onsdag 10 september 2025

om städning och matlagning

 


Risken med att försöka decimera innehållet i högar med intressanta artiklar och ”att-läsa-sen-papper”, är att det mesta är intressant — och ofta oslängbart. Ibland uppstår glada återupptäckter, som när jag hittade ett tunt litet recepthäfte, ett häfte jag fick för oändligt länge sedan. Jag har läst det, men inte provat något av recepten eftersom de inte sammanfaller med min smak och diet.

När jag läst den inledande meningen för ”Boiled partridge” ”Gut bird and remove crew immediately after killing”, inser jag att det inte är något för mig.
Inte heller ”Roasted rabbit with bacon”, ”Baked skunk”, ”Mallard Duck soup”, eller ”Bear fat pastry” får det att vattnas i munnen, och jag letar aktivt efter något som ska passa mig bättre.
”Moss berry relish” kanske är något för mig. Visserligen får jag ett antal olika förslag på vad det egentligen är för slags bär: european cranberry” säger Merriam-Webster, ” the small cranberry (Vaccinium oxycoccus) säger The Free Dictionary” medan ai försöker slå i mig att det är hjortron. Det finns många fler förslag på nätet men jag nöjer mig med att jag förmodligen kan använda lingon här på mina breddgrader. 
Läser vidare och fundera på om ”Acorn soup” skulle kunna vara något för mig. 


Jag gick genast ut till min ek för att förhandla om en skörd — det visar sig att i eken, som brukar vara översållad med ollon, hittade jag bara fyra ollon. Dessutom verkar metoden att framställa denna soppa, vara arbetsam:

”Make in the Fall when acorns are ripe. Grind the acorns between rocks. Fan the acorns with a fanning basket. The fine parts will stick to the basket. Put the fine meal in a wooden bin. Pour warm water over ut three or four times to take out the bitter taste. Put acorn meal and water in a cooking basket (made with roots). Drop in a very hot rock. Keep turning the rock with a wooden spoon. Sometimes inte rock will cook the soup.”

Den sortens mathållning kräver en framförhållning som jag inte tror mig om att besitta.


Det sägs att det ska ha varit gott om blåbär i år, inget jag märkt, och det är lika illa med lingon, äpplen och päron — och nu talar jag om mitt omedelbara närområde. Jag har fått äpplen av en granne, så jag vet att det finns träd som bär rikligt.

Rikligt förekommande är däremot ekollonet i litterära texter av varjehanda slag.
Frans G. Bengtsson har i sin essäsamling ”För nöjes skull” en essä som kort och gott heter ”En gammal ek”.


   


tisdag 9 september 2025

Jag ser rött

 Det är, som alltid, Robert som gett oss dagen tema: ”Rött omslag”


Upptäcker snart att röda bokryggar inte alltid betyder att bokens framsida är röd.


Men helröda böckerna räcker ändå, tack och lov, och blir över, till några trior — här blev jag tvungen att kolla vad trio heter pluralis.




Hugo Montgomery Cederhjelm tunna bok ”Dikter”, (hans enda bok) har funnits med i hela mitt liv, fast det var nog först i de sena tonåren jag upptäckte den. Då, när bara de vanliga uppslagsverken fanns att tillgå, hittade jag inga uppgifter om honom, bara några rader om ätten Montgomery-Cederhjelm, men dikterna fascinerande mig. Bortsett från gammalstavningen, kändes de enkla och lättbegripliga. Som den 10 verser långa dikten ”Om hundra år”, där han prickat in en hel del som stämmer, en del stämmer nästan, och annat inte alls:


Om hundra år har man varmt och godt,

 Med solglas eldar man gratis;”


”Då bråkar ingen med poesi,

Maskiner rim producera. ”


”Om hundra år ser man ingen rack , 

Ej åkarkampar i rader;”

(visst slags vanl. tämligen stor (ofta fyrsitsig) släde (med kuskbock); särsk. om sådan släde bestående av en slädkorg l. skrinda vilande på två efter varandra placerade kälkar.)


Du kan läsa hela dikten hos Litteraturbanken, så får du veta vad han trodde om krig och kungafamiljen, bland mycket annat. Men här en av verserna där förutsägelserna slagit in:


Om hundra år är det frun, som stör 

Det lugna ståndet, det äkta. 

Hon tär sin toddy och sin likör 

Och röker mörk Predilecta. 

Kastruller mannen ser om och fat, 

Får vagga barnen och laga mat 

Och undergifvet sig finna i 

Att fruns affärer klarera.


