kostymerad tjomme

 

KLÄDFRÅGAN

Lapp på lapp på lapp 
hade mina trasiga böxer 
då jag gick i andra folk. 
Men jag fick en kostym 
på våren av landsfiskalen,
som inte bar svärdet förgäves . 
Han hade en doter som gick 
i samma klass, Margareta,
med ett hjärta av gull 
och en liten råttsvans på ryggen.
Så fick jag i fjol ett par byxor, 
ylle, modell Knickerbocker.
— Hej godsägarn, sa en tjomme 
på Mästersamuelsgatan. 

ur ”Kistebrev”
av Emil Hagström 


Det händer ofta att jag tar ord för givna, gamla ord, nya ord och så en del slang.
Tjomme har jag, utan att tänka efter, trott vara slang. Men så upptäcker jag att det  funnits i svenskan åtminstone sedan på 1860-talet (även om jag inte hittar några exempel äldre än 100 år).
NE säger att det är en försvenskning av engelskans chum, och förmodligen en förkortning av chamber fellow.

Chum i sin tur är knappast ett ord man använder sig av längre.

Tulpaninspiration

Tulips and Peploes 

Janetta A. Bruce 

Sweet scents red tulips 
Red tulips bring such happiness 
Our hearts are full of pleasure.  
            Natasa Tocuc

Slog, som vanligt, på (med betoning  på, på) radion, innan jag ens lyckats bända upp ögonlocken, och fick höra att det är tulpanens dag i dag.
Så försvann den förmiddagen. 
För några år sedan hade jag ett tulpantema här, så jag visste att det finns gott om tulpaner på nätet — men jag visste inte att det finns så otroligt mycket skrivet om tulpaner. Det finns en uppsjö av tulpandikter, minst lika många noveller och annat tulpanrelaterat skönlitterärt. För att inte tala om all slags konst med tulpaner av olika snitt.

1835 skrev H. C. Andersen berättelsen om Tummelisa — med en något annorlunda syn på det här med blommor och bin.
Det var en gång en hustru, som så gärna ville ha sig ett litet barn, men hon visste inte alls, varifrån hon skulle få ett;  så gick hon till en gammal häxa och sade till henne:» 
 Jag skulle så innerligt gärna vilja ha ett litet barn; vill du inte säga mig, varifrån jag skall få ett?» 
 »Jo, det skall nog gå för sig», sade häxan. »Där har du ett korn,  det är alls inte av det slag, som växer på bondens åker eller som hönsen få att äta; lägg det i en blomkruka, så skall du få se någonting.» 
 »Tack skall du ha!» sade hustrun och gav häxan en tjugufemöring, gick därpå hem och satte kornet, och strax växte en stor, vacker blomma upp; den såg alldeles ut som en tulpan, men bladen slöto sig tätt tillhopa , som om den ännu stått i knopp. 
 »Det var en vacker blomma!» sade hustrun och kysste den på de röda och gula bladen; men just som hon kysste den, gav blomman till en stark knall och öppnade sig. Det var en verklig tulpan, det kunde man se; men mitt inne i blomman, på den gröna stolen, satt en liten, liten flicka, så fin och täck; hon var icke mer än en tum lång, och därför kallades hon Tummelisa.

Elsa Beskow

knut

Scarecrow and Two Hares

Denham Jordan

 Knutsdagen år 1868 på Ulriksberg. 

Nu är julen slutad med kalas och ståt, 

De fick följas åt.

Kära vänner gråt; 

På hvart kafferep man gjort en säker knut, Ölet, grisarne — ja allt är slut.

Derför vi kommit att vefva 

Slutmelodien på vårt positiv,

Derför pass på nu att lefva,

Än fins en gnista af muntert lif. 

Snart får man sig mer ej öfverlasta, 

Man får basta 

Nu med fasta;

Killeleken kommer på en dammig hylla,

Klädd i saknadens svarta tyll.

Nu får man spara på fracken, 

Hänga den stackarn på rostig spik,

Sucka man får efter knacken,

Snart kan magistern ej mer bli rik.

