konstig så är påståendet falskt — och då är det inget mer med det heller. Jag tror knappast att vi kan hejda effektivitetshysterin — men nog är det hög tid att lära våra barn att tänka självständigt. Att ge dem den grundtryggheten som krävs för att inte alltid snegla på omgivningen innan man fattar ett beslut.


Men visst är det skillnad på att vagga sitt barn medan man stickar, och att läsa e-posten medan man låtsas lyssna till vad barnen säger, allt under det man lagar mat och städar. Eller att som en kvinna häromdagen gå in i min bil därför att hon ägnade sig åt sin mobil samtidigt som hon gick över gatan.







5 kommentarer:

  1. Mitt i prick, Margaretha!
    Här satte jag mig ner mitt i min "effektivitet" när jag gräver upp plantor ur landet och får läsa det som vi just hade talat om, Uffe och jag. Vi konstaterade att så många i vår omgivning är så uppskruvade på grund av alla förväntningar de har på sig själva på grund av andras förväntningar över hur man skall vara och inte vara. Hur frustrerande det kan vara att komma överens om en sak med någon som tycks lyssna och säga ja, så gör vi , bara för att senare uppleva att ingenting har noterats överlag....ett tydligt uppskruvat stressymtom. Det blir allt oftare man får uppleva sådant, precis som om det som går in genom ena örat går ut direkt genom det andra. Man orkar inte ta till sig. Vi lever i ett väldigt uppskruvat samhälle där effektiviteten prisas varje dag.
    Istället borde vi lära oss att varva ner och koncentrera oss på en sak i taget, skynda långsamt helt enkelt.

    Karin som tyckte att hon kunde lata sig en stund framför datorn...utan att känna stress

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Just det!
    Festina lente.

    Jag blir så ruskigt trött av högtrycksmänniskor - ännu tröttare än om jag själv skulle flänga runt.
    Ibland får jag lust att ruska om människor, säga åt dem att titta på mig och lyssna! Fast i regel (om det inte är viktigt), så går jag bara därifrån.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Håller med dig om att multitasking är ett förfärligt ord! Den senare delen är ju verkligen inte salongsfhähig på svenska...

    Jag har svårt att göra två saker samtidigt - att prata medan jag spelar t.ex. är helt omöjligt. Och att höra vad någon säger när jag läser är också svårt.

    Eftersom jag är lat av naturen är jag bara effektiv när jag är så illa tvungen - t.ex. att städa innan det kommer gäster.

    Ingrid som faktiskt både skrivit program, och presentationsanteckningar och dragit ut allsångsblad för vårt framträdande med Mina Vänner i morgon i Valdemarsviks församlingshem.

    SvaraRadera
  4. Det låter som "din" Gullan försökte köpa kärlek. Får mig att tänka på en av mors elever, en gosse på mellanstadiet, när jag var i sexårsåldern, han pysslade alltid om mig och gav mig presenter. Så småningom uppdagades att alla presenter var stulna! Tragiskt, jag undrar alltid hur det gick se'n...

    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Ingrid,
    Jag klarar inte ens av en sak i taget! Det här var rätt kommentar på fel plats!
    Margaretha
    som är otroligt
    imponerad av vad
    du klarat av i dag!

    SvaraRadera