varför

undrar klimakteriehäxan — som nu tar en paus av, obestämd längd, i sitt frågande.

Gyldenstern: Hwad skola wi säga, min prins? 

Hamlet: Hwad som helst, bara det är swar på tal. 

 

 Ironing

Robert Spencer 

Varför har jag sagt till mig själv att jag för sista gången köpt kläder som måste strykas?

I motsats till dig har jag inget emot att stryka, och så gott som alla mina kläder måste strykas.

Varför har jag köpt min sista bikini? 

Någon bikini har jag aldrig haft, och jag har inga planer på att köpa min första 

Varför blir detta den sista selfien (åtminstone i den här omgången)?

Här har jag ju inget att sätta emot — det blir ju den sista för alla som följt dig på den här färden.

Men jag tycker du gör helt rätt, när idéerna tryter och kreativiteten gått i ide, behöver man en paus. Tids nog komme lusten igen.

Varför kommer jag att sakna mina Varför? Därför!-inlägg? 

Därför att det har varit roligt!

Varför tror jag att någon annan i bloggargänget kommer att lansera något nytt för måndagar framöver? 

Här tror jag ingenting — och jag delar inte Hamlets syn på saken.

Just because

Camille Contini

Hinna, hann, hunnit

  

Han hann inte han, 

han var ju en man — 

men hon var ju en kvinna 

och måste ju vinna

En kväll för lite sedan, grunnade jag över varför jag inte ens hunnit med hälften av vad jag tänkt. Så för att slippa göra något, började jag med att titta på ordet hinna.

Den första upptäckten som jag då gjorde, var att många unga(?) inte har en aning om vad hann betyder. Många har googlat på ordet och frågat varför man inte byter ut det mot kunde (sic).

Härnäst kom jag att tänka på att edet inte finns ett bra ord för hinna på engelska. För säkerhets skull, rådfrågade jag både deepL och googel genom att be dem översätta en svensk mening:

jag hinner inte göra det i dag, och inte hann jag med bussen heller.

Har du inte hunnit göra det, så får det vara.

och fick samma svar från dem båda:

I don't have time to do it today, and I didn't catch the bus either.

If you haven't had time to do it, so be it.

 

Kommer att tänka på att tyskan inte heller har något bra ord för hinna:

Ich habe heute keine Zeit dafür und hatte auch keine Zeit, den Bus zu nehmen.

Wenn Sie keine Zeit dazu hatten, ist das in Ordnung.

Men jag inser snart att också på svenska använder  — eller snarare, har använt — ordet i numer mindre vanliga sammanhang. Som när J. L. Runeberg skrev: ”vad hinner klockan?”

Och fru Lenngren, med många andra, använde hinna, i betydelsen räcka till:

Den, som om hushåll skal bestyra, 

     Lär veta bäst hvad det går til, 

Sen alla varor bli så dyra, 

     Tolf Plåtar för en tunna sill. 

Hur skal då pengar nånsin hinna, 

Då man sin nästa så kan skinna? 

     Det packet borde slås på pligt: 

Jag vil dock ej på priset tala; 

Men då man skal så väl betala, 

     Bör varan ha sin rätta vigt. 

en mening i ett brev

Рoet's heart  2014 

yegor hodeev

För ögonblicket ägnar jag mig åt att läsa Esaias Tegnérs brev till sina diktarkollegor. Så här nästan 200 år efteråt är det fascinerande att läsa dessa, många gånger, mycket personliga brev som behandlar det mesta i deras vardag. Som vem man ska rösta in i Svenska Akademien, hur man ska ställa sig till översättningar av sina arbeten och så hälsan. I ett brev till Frans Michael Franzén, säger han ”insjuknade jag i Influenzan och ådrog mig sedermera ett recidif genom förkylning”, och fortsätter med att tala om hur eländig han känner sig:

”Men att jag känner hur en sådan harm utmerglar mitt sinne och upplöser det i grubbel, att jag förnimmer ett slags skörbjugg i själen, en apathie, en overksamhet, en leda till lifvet och hvad jag deri skattade högst.”

