måndag 3 februari 2025

Man frågar sig

An Unexpected Question, 1922 John Seymour Lucas


Ett lustigt sammanträffande är att jag på sistone intresserat mig för olika frågeställningar. Det började med att jag upptäckte att ordet kvestion finns i svenskan. 

(jfr t. quästion, eng. o. fr. question; ytterst av lat. quæstio (gen. -ōnis), vbalsbst. till quærere, söka (få veta ngt), fråga. — Jfr KVESTIONERA, KVESTOR)

Och bäst som jag sitter där med frågetecken upp över öronen, så presenterar frågerskan Klimakteriehäxan sin senaste måndagsunderhållning.


Detta verbala fynd ledde till att jag plötsligt insåg hur ofta en bok har en fråga i titeln.

Som i ”Samlade skrifter 11. Essäer och journalistik (1983)”, där Stig Dagerman har med essäen: ”Varför mörda basfiolen?



Där är intet question om mindre .. än att illuminera hela Stockholm genom min närvaro. Så skrev Kellgren 1776


Snacka om gott självförtroende!

Men jag kan tänka mig att det inte var så allvarligt menat.

Tackar som frågar

 Frågarinnan Klimakteriehäxan har tagit upp sitt måndagsfrågande, nu med en liten annan vinkel — men lika roligt som tidigare.

Det var noga med genus förr i världen — både frågerska och frågarinna användes.


To Decide the Question  
John George Brown

Varför 

är alla dukar hos mig släta? 


Därför   

att jag inte kan tänka mig att lägga en ostruken duk på bordet — och jag har ingenting emot att stryka.

Men med tanke på hur enormt många dukar jag har, är det synd och skam att jag inte använder dem oftare.

 

Varför 

manglar jag aldrig mina lakan? 


Men det gör jag ju!

 

Varför 

har jag köpt en robotdammsugare? 


Nej, det har jag inte gjort. Jag misstänker att jag skulle tycka att det var lika besvärligt att sparka igång en sådan, som jag tycker det är att ta fram den gamla hederliga dammsugaren



Varför 

har jag så många tavlor på väggarna? 

Därför

 att jag varit för oföretagsam för att göra något åt saken — fast i sanningens namn har jag ställt undan rätt många.


Varför

 får inga fler böcker plats i våra hyllor? 

Därför 

att jag är fäst vid dem — och ofta konsulterar dem.

lördag 1 februari 2025

meningsfull fred

 

Carl Fredrik Reuterswärds skulptur Non-Violence.

I ett inlägg med titeln: ”Per Anders Fogelström och kampen för fred”, skriver Ulf Bagge på sin blogg:


”Martin Luther King kunde vi hylla på bekvämt avstånd, men hade han varit verksam i Sverige, skriver Fogelström, hade han kanske fängslats som totalvägrare och kastats i fängelse som en farlig uppviglare.”


Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.



torsdag 30 januari 2025

Recept mot januari:

 och ytterligare några månader


Peasant Woman Peeling Potatoes

 Recept mot januari:
Tag ett par potatisar
av dem som du tog upp
en lördagseftermiddag
i augusti
Riv dem grovt
Bred dem tunt
i pannan
grädda  svag eld
tills du får en gyllengul
lätt frasig råraka
Strö kummin över
av den vilda
som du fann vid gamla vägen
Servera med en matsked
rörda lingon
plockade  väg från badet
Ät
med en färsk förnimmelse
av solstek  sjösvala ryggen
av humledunder
gulsparvsvisshet:
allt-kom-mer-till-baks-i-
gen

           Ingrid Sjöstrand

onsdag 29 januari 2025

från det ena till

KAJA


är dagens ord, och jag får lära mig ”att kajor enl. uppgift lätt kunna berusas (medelst i brännvin doppat bröd o. d.) o. då få en mycket vacklande gång”

och så har uttrycket ”fyll-kaja uppstått.

Och Bellman diktade:

”Skådom här en Bacchi kaja, 

Som i Sodoms portar står.”


Från kaja är steget inte långt till kajenn — i alla fall inte i ordboken — vilket får mig att minnas hur min väninna Jaana, berättade att hon, många år tidigare, lärt sig äta svamp hemma hos mig.

Hon tyckte rysligt illa om svamp, men just den här dagen när en handfull scouter träffades, hjälpte hon till i köket.

Vi skulle ha varma mackor med svampstuvning, så jag bad Jaana smaka av stuvningen. Eftersom cayennepeppar är starkt hade jag varit återhållsam med den varan — men det tar ju en liten stund innan hettan mår fram till smaklökarna, så hon sa bara: ”för mesigt”, och jag tillsatte mer peppar, hon tyckte fortfarande att det behövdes mer, och jag ökade dosen tills hon plötsligt började vifta med armarna och skrek STOPP!

Det blev en stark stuvning, men alla de väluppfostrade flickorna sa att det var gott, om än lite starkt.

Men nu flera år efteråt berättade Jaana att det var tack vare att pepparen  maskerade svampsmaken, som hon lärde sig att äta svamp.



Därifrån är ju inte tanken på Thackerays ”Vanity Fair” inte långt. Minns ni i tredje kapitlet när Becky Sharp träffar Joseph Sedley för första gången? Vid middagen bjuds på indisk curry, ordentligt kryddad med cayennepeppar:

”Give Miss Sharp some curry, my dear," said Mr. Sedley, laughing.

Rebecca had never tasted the dish before.

"Do you find it as good as everything else from India?" said Mr. Sedley.

"Oh, excellent!" said Rebecca, who was suffering tortures with the cayenne pepper.”


Och jag påminns om hur rolig boken är, kanske dags för en omläsning? 



Dessutom fick jag lära mig hur ett kajeputträd ser ut