Roligt, ett roligt ord

 eftersom det kan betyda så många olika saker — och vi alla tolkar det som vi vill.

Precis som Humpty Dumpty:

”When I use a word, it means just what I choose it to mean — neither more nor less". 

Betydelseförskjutningningen tycks ha skett  under en lång tid. Ända in på 1800-talet önskade man varandra ”rolig morgon” eller en ”rolig natt”.

Vad som sen är roligt kan man diskutera hur länge som helst. Jag tycker att mycket här i livet är roligt — men få saker får mig att skratta, jag hör nog till dem som småkluckar när jag stöter på något roligt. Håller med Isa Quensel som sa:

”Varför envisas alla att kalla det där krafset runt ögonen för skrattrynkor? Så roligt har man väl inte haft!”

 Beträffande Dahlgren så har jag för honom mycken aktning. Han är sedan Bellman dog vår störste, olyckligtvis också vår ende Humorist.

Skriver Esaias Tegnér i ett brev 1826 — jag vet inte om han hade rätt, men ett är säkert, humor förändras med tiden. 

Gårdagens skämt känns ofta avslagna i dag:

Kyssar och Knäckebröd. 
Två ting hafva här i verlden platt ingen välsignelse.  

Kyssar af vackra flickor är det ena och tunnt knäckebröd det an dra . Man får hålla på dermed hela dagen, och blir ändå aldrig mätt.
        ur ” Joujoux. Humoristiskt läse-kabinett (1847)”

Just nu lyssnar jag på radion för man spelar ”Jungfrun under lind”, och småler en aning när jag minns en gång när den spelades, och en äldre dam i bekantskapskretsen, gravallvarligt sa ”fy, så oanständigt”, och fortsatte att bjuda på det hembakade. En kommentar som det nog tog mig en kvarts sekund att förstå.

Man behöver aldrig riskera att få det långroligt, när man är omgiven av böcker så jag plockar fram Barbro Lindgrens ”Det är roligt veta bäst”, en bok där roligheterna duggar tätt. Kanske tycker jag att det mesta är roligt därför att det bekräftar mina synpunkter på sånt också jag retat mig på:

”Det här med Posten går inte att komma över. Vad är det för jubelidiot som kom på tanken att lägga ned något så bra?”

Jag vet inte hur många gånger jag kommit dragandes med Dorothy Sayers här på bloggen — och nu gör jag det igen eftersom hon förmår att pigga upp mig som ingen annan.

Artemis Ward (Charles Farrar Browne) är en annan av mina husgudar, hans Samlade arbeten finns hos Litteraturbanken.

Det var han som sa:

”I’m not a politician and my other habits air good.”

en annan författare som fått en lättåtkomlig plats i bokhyllan är 

Ogden Nash. Tyvärr en svåröversättbar man med sin fonetiska stavning och sitt radikala sätt att förändra ord, för att få till ett rim.

THE OCTOPUS

Tell me, O Octopus, I begs.

Is those things arms or is they legs?

I marvel at thee. Octopus;

If I were thou, I’d call me Us.

THE EEL

I don’t mind eels

Except as meals.

And the way they feels.

 Roligt är veckans givna ord, från Klimakteriehäxan.

vårvers

The Wind is sewing with needles of rain.

With shining needles of rain

It stitches into the thin

Cloth of earth. In,

In, in, in.

Oh, the wind has often sewed with me.

One, two, three.

Spring must have fine things

To wear like other springs.

Of silken green the grass must be

Embroidered. One and two and three.

Then every crocus must be made

So subtly as to seem afraid

Of lifting colour from the ground;

And after crocuses the round

Heads of tulips, and all the fair

Intricate garb that Spring will wear.

The wind must sew with needles of rain,

With shining needles of rain,

Stitching into the thin

Cloth of earth, in,

In, in, in,

For all the springs of futurity.

One, two, three.

                Hazel Hill

Att läsa om Hazel Hall får mig att tänka på romaner, ofta flickböcker, från förra sekelskiftet. Av oklar orsak* kom hon från sina tidiga tonår tillbringa återstoden av sitt korta liv i rullstol. Ett liv som hon kom att ägna åt att handarbeta och skriva poesi sittandes vid ett fönster med utsikt åt gatan.

* somliga säger att det var sviterna efter scharlakansfeber, andra säger att det var efter ett fall.

tidiga vårtecken

 

Så värst många kan jag inte ståta med — men nog tycker jag att det är så gott som något, att den här velocipeden åter ser ut att vara användbar.

Du stöter på poster av skyldrande sälg. 

Du möter patruller 

av kravlande rötter. 

Det smattrande solskenet blåser revelj, 

och våren är huller 

om buller på fötter.   