Vårsyn

 

April, Dalton Piercy, Hartlepool 

John William Howey (1873 – 1938)

Vårsyn.

Lik en vederkvickande dagg

sänker du dig ned i min själ,

vårsyn, ljussyn,

tröstande, pånyttfödande.

Och jag ser en aprilmorgons himmel

öppna sig öfver mig

som ett sammetmörkblått

och nymorgnadt öga.

Ännu ligger väl

i dälders och sänkors stråk den bleka vinterskuggan,

krypande rädd utefter marken,

krympande sig i förfäran

inför allt det segerjublande

hvitgyllne ljuset.

Och jag ser en dufva komma flygande

sakta öfver de glesa liderna.

Guld och blått är hennes färg. —

Gulddufva ...

      Vilhelm Ekelund

Göteborg

 

talar vi om i dagens tisdagstrion — hos Robert kan du läsa om trion.

 Lukeva poika, 1933

Vilho Lampi

Regnets plask emot fönsterrutan

Regnets plask emot fönsterrutan,

dagarnas gå i oändlighet,

havregrynsgröt i gråa mornar

spring i spårvagn och omnibus —

sången om livet.

Gå på de stenlagda gatorna,

sluka de hungriga blickarna,

uppfostrat knyta dem hårt i händerna,

rader av liv i elektriskt ljus —

sången om livet.

Höra hur hjärtat ropar i nöd,

nej, bara båtar som ropar i hamnen,

lossas och lastas, kommer och far,

någonstans, överallt, ingenstans —

sången om livet.

  av Ebba Lindqvist

  ur Göteborgspoesi 

Göteborg. Nytt sällskapsspel

Till detta nya sällskapsspel finns inga spelregler — men det förefaller som en tärning och några spelpjäser är allt som behövs, förutom spelare.

Spelplanen går att förstora, för den som är sugen på att ta en tur i Göteborg.

”Det ligger ingen överdrift i påståendet att de år som sedan följden Göteborg var de ljusaste och gladaste i hela mitt liv.”

Så skriver Berta Wilhelmson i sin bok ”Mitt liv i miniatyr”. Där 

får vi ta del av hennes liv med konstnären Carl Wilhelmson.

Carl och Berta bodde periodvis i Göteborg där många av deras konstnärsvänner höll hus — och Carl förestod konstskolan Valand.

Berta var även hon en välutbildad teckningslärare och konstnär — särskilt utbildad som miniatyrmålare.

Hon kom att arbeta som teckningslärare — konstnärers inkomster är ju inte alltid förutsägbara — innan barnen kom. 

Mycket tid för sitt eget konstnärliga arbete, blev det sällan, det framgår av hennes bok att hon fann det svårt att få tid till sin målning och sitt pianospel. Detta trots att Carl inte gjorde någon skillnad på kvinnor och män.

En bok om Göteborg fick Kristian Wedel i uppdrag att skriva:

”en handbok om Göteborgs sevärdheter i fickformat, lite Paddan, lite Slottsskogen, lite Liseberg, några vitsar och spårvägens linjenätskarta. Mjuk pärm. Blå och fin med Poseidon på omslaget. Inga konstigheter.”

Om tillkomsten av den boken kåserar han i ”Det stora flygelskjutningen i Shropshire”

   

På

Visserligen föddes Elfrida Andrée i Visby, där hon också växte upp, men hon kom att bo i Göteborg, i många år, sedan hon fått tjänsten som organist i domkyrkan.

Om denna kvinna, som inte bara var den första kvinnan i Sverige att avlägga organistexamen, hon blev också Sveriges första kvinnliga telegrafist.

I hela sitt långa liv kämpade hon för kvinnors  rättigheter att utbilda sig, och kunna själv försörja sig.

Om denna intressanta kvinna handlar Eva Öhrströms biografi ”Elfrida Andree, ett levnadsöde.