Snart man alla toddyglasen sätter in 

I ett skåp på vind,

Och en säker grind 

Sättes sen med hänglås för vinkällaren — Stackars hvarje Bacchi vän.

Snart får man suga på tassen,

Drömma om tutingar och brylå,

Ej mer skära pipor i vassen,

På kaffet man kan ej en cognak få.

Dock är det ej värdt att gå och sörja 

För så’n smörja,

Vi ska’ börja 

Nu att utfundera andra nöjen, 

Som kan skänka löjen.

Ej är det värdt att sig pläga 

Blott med att sakna de flydda dar, 

Nej! Fröken Gyllenboga 

Och preferensen vi än ha övar. 

Nu vi kommit hit att musicera, 

Inkassera, 

Gratulera, 

Ty jag tror, om orätt ej jag minnes, 

Att en Knut här finnes.

Honom båd’ jag och kamraten 

Önska god helsa och frisk aptit, 

Må han snart bli potentaten,

Som Rotschild ej sviker i minsta bit.

Må förvaltaren fortuna muta 

Med valuta 

Och ej pruta, 

Må han sedan hissa Morafanan 

Uppå kägelbanan. 

Må vi få samlas som gäster 

Både från söder och norrifrån 

Uppå små trefliga fester 

Och dricka små tutingar i bersån . 

Nu så har jag sjungit ut min visa, 

Må ni prisa,

Köp min visa. 

Till patron Sundin nu vägen bärer,

 Der ska’ vi ge concerter.

Nu ska’ vi vefva och hurra, 

Hurra för julen i lustigt fläng.

Snart få ej torndyflar surra,

Slutad är balen, sjung-dudeli-däng . 

                 richard bergsten

(om vilken jag inte hittar några uppgifter)

Det är ont om knutgubbar på nätet — både i text och bild — kanske inte så underligt eftersom traditionen bara fortlever på några få platser. 

Jag har skrivit om denna tradition några gånger, och då använt de få bilder som jag hittade. Gubbarna tillverkades ofta på samma vis som fågelskrämmor, varför en sådan får illustrera dagens inlägg.

”Sucka man får efter knacken,”

står det i andra versen, det får mig att tänka på en episod som tilldrog sig på 30-talet i sista ring i Karlstads läroverk.

Klassen läste högt från en engelsk text när ordet bowler dök upp — den läsande gossen hade ingen aning om vad det var, trots att den unge läraren gjorde sitt bästa att förklara, på engelska vad ordet betydde. Till slut gav han upp och sa på klingande värmländska ”en tocken där knock”. (Att stava på värmländska är inte helt enkelt).

Russel Sage

William Nicholson

påtårspekoral

 

Woman Grinding Coffee, 1881

Vincent van Gogh 

Fastnar hos Dan Korn, hans ”Västgötaböcker. En resonerande bibliografi över västgötalitteraturen” bjuder på mycken intressant och rolig läsning — inte minst kapitlet med pekoral:

 

En av den svenska pekorallitteraturens förgrundsgestalter var folkskolläraren August Olsson i Hova. 

Hans lilla sköra diktsamling "Naturrim” 

besjunger skilda ämnen, som en ny sommarvilla vid Skagerns strand, ett kafferep i Hova prästgård.

Kaffedrickande är ett stående inslag i många pekoral, men August Olssons dikt "Kaffetåren” överträffar det mesta i genren :

O kaffetår du ädla dryck,

För gamla som för unga!

Det är behof, det är ej nyck, 

Som för dig till vår tunga.

 Hvad vore lifvet utan dig? 

En tung, odräglig börda,

Tag mot, tag mot, tag mot och nig!

Vi gratis, gratis skörda.

På Java, på Borneo du 

Har kostat mången möda: 

Kanske vi njuta, njuta nu 

Frukt — skördad af de döda. 

En dricker tåren uppå bit,

En annan älskar doppa;

Men jag, som ock har kommit hit,

Jag kokar den till soppa.