En halvfrusen myrstack får formlig panik 

som väckt av en örfil, 

ett vilt hokus pokus. 

Grönt ljus tänder gräset för rusningstrafik med körfil vid körfil 

av nylackad krokus. 

  Karl Ragnar Gierow

Ett annat, som gläder mig storligen, är att en del av de urgamla krokusarna fortfarande sticker upp. De har med åren blivit mindre och blekare — ser ut som de vilda man kan se på alpsluttningar.

 Även om smultron inte betraktas som städsegröna, så är de nästan det, men kan då kanske inte räknas som vårtecken — om inte det faktum att snön har försvunnit, så att bladen syns, är ett vårtecken.

 

Ett tecken som pekar på att vinter inte riktigt har gett upp, är väl att det fortfarande är vantväder — vilket är lite irriterande när man vill fotografera.

Och vad i all världen är det som fått sätta livet till här?

Söndag igen, och Åke är nyfiken på vad vi fångat med kameran under veckan som gått.

Slagen till en slant

 

King Offa's coinage 

Pat (1907-95) Nicolle

Jag har förstått att ett av dagens diskussionsämnen är huruvida en nu levande person kan få sitt konterfej på ett mynt.

Somliga hävdar att det inte går för sig. Den äran är reserverad för de hädangångna.

Men om personen i fråga envisas, så vore det väl enkelt att lösa det problemet.

lördagens mening

Oh! that Dream so Sweet, so Long Enjoyed, should be so Sadly, Cruelly Destroyed

John Everett Millais

 Hon steg upp och gick några slag i rummet , leende åt sina drömmar. 

Verkligheten blef aldrig det drömda och diktade, det visste hon. Den blef något helt annat, det man minst tänkt och anat. 

Läser jag i Anna Åkessons bok ”Gertrud Wiede”.

Roberts lördagsmening lever vidare, här kommer min.

Tankar om minnet

 Veckans givna ord, från Klimakteriehäxan, är i dag (som var i går) ”minnet”.

Garden Of Memories 

Charles Burchfield



En qväll, förleden höst . . . Lät se!
Om jag ej felar i mit minne, 
Så var det kring den tjugonde 
December . . . Ja, min Läsare; 
Ty Vinter-Solståndet var inne, 

        

Så inleder Johan Henric Kellgren sin saga ”Ljusets fiender” en satirisk dikt som gavs ut 1792.

Han visste uppenbarligen hur viktigt det är att hänga upp sina minnen på en händelse för att komma ihåg situationen.

”Memories warm you up from the inside. But they also tear you apart.” 

               Haruki Murakami

I dag gav jag nästan upp innan jag ens börjat — ett alldeles för omfattande tema för mig som minns alldeles för mycket. Snart sagt allt genererar en handfull minnen som i sin tur får minnena att rinna till.

Sweet memories  

Vittorio Matteo Corco

Men visst är det ett intressant ämne, som det forskas mycket i nuförtiden. Ett ämne som det finns mycket att läsa om både i böcker och på nätet — gör det!

Lustigt nog talar vi om hästminne, trots att man vet att det är elefanten som har ett hästminne. 

”Elephants possess the best long-term memory of any land animal, with cognitive abilities allowing them to recognize individuals, locations, and scents for decades. Their large brains and highly developed hippocampus enable them to recall water sources over vast distances, mourn deceased members, and recognize human faces. This, combined with their 70-year lifespan, supports the adage that they rarely forget crucial survival information. 

Detta, och mycket mer, står att läsa på ”Southern Thailand Elephant Foundations” hemsida.

 Hör just nu att det är busschaufförernas dag i dag — och tankarna går genast till Roland von Malmborg som lärde oss en afrikansk sång, riktad till en busschaufför. Förutom den sången kommer en hel radda av Bussiga Bussbosse och andra chaufförer vandrande i mitt minne. 

”The worst part of holding the memories is not the pain. It's the loneliness of it. Memories need to be shared.” 

            Lois Lowry

Centrifugal Memory

Paul Klee

Om minnet finns hur mycket som helst att läsa — både torra fakta och populärvetenskapliga — så finns där fler memoarer och biografier än vad någon människa hinner läsa under en livstid. Jag har försökt dra mig till minnes vilka skönlitterära böcker böcker som finns, och inser att det finns en hel del, som böcker där någon har tappat minnet. Random Harvest av James Hilton är en sådan bok. 

Minnen från jorden. Efterlämnade dikter (1940), är just vad som sägs, efterlämnade dikter — Birger Sjöbergs dikter

MITT BARNDOMSHEM

Se, i solens klara ljus

står mitt vita barndomshus

med sin gård och med sitt blomsterland som

grönskar.

Jag kan se det om jag vill,

då jag sitter tyst och still

någon vemodsstund när så mitt hjärta önskar.