barn, bara barn

  “It is easier to build strong children than to repair broken men.” 

                         Frederick Douglass

Child Reading

Edgar Farasyn

 Having children makes you no more a parent than having a piano makes you a pianist.” 

                               Michael Levine



 ur ”Poetry for children”

av Charles Lamb

med illustrationer av Winifred Green British

Oj, så inspirerande det här var — om än överväldigande — nu är det är dags att sortera alla anteckningar, digitala såväl som handskrivna, ställa tillbaka alla böcker jag dragit fram och rensa bort de digitala länkar — de som förmodligen gör att datorn nu tänker ännu långsammare än jag. Och sluta vela och välja mina tre böcker.
Inte lätt, det finns ju böcker för barn, av barn, och om barn, funderade på att ta en ur varje grupp — men så blev det inte. Blir det någonsin som man tänkt sig.

Svensk idyll i kubik får man sig till livs om man läser Astrid Lindgrens böcker om Bullerbybarnen.

Let children read whatever they want and then talk about it with them. If parents and kids can talk together, we won't have as much censorship because we won't have as much fear.” 

                           Judy Blume

Dickens var en produktiv, & mångordig herre, som kräver en del tålamod — både för alla ordens skull, men också för att han kunde vara lite väl sentimental — men att sno ihop intressanta historier var han bra på. Barn fanns det i de flesta av hans böcker. 

Vill du få några lästips så kan ”Dickens Children: Ten Drawings” vara ett bra ställe att se efter om du tror att någon av hans böcker skulle passa dig.

Det fanns många skickliga kvinnliga  illustratörer kring det förra sekelskiftet. Det var ett yrke som ansågs passande för kvinnor — dessutom ett yrke som det gick att försörja sig på. Jessie Willcox Smith, var en av dessa kvinnor som blev mycket populär vid den tiden.

TINY TIM AND BOB CRATCHIT
ON CHRISTMAS DAY

"A Christmas Carol," Stave Three

 In came little Bob, the father, with at least three feet of comforter exclusive of the fringe, hanging down before him; and his threadbare clothes darned up and brushed, to look seasonable; and Tiny Tim upon his shoulder.

En av Dickens mest kända berättelser är ”En julsaga” (”A Christmas Carol”), får vi får stifta bekantskap med Tiny Tim.

LITTLE NELL AND HER GRANDFATHER
AT MRS. JARLEY'S

"The Old Curiosity Shop," Chapter XXVI

"Set 'em out near the hind wheels, child, that's the best place"—said their friend, superintending the arrangements from above. "Now hand up the teapot for a little more hot water, and a pinch of fresh tea, and then both of you eat and drink as much as you can, and don't spare anything; that's all I ask of you."

I ”The Old Curiosity Shop”(”Den gamla antikvitetshandeln”) är det Little Nell som är huvudperson.

 

Fredrike är en trulig tonårstjej, mittemellan barn och vuxen. I den här boken som utspelar sig på ett sommarlov, börjar hon så smått få fotfäste och lär sig att navigera i livet.

I motsats till ”Pella” som Anna Lisa Wärnlöf (Claque) skrivit om tidigare har Fredrike med sina snabba humörsvängningar  en mörkare syn på livet än Pella.

ur ”A Gallery of Children” 

av A. A. Milne 

med illustrationer av H. Willebeek le Mair

Det är Robert som ger oss våra veckliga temata.

fotoveckan #32

I aftonlampans sken, 1925

Stefan Johansson

”Nu är den stolta vår utsprungen,

den vår de svaga kalla höst.”

Nu har den tiden kommit då det är dags att tända lampan, för att kunna läsa på kvällen.

Jag förundras över växter som vägrar att ge upp. Det knoppas i hallonsnåren, och smultronen tror uppenbarligen på en snar sommar.

Sån skulle man vara.

Ingen frost än så länge, men bra nära. Men vad bryr sig gullriset om hur snart vintern är över oss — den blommar på så länge den kan. 