Gamla västgötar brukade koka soppa på öl, men August Olsson tillför alltså Västergötlands kulinariska skatter en ny delikatess: Kaffesoppa. Receptet meddelar han välvilligt i en fotnot: "Kokar först kaffet på vanligt sätt, slår det sedan på en öppen panna samt tillsätter det med hvetemjöl — Rekommenderar mitt kaffe hos det täcka könet.

 

Kylens stilla liv

 

 Lyssnade häromdagen till ett inslag på radion som handlade om Herman Bergmans Konstgjuteri 

Intressant, men jag somnade, så snart programmet var slut — eller möjligtvis innan det var slut, ibland är det svårt att avgöra när vakenheten övergår i sömn. Och där någonstans, i glipan mellan sömn och vakenhet, kom jag att tänka på ett annat radioprogram som jag hade hört delar av — det handlade om att ställa ut konst i sitt kylskåp, jag tror att det kallas ”fridgescaping”. Utanpå mitt kylskåp har jag barnsligt många fotografier, som alltid piggar upp mig när jag har ett ärende till det hörnet där frys & kyl står.

Men varför inte ordna en miniutställning i kylskåpet. Kanske kan det göra det mer lustfyllt att torka av hyllorna, tänkte jag, när jag hämtade Astri Taubes lilla statyett ”flicka med fisk”. Eftersom Herman Bergman var Astri Taubes far, var valet givet.

Lördag med Gutenberg

  

 Coffee Table 

 Ernst Ludwig Kirchner

Johannes hade mycket att erbjuda i dag — ändå höll jag på att fastna i kaffelektyren.

1794 skrev någon ”Då den altför Angenäma Caffe-Drycken Landförwistes”, 17 verser om denna älskade dryck — vill du läsa alla 17 verser, får du bege dig till Litteraturbanken.

Ach, du ädla Caffe-smak

Du är att beklaga.

Du, som under låga tak,

     Hjelpt så mången maga,

Du, som mången Piga lärdt,

      At sin fru få härma:

At ej lefwa waret wärdt,

     Utan Caffe-wärma.

Du, som brännwin öfwergådt,

     Doch, förnuft behållet,

Fast man ofta har förstådt,

     At Du armod wållet 

Ty se’n Du en wana blef

     Hos en almän skara,

Du til panter ofta dref 

     Husets bästa vara.

Nästa bok, som även den krävde sin tid, var ”Från Washingtons salonger och hvardagslif m. m. Skildringar i bref till en väninna” av F. U. Wrangel

Jag har inte kunna reda ut om det är en roman eller en ”äkta” brevväxling — jag lutar åt det förra, och är inte helt övertygad om att den är värd att offra tid på.

I grottan bor ett litet troll, 

som heter Trump och hyser groll 

mot fåglars kvitter,

solars glans,

dryaders lek och älvors dans.

 — Men, fast dess håg är sur och grå,

ett hyggligt troll det är ändå.

En vers jag bara inte kunde gå förbi — trots att slutraden visar att det inte handlar om det förfärliga troll, som just nu sätter en ära i att skrämma upp en hel värld.

Ruth Milles, som jag har talat om tidigare, var liksom sin lillebror skulptör, men hon skrev också sagor och dikter, som hon illustrerade, i sagoboken ”Trollskrattet”, får vi möta trollet Trump.

En befogad önskan

  

Design for Field Operation 

Anton Kolig 

Man kan bara hoppas att rätt personer lyssnar på Sineva Ribeiro (Vårdförbundets ordförande) när hon uttrycker en önskan inför 2026:

”Börja bocka av åtgärdslistan och prioritera vården lika högt som försvaret, så att hälso- och sjukvården får tid för trygg och säker vård. Vi ser också fram emot att regeringen tar nästa steg i omställningen till nära vård. I dag går det alldeles för långsamt. Särskilt behövs krav på samverkan och fast vårdkontakt, tydligare ansvar för medicinsk bedömning dygnet runt och en stärkt roll för vård utanför sjukhus, inklusive digitala lösningar.”