Nu med hela nätet i knäet: finns det mer att läsa om Hugos korta liv.

Ett liv som fascinerat mig — vad hade blivit av Hugo, om han inte råkar trilla utför ett stup blott 25 år gammal. Och hur väl kände han egentligen min morfarsfar, som han låg samtidigt med, i Uppsala, att boken har en dedikation från författaren betyder ju inte att de kände varandra väl.




rödare bok än mitt vällästa exemplar av”Berömda och glömda stockholmskvinnor”, av Lisbet Scheutz, går inte att skaka fram. (att det är Paulin Brunius som anas bakom texten, är svårt att se, det fick jag läsa mig till). 

Här kan jag få reda på mer om en del kvinnor jag inte känner till så mycket om, som ”Vackra dalkullan” som finns på Erik Wahlbergsons målning 


”Vackra Dalkullan (Daniel Ols Carin Ersdotter) säljer mjölk på Stortorget”, men också om Selma Lagerlöf och Ellen Key. 155 kvinnor finns med, så här finns naturligtvis en mängd kvinnor jag aldrig tidigare hört talas om. En bok som får mig att glömma tid och rum.




Sist en av Knut Warmlands många böcker om Gustaf Fröding.

”Gustaf Fröding — Mannen från månen”, en bok som ger en utmärkt och överskådlig bild av Gustaf.

Knut Wermland var en mångkunnig man som har skrivit både om Gustaf, andra värmländska författare och inte minst om devärmländska dialekterna. Föreningen Värmlandslitteratur har en utmärkt artikel om honom.



måndag 8 september 2025

Högläsning

 Vi skall ha några riktigt trevliga aftnar i prästgården med högläsning, så att farbror också får litet trevligt.

  ur ”Guldgågeln”

  av Ingeborg Vollquartz



 Friends, 1900-07 

Hanna Pauli

Vi uppmanas att i kväll ägna oss åt läsning — i synnerhet högläsning — vem som uppmanar oss, har gått mig förbi, men jag hörde det på radio. Då måste det väl vara sant.


Har man ingen annan än katten, att läsa högt för kan man annonsera efter läskompisar:



Ett utmärkt initiativ tycker jag, även om det inte är någon idé att svara på just den här annonsen som var införd i DN 1927. Jag hittade den i en av Erik Lindorms ”Bokfilmer


Gillar man inte Hamsun finns det ju en hel del andra författare att välja bland.


När jag i dag läser om högläsning på nätet, handlar det så gott som uteslutande om högläsning för barn — men inget sägs om att även vuxna kan ha glädje av kollektiv läsning — i synnerhet om man väljer texter som inbjuder till diskussion. 


För många år sedan hade vi högläsningskvällar då gästerna ombads ta med sig en bok de gillade för att läsa valda bitar ur. 


Glöm inte bort att dikter är perfekta för högläsning — moderna dikter blir ibland begripligare av att läsas högt.

Jag upptäckte en för mig okänd poet i går, som jag inte kan spåra på nätet: Bengt Ingemar Svensson. Hans dikter skulle förmodligen kämpa sig för kollektiva tolkningar.


Orkar inte
Vill inte
Orkar inte vilja
Vill inte orka
Orkar inte orka
Vill inte vilja
Orkar inte vilja orka
Vill inte vilja vilja
Orkar inte orka orka
Vill inte orka vilja
Orkar inte orka vilja
Jag kvävs
Jag kvävs
Hovmästare
Var ligger syrénbersån 
Eller hospitalet
Bengt Ingemar Svensson.

lördag 6 september 2025

en tankvärd mening

Johan Althoff har skrivit många läsvärda böcker om språket, och hur vi använder det — alla lika läsvärda.

Dagens mening har jag plockat ur ”Språkets värld”, där Robert Nyberg står för illustrationerna.



Förmågan att skapa nya tankar av gamla minnen ger vårt tänkande en enastående frihet.


Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.

fredag 5 september 2025

Surkål eller sötgröt?

 


Productions around the world: sauerkraut in Alsace.

 Chromolithography of 1933 in Joseph-Milliat Album


Af lifvets surkål har jag fått 

Min rikt beskärda del. 
Men strunt i det; ty-kort och 
godt-Det är mitt eget fel. 
Och fast ibland jag modet mist, 
När stormen röt som mest, 
Så har jag funnit dock till sist, 
Att hvad som sker, är bäst. 