Jag försöker att bete mig som gullriset, struntar för ögonblicket i byråkratin som obevekligt gör sitt bästa för att nöta ned allt i dess väg. Regler är regler säger säger tjänstemännen — jag tänker att det måste kännas bra för dem som kan krypa bakom reglerna. 

Regelsjukan får mig att tänka på L. R. Blomstedts dikt ”Paradiset”

”Inga skatter lade 
Folk på sträckbänk der. 
Man ej heller hade 
Grannlåtsmilitär. 
Intet hof att mätta,
Ej byråkrati,
Och, i följd af detta, 
Intet tiggeri.”

Jag är inte säker på att så värst många delar min förtjusning över långa skådedikter, utan ger bara ett smakprov här. Den som vill läsa alla versern får vända sig till Litteraturbanken. 

Höstasterns färg är omöjlig att fånga — jag vet inte hur många bilder jag offrar i jakten på den rätta färgen. På den tiden då jag använde ”riktiga kameror” provade jag med olika sorters film, men kom aldrig riktigt nära.

För 43 år sedan smugglade jag med mig fyra rödlönnsplantor hem, från New England, i handbagaget. Nu när jag ser de stora träden är det svårt att förstå att de alla rymdes i väskan under sätet.

Snart är de så gamla och stora att jag skulle kunna tappa dem på sav och koka min egen lönnsirap.

HÖSTSÄDET

Odlaren strör i mörka mullen
fröets sådd för kommande skörd.
Däröver vandra höstens skurar,
däröver bäddas vintrens snö.
Han gör som jag: begraver sitt hopp.
Han tror som jag på sol och vår.
0000Erik Gustaf Geijer

Det ser ut som Åkes kommentarsbås är redo att släppa in mig, så jag skyndar mig dit nu — för det är han som ligger bakom idén att presentera den gångna veckan i bild.

min lördagsmening

Always be a poet, even in prose.” 

                Charles Baudelaire

Lady reading poetry, 1906 

Ishibashi Kazunor

Hade det inte stått på Tuija Nieminen Kristofferssons bok ”Björnboken”, att det är en diktsamling, så skulle jag ha kallar det för en samling korta och tänkvärda prosatexter. 

Egentligen tycker jag att de är oväsentligt vad de kallas — för mig räcker det att boken är läsvärd.

 Så bra att jag hade svårt att bestämma mig för vilken av de dikter jag stannat upp inför, skulle komma med i dagens inlägg.

Trötthet är att spänna sina öron till det yttersta varje dag, mellan robotarnas monotoni uppfatta det sydsvenska ske-ljudet: ”skicka fortare, skynda dig, skärp dig!”

Det är Robert som uppmanar oss att berätta vilken mening som fått oss att tänka till på sistone.

på min anslagstavla

På min anslagstavla finns allt från viktiga namn & telefonnummer, som jag inte får glömma, till skämtteckningar och diverse obskyra klipp, som jag inte ens vet varifrån de kommer — eller ens varför de sparats.

Ett klipp, som förmodligen klippts innan jag kommit till världen, och som jag inte vet varifrån det kommer, låg som bokmärke i en ärvd bok — vilken minns jag inte längre. Det var långt före datorernas intåg som jag upptäckte det, och förmodligen läste texten. En text som förlorat sin början i det nedre vänstra hörnet.

Jag passerar tavlan många gånger varje dag, men först nyligen slog det mig att jag borde läsa texten igen för att se om jag kan utröna dess ursprung:

En aning av våren

.. är väl den här söta 

… ngen från De Pinna,

…. luftigaste rökgrått

……nstrat med små vita

……olen är rikt klockad

……. längd, c:a 30 cm

        Den åtsittande lilla

jackan med kort skört har halvlånga ärmar, skurna i ett med livet, som knäpps med ganska stora runda gråskimrande pärlor.

Mycket lämplig även för ute bruk när det inte är så kallt längre.

Så värst mycket klokare blev jag inte, men en utflykt på nätet lärde mig att det välrenommerade modehuset De Pinna var beläget i New York City.

Bilden får sitta kvar, jag tycker fortfarande att dräkten är snygg, även om den inte är något för mig.

En bild som får mig att tänka på Paul Gallico (ja, han som bland mycket annat skrev ”skrev ”The Snow Goose” och ”Jennie”), och hans charmiga bok om Mrs Harris, städerskan som så hett önskar sig en klänning från Dior: ”Flowers for Mrs Harris”

Time for a little something

  

 

Nobody can teach you how to make the perfect cup of tea. It just happens over time. 

Wearing cashmere helps, of course".

                           Jill Dupleix        

Det här var sannerligen inte lätt — jag har en känsla av att författare är hängivna ”fikare”. I synnerhet de som skriver för barn. En väninna sa en gång om barnen i Enid Blyton böcker: ”de äter och äter, men går aldrig på toaletten”. 

”Fru Berg smålog och klappade henne . — Nu ska jag koka choklad åt er, och så springer Kristen efter färska bullar och se’n är ni nog så snälla och går bort till apotekarfrun med den här klänningen, som jag har sytt färdig i rappet. Det följde alltid en sådan känsla av lugn och trygghet med fru Berg. Stillsam, liten och blek gick hon omkring och pysslade och ordnade med allt, utan fjäsk och brådska. Det blev ett riktigt trevlig litet mellanmål, och Elin drack med stor aptit chokladen och åt bullarna till, hungrig som hon var. Därefter gingo Elin och Kristen utför backen.”

       ur ”Klasskamraterna”

       av Kathrine Lie

Nalle Puh var en hängiven fikare — han höll noga reda på sina honungsburkar, och såg till att hans blodsocker höll sig på en jämn (hög) nivå.

                                    

Eeyore frisked about the forest, waving his tail so happily that Winnie-the-Pooh came over all funny, and had to hurry home for a little snack of something to sustain him. And, wiping his mouth half an hour afterwards, he sang to himself proudly:

Who found the Tail?

  "I," said Pooh,

"At a quarter to two

  (Only it was quarter to eleven really),

I found the Tail!"

Fika, risp, mellanmål — jag har insett att det finns en hel del synonymer till den lilla trevliga måltiden som man kan klämma in i livet praktiskt taget när som helst. 

Eftersom te är det enda jag dricker så betraktar jag dagens tema som ett te-tema.

Det finns gott om böcker om både te och kaffe — ofta tjusiga böcker som nog ofta blir liggandes sedan man bläddrar igenom dem.

 

 

En av böckerna som inte blivit liggandes här är ”A Proper Tea” av Joanna Isles.

Nuförtiden plockar jag fram den för de ljuvliga illustrationerna, mer än för recepten.

Jag 

”The Alpine Path,

The Story of my Carreras”

Lucy Maud Montgomery såg till att de personer hon befolkade sina personer med hade tillgång till fika — och många gånger fick vi vara med i köket när godsakerna kom till.

Du kan välja vilken bok, eller novell av henne, som helst, så nog fikar man — eller bakar. I en av berättelserna kan vi läsa om den gången hon bjöd på en kaka som innehöll liniment. En historia som hämtats från hennes eget liv.

På nätet hittar du massvis med böcker om hur man bjuder på såväl

enkelt fika, som tjusigare varianter med brutna servetter, och hur du går till väga om du vill öppna en tesalong. Något som jag har en känsla av var betydligt enklare när man varken behövde  befara besök av skatte- eller hälsovårdsmyndigheter. Men hur man tillredde sitt te på huvudstadsvis har jag inte lyckats lista ut:

”Samtalet afbröts af prostinnan, som bad ungdomen på mellanmål. Detta bestod i thé, som var anrättadt ”på hufvudstads vis” allt för att hedra eller surprenera Otto.”

    ur ”Granriskojan”

    av Axel Gabriel Ingelius

Däremot kan du få reda på hur din framtid kommer att gestalta sig om du lär dig att spå i tebladen. Det skrev jag om för några år sedan.

Det har varit en stökig vecka, jag har skrivit några ord när jag kommit åt, och är inte ens säker på att jag fått med tre böcker av den uppsjö av fikarelaterade böcker som finns.  

Det är Robert som ger oss våra veckliga temata.