När jag har dummat mig och gått 
Uppå förbjuden mark, 
Har ödet strax-af vänskap 
blott-Gett mig en vänlig spark 
Samt ropat barskt: “Skomakare, 
Håll du dig till din läst!” 
Och jag har lydt och har fått se, 
Att hvad som sker, är bäst. 


Bjuder livet dig mer surkål än sötgröt? Då kan den här dikten kanske övertyga dig om att livet trots allt är en trevlig inrättning — om du inte hör till dem som förargad dig över förnöjsamma medmänniskor.

Hur jag ramlade över den här dikten har jag ingen aning om. Den är skriven av en herre vid namn W. Eloheimo, född i Finland, men utvandrad till USA.  

Hela dikten “HVAD HELST, SOM SKER, ÄR BÄST.”,(8 verser),hittar du hos projekt Runeberg.



onsdag 3 september 2025

Bref

måste skrifvas i det naturliga umgängesspråket, och vara fria från sökta och konstlade uttryck, samt långa och invecklade meningar


 Karl Friedrich von Rumohr, 1785-1843, 1823-1827 

Du kunn fôll

hör å däj nôn gång

Du skull fôll

kunn skrive

nôra raer 


Å du behövver int

tänk på

att dä ska vare

så fint skreva 

å så väldit 


Du kan bare skrive

att du tänker

på mej


Dä räcker

   Stig Berg






tisdag 2 september 2025

A, är dagens bokstav


som författarens för- eller efternamn ska börja på.
För så har Robert sagt.

 Reading
 Pablo Picasso

When friends grow cold, and the converse of intimates languishes into vapid civility and commonplace, books only continue the unaltered countenance of happier days, and cheer us with that true friendship which never deceived hope nor deserted sorrow.

               Washington Irving.


Vägen genom A, ill. Birger Lundquist 


”Vägen genom A” är väl en passande boktitel att inleda veckans tisdagstrio med — i synnerhet som författarens förnamn börjar på A.

Jag är full av beundran inför denne begåvade man som är så mycket mer än lättviktig dagsvers.

En baddare på engelska var han också — skrev ofta en vers både på svenska och engelska, som den här som han skrev efter ett möte med en dam han känt i sin ungdom:

Jag mötte en omfångsrik gammal bekant,

en flicka som aldrig blev min.

Hon påminde mig om min ungdom

men inte om sin.


I den engelska samlingen Rhymes två blev det två verser:


Alas! I happened to behold 

the sweet love of my youth.

I found her silly, plump and oks

byt did not speak the truth.


Most melancholic have I been

forever after that.

She must have seen, she must have seen

that I am old and fat.


Litteraturbanken har tyvärr bara en bok av Henrikson, ”Verskonstens ABC: en poetisk uppslagsbok”, men är du inte road av vers finns mycket annat att läsa av honom — läs allt du kommer över!

Till exempel ”Vägen genom A”, om vilken Wikipedia säger:

Två bokmalar, Justus och Filibert, bestämmer sig för att tugga sig igenom det första bandet i ett konversationslexikon. Bandet innehåller nästan hela bokstaven A, Aachen till och med Astronomi. När de väl tuggat sig igenom pärmen får de uppleva alla möjliga äventyr, bland annat hamnar de i Assyrien träffar på Arkimedes och hamnar i aritmetikens värld.

Jag tror jag var tio år när jag fick den, och läste den flera gånger eftersom jag tyckte så mycket om den.



Erik Asklund (ja, han som var gift med Lis Asklund) hör man inte talas om så ofta nu för tiden, vilket är synd. 


Många av hans romaner utspelar sig i Stockholm, och han har ofta jämförts med Strindberg och Söderberg.

”Med böcker och vänner” är ”Brokigt sällskaps” undertiteln — vilket säger precis vad den handlar om.

Allaa nitton essäer har litterära temata — här finns Strindbergs Stockholm, en hel dags bokvandring på Charing Cross Road och porträtt av hans författarvänner.



Jag hade lite besvär med att bestämma mig för min tredje bok — valde slutligen en bok, enbart på den meriten att jag aldrig hört talas om författaren, vilket inte heller någon annan verkar att ha gjort.

Men när jag läst halva boken och inte mycket hänt, då tröttnade jag. Detta trots att jag gillar långsamma och näst intill händelselösa böcker. Men med en ädel, mjäkig och en smula korkad huvudperson hade jag fått nog och valde en bok som inte ens fanns med på min ursprungliga lista: ”Lille  prinsen” av Antoine de Saint-Exupéry. 


En barnbok, ja, en filosofisk barnbok — men en bok som älskas av många vuxna.